133. Så lär du dig nya saker - Gamla hundar kan visst sitta

 

Välkommen till Monkey mindset. Jag heter Daniel Sjöstedt.

Ämnet för dagens podd är lärande. Jag tänkte prata lite om hur och när vi lär oss, något som jag har tagit upp tidigare. Och hur och när vi inte lär oss, vilket jag tror är minst lika viktigt att förstå. För att prata om det här tänkte jag använda ett praktiskt exempel.

Men innan jag börjar prata om det så vill jag betona att vi kan lära oss nya saker. Och vi kan bli bättre på det vi redan kan.

Jag tror att många vuxna har gått på talesättet att man inte kan lära gamla hundar sitta och tar det som bevis eller ursäkt för att det är försent för mig att lära mig någonting nytt. Men så är det inte. Förmågan att lära oss nya saker finns kvar så länge vi lever, generellt sett.

Det som då mer påverkar huruvida vi lär oss nya saker eller ej är vårt mindset, som jag berörde förra veckan. Om vi utgår från att det är möjligt att bli bättre på något så är det mycket större chans att det ska bli så.

Metod för snabbt lärande

Det finns en bok som heter "The first 20 hours" och undertiteln är "How to learn anything fast" och det en skriven av Josh Kaufman.

Boken är uppbyggd som så att i de första kapitlen så läggs teorierna för lärande fram. Sedan, i resten av boken så visar författaren hur han lär sig olika färdigheter, utifrån de här teorierna och principerna.

Och det som är så intressant, i alla fall tycker jag det, är att han tar sig till en nivå, inom varje område som är relativt hög och han gör detta på väldigt kort tid. Precis som titeln antyder så gör han det på runt 20 timmars träning.

Och den här metoden, det här sättet att lära, skulle ju kunna passa perfekt, inte bara för att lära sig nya saker utan kanske framför allt, i alla fall för de flesta av oss tror jag, för att bli lite bättre på sådant vi redan kan men som vi inte kan så bra som vi tycker att vi borde kunna.

Och som kanske skulle underlätta våra liv varje dag, hela tiden om vi blev bättre på det.

60 ord per minut med rätt fingerisättning

En sak som jag tänker ofta på och som jag påmindes om igen nu när jag läste om The first 20 hours är hur jag skriver på datorn.

I boken står det att om du har ett jobb där du sitter mycket framför datorn, vilket jag har, så är en av de viktigaste kompetenserna du kan ha, att kunna skriva snabbt och rätt utan att hela tiden titta på tangentbordet.

Touchtyping kallas det på engelska, och det betyder egentligen att du har fingrarna på rätt sätt på tangentbordet och att du skriver vissa bokstäver med vissa fingrar och att du gör det på ett sätt som är tekniskt korrekt. Om du hade maskinskrivning i skolan så kanske du kommer ihåg.

Den som kan skriva så här skriver snabbare och mer rätt än den som inte har den rätta tekniken utan låter händerna och fingrarna vandra över hela tangentbordet.

I The first 20 hours står det att 60 ord per minut är en solid hastighet och om man kan hålla den så kommer inte farten vara det som håller en tillbaka. Om man skriver mycket i sitt jobb borde man kunna skriva 60 ord per minut.

Jag gjorde precis ett test och jag skriver, när jag verkligen försöker att skriva fort, mellan 25 och 30 ord per minut. Och jag tittar hela tiden ner i tangentbordet.

I mitt jobb skriver jag ungefär 5000 ord i veckan.

Hur är det möjligt att jag inte har sett till att lära mig någonting som skulle dubbla min produktivitet, när det gäller en syssla som jag spenderar en stor del av min tid, varenda dag, till att göra?

I boken "The first 20 hours" så jobbar Josh Kaufman med de här kompetenserna i runt 20 timmar vardera:

  • Yoga
  • Programmering
  • Touchtyping
  • Go (som är ett kinesiskt brädspel)
  • Lära sig att spela ukulele
  • Och att lära sig att vindsurfa.

I alla de här ämnena startar han mer eller mindre från noll och han lyckas nå en ganska hög nivå på bara 20 timmar.

Började från noll

I den delen som handlar om touchtyping, alltså att skriva på datorn, så börjar han från noll i och med att han byter till en ny tangentbordslayout, som ska vara mer ergonomisk och vara smartare utformad jämfört med hur våra vanliga tangentbord ser ut.

Och med det menar jag att tangentbordet som han lär sig skriva på, har tangenterna på andra ställen jämfört med hur det ser ut på våra vanliga tangentbord som ju börjar med bokstäverna qwerty om man börjar läsa dem upp till vänster.

Tangentbordet Josh Kaufman lär sig skriva på heter Colemak och börjar med qwfpg. tanken med Colemak är de bokstäver och de kombinationer av bokstäver som används mycket är lättare att skriva. De sitter så att de är lättare för fingrarna att nå.

Så Kaufman behöver alltså lära om var varje tangent sitter. Även om alla tangenter inte sitter på andra ställen jämfört med ett normalt tangentbord.

På ett qwerty tangentbord kan han skriva 60 ord per minut och hans mål är att på 20 timmar nå samma hastighet med ett Colemak-tangentbord.

Satte motoriken först

När han började experimentet skrev han fem ord per minut. Hjärnan som är så van med qwerty ger ju fingrarna automatiska kommandon och inför varje bokstav behöver han gå in medvetet och ändra det kommandot.

