125. Därför går jag in i nyhetsfasta

Välkommen till Monkey mindset, jag heter Daniel Sjöstedt.

Idag tänkte jag prata om mig själv. Det är den 2 oktober när jag gör det här avsnittet och förra veckan så ägnade jag lite tid till att planera upp såväl oktober som resten av hösten. Jag hade gjort det här förut men kände att vissa saker behövde justeras.

Så i två poddar framöver tänkte jag ta med dig i den processen. Jag får ibland mail där man frågar om jag inte kan prata mer om hur jag gör när det gäller vissa delar så nu tänkte jag berätta hur jag gjorde och hur jag tänkte den här gången.

Struktur, regler och begränsningar

Så lite vad, varför och hur. Och också hur jag försöker att öka mina egna chanser att klara det här genom att sätta vissa regler och begränsningar och rigga min miljö, men framför allt min mentala miljö. Och reglerna och begränsningarna den här gången är hårda.

Det jag inte kommer att gå in på, i alla fall inte så mycket, är exakt vad jag ska jobba med, inte för att det är någon hemlighet på något sätt utan för att det nog inte är så intressant.

Och en hel del, kanske majoriteten av det jag kommer att prata om handlar inte om jobbet i sig utan om andra saker, men saker som påverkar såväl mitt jobb som mitt privatliv.

Generellt sett så tror jag att jag är ganska bra på att skapa strukturer för mig själv som hjälper mig att fungera som bäst. Jag har ju tänkt väldigt mycket på de här sakerna och under många år, när jag var gambler, så hade jag också ett arbete när såväl mitt resultat, som den exakta kvaliteten på de beslut jag fattade, var mätbara.

Så jag såg, i databaser och i plånboken, vad som funkade och vad som inte funkade, och när jag funkade och inte funkade, och behövde inte förlita mig på vad som kändes intuitivt rätt eller vad som jag logiskt tyckte borde funka. eller vad jag ville skulle funka.

Så jag tror, att åtminstone i teorin, har jag bättre koll på mig själv, än vad gemene man har.

Ta hand om mig fysiskt och mentalt

Och för mig så finns inga tvivel om att jag är bättre, att jag är vassare och att jag får ut mer av min potential, när jag tar hand om mig själv.

Så det är den första delen. Hur tar jag hand om mig själv?

Fysisk träning har aldrig varit ett problem för mig, lustigt nog. Det är det i mitt liv som jag känner mig stensäker och supertrygg med. Om jag mår bra vill jag träna, om jag mår dåligt vill jag träna.

Jag har kanske tagit upp det här förut men jag rör på mig ganska mycket och även om det går i perioder, ibland så tränar jag inte så mycket, så kommer jag alltid tillbaka. Jag vet det och de här mer lågintensiva perioderna är nog en förutsättning för att jag har kunnat hålla i min träning hela mitt liv.

Så fysisk träning är oproblematiskt. Jag ser till att skapa tid för det automatiskt. Det finns ingen anledning för mig att ta med den i min planering, då riskerar jag att börja pilla på någonting och krångla till någonting som redan funkar.

Det mentala är en helt annan femma. Det är inte så att jag mår dåligt mentalt men jag märker att när det är tufft så tenderar jag att göra mer av sådant som inte är bra för mig, och slarva med det jag borde göra, som är bra men som är lite krävande i stunden.

Och nu har det varit tufft ett tag, bägge barnen har börjat i nya skolor i en ny stad där de inte känner någon så det har varit en rejäl omställning.

Det har inte gått så bra som det hade kunnat, och som vi hade velat, och när man ser att ett av ens barn inte mår bra så är det svårt, i alla fall för mig, att tänka klart och att fungera bra.

Så en stor del av min energi den senaste månaden, har gått åt till det här. Inte bara att försöka lösa det utan även att tänka på det, älta det, och som jag kommer att prata om snart, att distrahera mig själv för att slippa att tänka på det.

Som jag sa innan så vet jag ju hur viktigt det är att ta hand om mig själv för att vara den jag vill vara, och jag tränar mentalt varje dag och jag mediterar varje dag.

Jag lägger alltså ungefär en halvtimma per dag, ibland lite mer ibland lite mindre på den här biten.

Och det är väldigt tydligt hur mycket bättre mitt liv blir, på alla sätt egentligen, när jag gör det. Jag blir starkare, gladare, piggare, tänker bättre och klarar mycket mer mental belastning när jag ser till att ta hand om den mentala biten. Ganska logiskt.

