Mörka moln.

165. Reversal of Desire – verktyget som gör dig fri.

 

I dag ska jag prata om en övning, eller ett verktyg, för att enklare kunna ta dig ut utanför din komfortzon.

I boken "The tools" så skriver Barry Michels ungefär så här, och jag citerar inte direkt här utan jag har översatt det här själv och jag parafraserar:

"Att undvika smärta eller rädsla hade inte varit någon stor sak om vi bara gjorde det någon gång ibland, ett par gånger per år eller så. Men för det flesta av oss är det här en djupt rotad vana.

Vi barrikaderar oss bakom en osynlig mur och ger oss aldrig eller sällan ut bortom den eftersom muren består av rädsla och smärta. Istället stannar vi kvar där vi är, i vår komfortzon. För vissa är den här muren fysisk. De har blivit så rädda för världen utanför att de inte vill gå ut men för de flesta av oss så finns den här muren bara i vårt sinne.

Att vara kvar i komfortzonen blir vårt sätt att leva, ett liv som undviker allt som kan vara skrämmande eller smärtsamt. Och när Michels pratar om smärta så menar han framför allt psykologisk smärta, varav rädsla är en av de starkaste.

Det som håller dig tillbaka

I dag ska jag prata om det här, hur det är jag som håller tillbaka mig och du som håller tillbaka dig. Inte på flit och kanske inte medvetet. Utan på grund av, om vi ska lyssna på Barry Michels och Phil Stutz som har skrivit den här boken jag kommer att prata om, på grund av vårt mindset, på grund av vår rädsla att lämna komfortzonen ... och på grund av hur vi ser på smärta.

Här kommer ett stycke till ur boken:

"Att undvika smärta eller rädsla ÄR en stark vana. Du upplever omedelbar lättnad när du i denna stund kan göra dig av med någonting som är smärtsamt...

... och straffet kommer inte omedelbart. Men straffet kommer, även om det kommer någon gång långt in i framtiden. Och då kommer det som en hjälplös saknad över det liv som kunde ha varit".

Du lyssnar på Monkey mindset, jag heter Daniel Sjöstedt. Välkommen.

Om att leva som jag lär

Den mesta av min tid går nu åt till att skapa ett nytt program som lanseras lite senare i höst. Den handlar lite förenklat om hur du ska kunna optimera ditt liv för att kunna få det som du vill. För att kunna leva som du vill.

Dels det praktiska då, hur arbetar vi bäst, hur planerar vi bäst en dag eller en vecka och hur skapar vi system i våra liv så att vi förenklar så mycket som möjligt för oss att kunna få det som är viktigt gjort, till exempel.

Optimera, förenkla, prioritera, skapa system och så vidare. Men en del av programmet handlar också om mindset. För hur vi tänker styr ju så otroligt mycket av både hur vi agerar och hur vi mår.

En sak som jag gör nu är att sätta exakt vad som ingår i kursen, och framför allt kanske vad som inte ska ingå. Jag behöver välja bort. För det finns ju så mycket fantastiskt material och jag har också en del egen erfarenhet jag kan använda mig av.

Och det slumpade sig så att samtidigt som jag jobbade med just delen om mindset så fick jag en fråga inne i det mentala gymmet som är en produkt jag har, och när jag skulle svara på frågan så tyckte jag att den här delen av boken The Tools passade extremt bra.

Så jag gav en snabbgenomgång av det här verktyget under veckans livecoaching. Och då går jag live via video... men jag kände att min redovisning inte blev så jättebra.

Dels så har vi ju det här med att vara live via video inför en publik, det går inte alltid som man har tänkt sig, men jag kände också att jag var lite slarvig. Jag har ju läst boken tidigare och jag hade precis nyligen skummat igenom den ... så min inställning var att jag kunde den. Jag blev lite övermodig helt enkelt.

Men efter i onsdags när den här livecoachingen var slut så bestämde jag mig för att läsa om det här kapitlet noggrant. Och inte bara tänka då att oj, det här vart inte så bra och jag borde nog kolla igenom boken lite bättre, jag gör det sedan. Utan att göra det nu. Leva som jag lär i någon mening och inte skjuta upp utan ta tag i det.

