121. Så blir det gjort trots att du inte känner för det
Välkommen till Monkey mindset. Jag heter Daniel.
Två självklarheter som jag påminner mig själv om ofta är dessa:
- Om du gör som du alltid har gjort kommer du få samma resultat som du alltid har fått och
- Om du gör som alla andra kommer ditt liv att se ut som alla andras.
Det är inget automatiskt fel att ha det så eller att få det så. Att få samma resultat som tidigare kanske är något bra, och att ha det som alla andra kan ju verkligen vara någonting bra.
Men om man ställer frågorna till sig själv mer specifikt; Vad ska jag göra för att utvecklas inom just det här området? Eller hur ska jag kunna bli bättre på den här specifika saken? Hur ska den här delen av mitt liv kunna funka lite bättre?
Oavsett om det gäller ens egen hälsa, ens karriär eller ens förhållande, så är det nyttigt att påminna sig om att det ofta förhåller sig just så här.
Samma handlingar, samma vanor, kanske till och med samma tankar, skapar relativt förutsägbart resultat och om jag inte är nöjd med samma resultat som jag alltid har fått behöver jag sannolikt göra någonting annorlunda för att förändring ska ske.
Låter tankar och känslor styra oss
Jag vet inte hur det är för dig men om jag ska se på mig själv och de områdena jag vill förändra men där inte så mycket händer, så vet jag i åtminstone 80 procent av fallen, vad jag behöver göra. Och jag vet också hur det ska göras.
Men oftast blir det ändå inte gjort. Jag vet vad och jag vet hur, jag vill, och jag säger till mig själv att jag är beredd att lägga ner jobbet. Men ändå. Det rinner så lätt ut i sanden.
Det finns ju hundra sätt att angripa just det här dilemmat och det har jag väl gjort i tidigare poddar men ett intressant sätt som jag läste om för inte så länge sedan handlade om hur vi ser på våra tankar och i viss mån känslor.
Många låter sig styras av sina tankar och känslor.
De ser, omedvetet så klart, en tanke eller en känsla som poppar in, som en order.
Om jag känner mig trött eller hungrig, eller tänker att jag är trött eller hungrig, då tar jag det som en signal att äta eller vila.
Om jag tänker att det här är svårt eller tråkigt eller att jag klarar nog inte av det här, då tar jag det som en signal som att det är sanningen, och jag slutar med det jag gör. Jag ger upp.
Åtminstone just nu, intalar jag mig själv, tills det känns lite bättre.
Vi får input i form av en känsla eller tanke, den inputen bearbetar vi, och vi bearbetar den med hjälp av våra värderingar och vår verklighetsbild och den bearbetningen leder sedan till en handling.
Alltså, det du tror är sanningen eller det som är dina värderingar, styr hur du handlar.
Det är svårt att styra känslor och tankar men vi kan styra, eller åtminstone vara medvetna om, våra värderingar och vår syn på sanningen.
Hur du ser på hunger
Hunger är ett bra exempel på det här. Jag tror inte att jag är ensam om att tidigare ha varit livrädd för att bli hungrig.
När man blir hungrig behöver man få i sig något, helst ganska snabbt, och det är inte möjligt att uträtta särskilt mycket meningsfullt arbete i ett tillstånd av hunger. Fysisk aktivitet finns inte på kartan.
De senaste åren har ju det här med fasta blivit populärt. De vanligaste är väl 5:2 eller 16:8. I 5:2 fasta äter man normalt fem dagar och drar ner rejält på kalorierna under två dagar varje vecka.
Om du fastar enligt 16:8 metoden har du ett ätfönster varje dag på åtta timmar då du kan äta som vanligt. De övriga 16 timmarna äter du ingenting.
När man fastar, själv kör jag 16:8, så upptäcker man att hunger inte alls är någonting farligt. Det går att fungera helt normalt trots att man är hungrig. Hungern går till och med över ganska ofta. Själv så tränar jag nästan jämt i slutet av mina fastetimmar. Det är inga problem att träna hårt efter 15, 16 eller ännu fler timmars fasta.
Och det är inte heller några problem att träna hårt och inte fylla på med näring direkt, även om du inte ska ta det här som råd. Jag vet inte hur optimalt det är.