Den senaste tiden har mycket av det här inte gjorts på rätt sätt.

Jag gör det fortfarande varje dag men jag har... jag jobbar ju på det sätt som jag berättar om i poddarna. Sätter en vana, fokuserar på att göra den varje dag och sätter ett superlågt mål för att komma igång. En minuts meditation räcker för att det ska räknas, då kommer jag igång, alltså jag sätter mig, stänger ögonen och börjar, och oftast kommer jag sitta mycket mer än en minut.

Schemalägger

Men den senaste tiden har det blivit en minut alldeles för ofta. Jag har inte haft ro att sitta längre och jag har inte orkat, eller velat stå emot.

Så nu i oktober är det inte längre en minut som räcker. För mig. Det är den förutbestämda tiden som gäller. Och det här är en prioritet för mig. Så för att få det gjort, för att förenkla för mig själv så mycket som möjligt har jag bestämt mig för vissa saker.

För det första så har jag schemalagt exakt när det ska ske. Jag kliver upp 05:30 varje morgon och det första jag gör då, typ, är att jag sätter mig och mediterar. Finns inget att skylla på, det är lugnt och tyst, jag har inga andra åtaganden. Så direkt på morgonen mediterar jag. Inga ursäkter.

Och för att göra det ännu enklare kör jag nu en guidad meditation, där jag bara lyssnar på en röst som ger mig instruktioner. I vanliga fall behöver jag inte det här utan då sköter jag själva mediterandet själv, men just nu gör jag det enkelt för mig själv. Oktober ut, åtminstone, mediterar jag på det här sättet.

Och jag har förstås i förväg valt ut några meditationer som jag har lättåtkomliga i en app

så alla beslut som behövs fattas är redan fattade när jag sätter mig.

Min mentala träning schemalägger jag inte till ett exakt klockslag utan i anslutning till något. Innan jag börjar jobba igen efter min lunch så ska jag träna mentalt. Det har jag bestämt. Om jag jobbar hemma lägger jag mig, om jag är på kontoret sitter jag.

Om jag är någon annanstans, ute på uppdrag till exempel, så gör jag det första bästa tillfälle då jag kan. När jag kommer tillbaka till hotellrummet till exempel. Jag sätter lite lösare regler här eftersom saker kan komma emellan, men inte heller här finns utrymme för några ursäkter.

Det ska göras varje dag. När jag sitter på en buss, i ett tåg eller i ett flygplan skulle också funka som bra tillfällen.

Och jag har en ljudfil på min mobil som är tillgänglig även när jag är offline.

Tar bort yttre intryck

Och för att öka mina chanser ytterligare till att få det här gjort, som ju är viktigt för mig, som ju skapar livskvalitet för mig, så har jag satt ytterligare regler för mig själv och det här kan uppfattas som extremt, det är jag fullt medveten om, men jag berättar ändå om det och berättar mina tankar bakom.

I oktober, till att börja med, så tar jag bort yttre intryck så gott jag kan. Det innebär inga nyheter, ingen Youtube, ingen Flashback, inget Reddit. Inget någonting egentligen.

För jag har märkt hur jag den senaste tiden blivit sittande med mobilen. Först inför valet, sedan efter valet och så den här processen med Brett Cavanaugh som är föreslagen till ny domare för högsta domstolen i USA.

Jag har svårt med måtta när det gäller sådant här. Alla poddar om valet, allt som står på DN, allt på Flashback.

Nu begränsar jag mig redan i den meningen att jag sedan länge har slutat med Twitter och inte läser kvällstidningar och vi har inte ens kopplat in antennen till tv:n, men precis som jag fuskade då jag bara alibikörde en minuts meditation varje dag så fuskar jag här med och hittar de där källorna någon annanstans. Om jag inte har ett twitterkonto så jag kan läsa Anders Lindbergs tweet, så läser jag vad folk säger om den på Reddit eller Flashback eller i bloggar.

Och vad gäller den här utnämningen till USA:s högsta domstol så sänder Fox, CNN, MSNBC och ett oräkneligt antal Youtube-kanaler 24/7 om allt som händer, alla rykten, och hur det ska tolkas.

Så det här tar aldrig slut och när de här frågorna har blåst över så kommer någonting annat. Och det låter värre än vad det är, det är inte så att jag försummar allt annat för att kolla på utskottsförhör på Youtube, men jag har lagt en del tid på det och, det som är viktigt här, det som är poängen:

är att

Inget av det här gör mitt liv bättre. Tvärtom så gör det mitt liv sämre.