Ett av de bästa sätten att ta åt sig kunskap är ju att man läser någonting eller lär sig någonting med en ambition att lära ut det till någon annan. Då behöver man förstå vad man lär sig och, i alla fall blir det så för mig, det är lättare att automatiskt fundera på vad det är som är viktigast. Vad är själva kärnan.

Verktyget: Reversal of Desire

I det här fallet då, vad är kärnan i det här verktyget. Så här kommer mitt försök att lära dig ett verktyg från boken the tools och verktyget heter "Reversal of Desire".

När Barry Michels presenterar verktyget så berättar han om en komiker som heter Vinnie som kom till Michels psykologmottagning. Vinnie hade stor talang, men hans problem verkade vara att han saboterade för sig själv.

Så fort han fick chansen att träffa någon som kunde hjälpa honom i hans karriär eller om han fick uppträda på en större scen än vad han normalt gjorde så började Vinnie att missköta sig. Han struntade i möten eller han såg till att de här extra viktiga uppträdandena blev floppar.

När Michels frågade Vinnie vad det berodde på så tyckte han först inte alls att det stämde att han saboterade för sig själv utan Vinnie tyckte bara att han uppträdde som man gjorde om man inte var en sell-out.

Han ville minsann inte fjäska för chefer på produktionsbolag och han ville inte dra en massa töntiga och rumsrena skämt bara för att göra karriär och bli framgångsrik.

Det visade sig efter ett tag att en sak Vinnie var rädd för var framgång. Under många år hade han befunnit sig i sin komfortzon, uppträtt på små klubbar där han visste att skämten han hade skulle gå hem, umgåtts med andra komiker i samma situation, haft flickvänner som hade varit imponerade av vad han gjorde och så vidare.

Han hade varit en kung i sin egen bubbla men de som brydde sig om honom såg att han hade mer i sig och var ämnad för någonting större.

För att lyckas på riktigt skulle Vinnie behöva spela ett större spel. Han skulle behöva börja konkurrera med en annan klass komiker, provspela inför klubbägare som inte var lika snälla som de Vinnie var van att träffa. Bland annat.

Men det här innebär ju att man utsätter sig för risken att misslyckas. Att gå på en massa provspelningar men inte få jobbet. Att publiken som är vana med en viss kvalitet på scenen inte skrattar åt hans skämt.

Så istället för att ge det chansen och riskera att misslyckas, förstörde Vinnie de chanser han fick för att slippa gå utanför sin komfortzon.

Och det behöver förstås inte vara så tydligt som i Vinnies fall men jag tror att det här gäller i en eller annan utsträckning för alla av oss.

Gå utanför sin komfortzon

I The Tools beskrivs det så här, att vi befinner oss nästan alla i vår komfortzon under en stor del av vår tid. Komfortzonen har tydliga gränser och så länge vi är här inne är det som är utanför inte tillgängligt för oss.

Utanför komfortzonen finns det som Michels och Stutz kallar Obegränsade möjligheter. När inte vårt mindset håller oss tillbaka finns det väldigt mycket vi kan göra som vi inte riktigt kan se just nu.

Mellan komfortzonen och de obegränsade möjligheterna står en mur. Muren består av smärta och rädsla, i den engelska versionen som jag har använts ordet "pain" jag har översatt det till smärta och rädsla.

För att komma till de obegränsade möjligheterna behöver vi ta oss igenom muren av pain.

I varje enskild stund när den här muren visar sig, är det lätt att vända om och gå tillbaka in i komfortzonen. Bara för den här gången, bara tills jag är lite mer förberedd eller bara till det känns lite bättre.

De är lätt att hitta ett legitimt skäl, en ursäkt som är rimlig till varför du just nu inte ska gå igenom väggen.

Det behöver ju inte handla om att du ska på möte med en direktör som kan ge dig en komediserie på HBO, utan det kan handla om att ta ett svårt samtal med en kollega eller söka ett jobb eller uppdrag som jag inte är hundra på att jag har kompetensen för. Eller att gå in på gymmet trots att jag inte har varit på ett gym på 20 år och är rädd att folk ska undra vad jag gör där.