Så Kaufman börjar med att sätta motoriken, alltså att få hjärnan att koppla om så att när en viss bokstav ska skrivas så vet fingrarna var den tangenten finns automatiskt.

Och det finns många gratisprogram på nätet där man kan träna på just det här.

Så här tränade Kaufman i sammanlagt sju timmar, och han tränade i snitt 45 minuter per dag.

Nu kunde han skriva cirka 20 ord per minut men han gillad inte att han tenderade att titta ner på tangentbordet, så han skaffade ett tangentbord som var helt blankt. Alltså helt utan bokstäver och siffror utmärkta så att han inte skulle kunna fuska.

Som du hör är det här hardcore och det är en aning annorlunda mot hur jag skulle ha gjort och hur jag tror att många av er skulle ha gjort.

Kaufmans mål är att skriva 60 ord per minut efter 20 timmar och för att kunna nå dit tvingas han utstå obehag under de här 20 timmarna. Att inte kunna titta på tangenterna är ju väldigt jobbigt för de flesta av oss skulle jag vilja påstå, även dem som skriver bra.

Det är långt utanför vår komfortzon och att befinna sig där under längre tid är mentalt väldigt jobbigt.

I alla fall, med ett tangentbord där bokstäverna inte är markerade fortsätter han träna 45 minuter per dag och nu tränar han inte bara på fingerisättning utan framför allt på ord och meningar.

Efter totalt 14 timmars träning är Josh Kaufman uppe i 40 ord per minut med den här helt nya tangentbordslayouten. Alltså rejält mycket snabbare än vad jag skriver nu. Efter mer än 25 års skivande.

Tränade de vanligast orden

Nu tar han det till nästa nivå. Språk är uppbyggt så att ett relativt fåtal ord används oproportionerligt mycket. I engelskan så utgör 135 ord 50% av alla ord som används i normalt språk. Bara orden the och of utgör själva 11 procent.

Dessutom finns det vissa bokstavskombinationer som är väldigt vanliga. Th, ing, an, nce i engelskan till exempel. Så Josh Kaufman tränade på de vanligaste orden och de vanligaste kombinationerna av två och tre bokstäver.

Varje kväll i 45 minuter. Han gjorde det här i totalt åtta timmar och sedan, när han testade så skrev han drygt 60 ord per minut och hans grad av korrekthet var 98 procent. Alltså 98 av 100 tecken blev rätt i snitt.

Så processen såg i korthet ut så här:

  • Först lära om motoriken så att han inte medvetet skulle behöva tänka var varje tangent satt utan att det skulle gå automatiskt. Och han gjorde det här bland annat genom att tvinga sig själv att lära sig var varje tangent satt genom att han tog bort märkningarna på tangentbordet.
  • Sedan tränade han på ord och meningar tills han kom upp på en acceptabel nivå som för honom var 40 ord per minut.
  • Och de sista 20 orden per minut hittade han genom att analysera vilka ord och vilka bokstavskombinationer som var vanligast och så tränade han extra mycket på dem.

Totalt tränade han i 22 timmar. Testa själv hur snabbt du skriver så tror jag att du kommer att upptäcka att 60 ord i minuten är väldigt snabbt.

Träna nära läggdags

Det finns två saker till som jag tycker är extra intressant med det här experimentet, eller vad man ska kalla det.

För det första så tränade Kaufman alltid på kvällen. Och skälet till det är att hjärnan fortsätter att träna när man sover. Den stärker de här sambanden mellan att ögat ser en bokstav eller ett ord och att fingret sedan rör sig till rätt tangent, utan att man aktivt tänker varje bokstav.

Så att träna nära läggdags ger bättre effekt än att träna till exempel på morgonen. Och det märks ofta väldigt tydligt att man är bättre när man börjar träna dagen efter än vad man var när man slutade kvällen innan. Man har blivit bättre trots att man inte har tränat.

Träna medvetet

Det andra är att när Kaufman kommit upp i fyrtio ord per minut, den där perioden då han bytte ut sitt tangentbord mot ett blankt. Alltså när han hade tränat i sammanlagt 14 timmar.

Då ville han kolla hur mycket han skulle förbättra sig genom att bara använda datorn såsom man gör i det vanliga livet, så han slutade att träna under 30 dagar och levde då precis som vanligt.

Han använde sitt blanka tangentbord och han använde Colemak.

Och Josh Kaufman är alltså författare så det var ju inte så att han slutade skriva under de här 30 dagarna, han tränade inte bara medvetet på samma sätt som han gjort hittills.

När han testade sin snabbhet efter 30 dagars normal användning hade han stått helt still. Han hade inte förbättrat sig någonting. Han var kvar på 40 ord per minut.

Sedan gick han in i de här sista åtta timmarna som jag berättade om, med medveten träning varje kväll, och då lyckades han få upp farten ytterligare 50 procent.

Så att tänka, såsom jag gör och säkert du också i vissa fall, att det där behöver jag inte träna på, jag gör det ju hela dagarna ändå så träningen kommer naturligt, det håller inte.

Vårt vardagliga liv ger inte träning på det sättet, i alla fall inte i närheten så effektivt som om vi tränar medvetet med en tydlig strategi.

Men om vi är medvetna, om vi tänker till lite och använder en bra strategi, så går det att lyfta vår kompetens avsevärt under ganska kort tid.

Jag rekommenderar boken om du tycker att det här lät intressant.

Det var allt för den här gången, tusen tack för att du har lyssnat och ta hand om dig.