Dels för allt gnäll, all negativitet, alla som ska berätta varför den andra sidan har fel och varför en logik är helt naturlig och självklar när den kommer från rätt sida men samma logik från andra sidan är absurd.

Men också för att jag är en besserwisser så när jag tar in så här mycket information kan jag inte låta bli att irritera mig på alla idioter, som jag tycker. Hur fel de tänker och hur fel de resonerar. Hur fel medierna vinklar. Allt som man kan störa sig på stör jag mig på när jag konsumerar för mycket sådant här.

En slags verklighetsflykt

Det är som ett gift som jag frivilligt utsätter min hjärna för eftersom den stimulerar mitt belöninsgssystem och mitt ego och att det på någon nivå är viktigt för mig för mitt ego att hänga med och att vara allmänbildad och känna mig smart, så är det svårt att motstå.

Och jag ska vara helt ärlig inför mig själv så är ju det jag sysslar med när jag sitter så här med mobilen eller lyssnar på de här poddarna en slags flykt från verkligheten. Jag gör det för att slippa tänka på eller ta tag i, sådant som är svårt eller jobbigt eller lite skrämmande.

Och när jag läser, eller tittar eller lyssnar, så känns det ju viktigt, alla är så allvarliga, alla pratar med dramatiska röster.

Demokratin står på spel.

Så i stunden är det lätt att lura sig själv att det är det.

Men kommer det här jag tar in nu ha någon som helst positiv påverkan på mitt liv om till exempel en månad? Troligen inte men vad som är säkert är att jag får aldrig tillbaka timmarna jag slösade bort. Och mina problem finns kvar. Det som behövde göras behöver fortfarande göras.

Så jag tar bort det. Helt och hållet under en period. Det kräver så klart uppoffringar men jag har bestämt att det är värt det.

Och för att underlätta det här så har jag bland annat plockat bort alla, i stort sett appar på min mobil. Ingen webbläsare, inga poddappar, inga ljudböcker ens en gång, inga sociala medier, ingen mailapp. Inte ens text-tv appen lät jag vara kvar.

Jag påminner också mig själv hela tiden genom att vara noga med att planera min dag, anteckna vad jag gör och följa upp vad som blir gjort.

Och allt har inte bara med det här att göra, jag kommer till det i nästa avsnitt men allt hör i alla fall ihop.

Prioriterar det som skapar mening

Bara för att det inte ska bli några missförstånd så strävar jag inte efter att ta bort allt i mitt liv som jag gör när jag kopplar av, eller allt som är roligt i stunden. Jag inser förstås att det kan låta så, att jag bara späker mig själv för sakens skull.

Det är inte dit jag vill komma i alla fall. Utan jag vill skapa mer mening.

Jag fokuserar på sådant som är bra för mig. Jag väljer att prioritera det, lägger resurser på att få den biten bra och jag plockar bort sådant som jag personligen inte vill ha så mycket av i mitt liv.

Men som är svårt att motstå, särskilt när min motståndskraft är låg, för det är lätt och bekvämt att konsumera, det kräver ingen som helst ansträngning och det triggar både mitt ego och mitt belöningssystem.

Skälet till det är delvis välmående, som jag pratade om förra gången, men också välbefinnande och produktivitet.

Jag vill ge mig själv förutsättningar att göra det bästa jobbet jag kan göra för att det får mig att känna mig tillfredsställd och jag vill ägna den tid jag har under ett dygn eller en vecka åt det som ger mig mest värde.

Och värde kan ju både vara pengar om jag pratar Monkey mindset men också värde som i tid för familjen, tid för att läsa fler böcker, tid för att låta matlagning ta lite längre tid, tid för att svara på mail lite mer utförligt så att den som mailar känner att han eller hon blivit hjälpt.

Tid och energi för att orka tjata lite extra på barnen att följa med ut på promenad eftersom vi alla vet att när vi väl kommer ut har vi det väldigt trevligt men det finns ett motstånd vi behöver komma igenom för att det ska hända. Att göra det istället för att bara sucka, låta dem sitta kvar vid datorn och sätta mig själv med mobilen. För det är ju så enkelt och skönt att sitta med mobilen. Och jag kan ju inför mig själv skylla på barnen. Jag frågade ju faktiskt, men de vill inte.

Jag är långt ifrån klar men jag stannar där för idag. Jag gör så att jag släpper en podd till, på samma tema, nästa eller nästnästa vecka. Och då har jag också haft lite tid att se hur det här funkar för mig.

Tack för att du har lyssnat, ta hand om dig och på återhörande.