För bara några år sedan trodde jag inte att det var möjligt. Jag visste, inom citationstecken, att man behövde äta en viss tid före träning och jag visste att man behövde äta efter träning, helst direkt efter.
Om det är min sanning, så betyder det självklart någonting i mitt förhållande till träning och mat.
Och om jag tror eller tycker, eller har accepterat, att när det blir obekvämt eller jobbigt eller tråkigt, eller när jag är hungrig, till exempel, så jobbar jag inte så bra, då behöver jag göra någonting annat, så kommer jag att sluta jobba varje gång en sådan här känsla eller tanke kommer.
Och om jag har någonting långsiktigt jag vill göra så kommer jag att ge upp det. Det kommer inte att bli gjort eftersom en förutsättning för att det ska bli gjort är att jag känner för det just när det ska göras.
Du väljer hur du tolkar
En annan sådan här tanke eller känsla som lätt smyger sig in och begränsar är ju rädsla. Rädsla för någonting. Att inte höra hemma, att inte räcka till, att inte vara som alla andra, att skämma ut sig och så vidare. Rädslor som ofta är irrationella, de finns bara i våra egna huvuden, men som kan hindra en, faktiskt, att leva det liv, som man känner, innerst inne, att man är ämnad att leva.
Hur skulle det vara om du i stället för att se tankar och känslor som att din kropp ger dig order ser tankar och känslor som förslag från din kropp. Förslag som du kan välja att följa eller strunta i.
Kroppen säger, nu är det tråkigt, jag vill sluta med det här.
Du svarar, tack för förslaget, men jag väljer att jobba vidare.
Hjärnan säger, det här är skrämmande, inte kan jag väl hålla på med det här i min ålder, vad kommer folk att säga?
Du svarar, tack för förslaget, men jag väljer att se rädslan som ett tecken på att jag är någonting värdefullt på spåren. Jag väljer att ta steget och att fullfölja.
Så istället för att tolka den här känslan av obehag som ett tecken på att du ska sluta.
Kan du börja tolka den som ett tecken på att du ska fortsätta.
Du kan till och med tacka din kropp för känslan och se det som ett tillfälle för dig att gå in i ditt mentala gym och bygga din viljestyrka.
För för varje gång du lyckas hålla emot och göra det ändå, alltså göra det du egentligen vill göra eller åtminstone vill få gjort, desto lättare blir det att stå emot nästa gång, i alla fall om du ser det på lite sikt.
Det går förstås att testa den här teorin på sig själv, dels i det du gör eller jobbar med men också med små vardagliga saker. Att fasta, som jag nyss tog upp är ett sätt att förändra din syn på något.
Att tvinga sig kvar vid tangentbordet, eller framför matteboken, trots att du har jättesvårt att fokusera och tycker att det är supertråkigt är ett annat. Oavsett om jag inte skriver ett enda ord så kommer jag att att sitta här och stirra på skärmen i 30 minuter till.
Istället för att resa sig upp eller surfa in på Youtube när du har haft skrivkramp i två minuter.
Skilj på tankar och den du är
Meditation eller mental återhämtning är väldigt bra sätt att träna upp din förmåga till att skilja dina tankar från vem du är.
Du är nämligen inte dina tankar. Du är inte dina känslor. Du kan se dem som förslag. Förslag du kan följa om de är bra för dig, eller ignorera om de inte leder dig dit du vill.
Det är inte lätt. Såklart. Och det kommer inte att bli perfekt eller hundraprocentigt. Men det kommer nog, att göra det lite bättre än vad det är nu, och det kan räcka väldigt långt.
Tankarna i den här podden, kommer inte från mig själv utan jag har stulit dem från en stor tänkare som heter Patrik Edblad, alltså Patrik som nyss var med i Monkey mindset.
Han har skrivit en artikel som heter "This is How to Do Things You Don’t Want to Do" som har blivit jättepopulär. Om du vill se Patriks artikel visuellt så finns det också en Youtubekanal som har gjort om den till en liten film.
Jag länkar till artikeln och filmen i anteckningarna till det här avsnittet.
Tack för att du har lyssnat. Jag hoppas att vi hörs snart igen.
Länkar
This Is How To Do Things You Don´t Want To Do - Artikel