Som en parentes så är just den rädslan, gymmet, en av de vanligaste jag stöter på men också en av de mest obefogade. Det finns få ställen som är så inkluderande som gym, enligt min erfarenhet.

Omvänt begär och att välkomna smärta

Det kan alltså handla om stort och smått men gemensamt för de här handlingarna är att det inte känns helt enkelt eller helt naturligt att göra dem. Du behöver kliva ur din komfortzon.

Många vänder nästan alltid om här.

Det betyder enligt författarna av "The Tools" att de blir kvar i en liten värld. Eller de beskriver det till och med så att de är fast eller fångna i en liten värld för de kan aldrig ta sig ur dess gränser.

Nyckeln till att ta sig ut till de oändliga möjligheterna finns i din inställning till rädsla och smärta. Du behöver förändra den.

Det är helt naturligt att vilja undvika smärta och rädsla, det finns ju säkert forskning på hur gynnsamt det har varit för människan att ha just de förmågorna.

Men för att bli den du kan bli finns det viss smärta och vissa rädslor du inte kan undvika. För att ge dig själv chansen att bli den personen behöver du ta dig igenom dem. Ta dig igenom den här muren.

Och det funkar inte att vänta på att rädslan ska försvinna, för det gör den inte och då blir du för alltid kvar i komfortzonen.

Verktyget heter alltså "Reversal of Desire". på svenska betyder det väl ungefär att du vänder på ditt begär.

Om du har ett begär för att undvika smärta så vänder du på det så att du får ett begär för smärta. Du programmerar alltså i någon mening om dig till att vilja ha smärta. Åtminstone sådan typ av smärta som kommer att ta dig ur din komfortzon. Eller till att vilja känna rädslan och att göra någonting åt den. Istället för att undvika den.

Skälet till det är ju, och förlåt om jag upprepar mig, är ju att du behöver ta dig igenom den här muren som består av smärta och rädsla, bland annat, för att kunna kommat till de oändliga möjligheterna.

Om du väntar på att rädslan ska gå över, kommer du att få vänta resten av ditt liv. Och det är ju det som händer för många. Och undvikandet skapar till slut en hjälplös saknad över det liv som kunde ha varit, som jag sa precis i början.

Så när du konfronterar din rädsla, och när du inte flyr från smärtan så kommer muren som håller dig kvar i din komfortzon att raseras. Du blir fri. Ju fler rädslor du konfronterar, ju mer smärta du utstår, desto friare blir du.

En visuliseringsövning

Jag märker att när jag skriver det här så har jag fortfarande halva kapitlet kvar att prata om men för att det här avsnittet inte ska bli för långt så berättar jag hur det här verktyget ska användas och det är en övning kan man säga.

Det är egentligen allt man behöver, man behöver ju inte en lång förklaring till varför man ska göra det utan man behöver bara göra det.

Okej, Övningen går till så här: Du gör den i ditt eget huvud.

Jag kommer att använda ordet rädsla eller smärta för enkelhetens skull men jag menar allt som skapar det här motståndet, oavsett om det är smärta, rädsla eller någon annan typ av obehag. Det som benämns som Pain i boken

  1. Varje gång du känner den här rädslan för att göra någonting, stanna då upp ett litet tag. Det kan också bara vara en tanke på att göra det. Så du kan göra den här övningen utan att du ska utföra någonting skrämmande precis just nu.

    Men varje gång du känner den, stanna då upp och försök verkligen att hitta rädslan och att känna den. Gör den så stark som möjligt. Låt värsta möjliga scenario utspela sig i just den här situationen du tänkte på.

    När du är i känslan, ta då bort den här saken som gjorde dig rädd eller fick dig att känna motstånd så bara känslan är kvar. Ta alltså bort situationen.
  2. Försök nu att se rädslan som ett moln framför dig. Ett moln av rädsla. Inte se med dina ögon, nödvändigtvis utan du kan göra det här med ögonen stängda och du kan visualisera det här molnet av rädsla.
  3. Känn nu hur du verkligen vill kliva in i molnet. Du vill känna den här smärtan för att den kommer att göra dig fri.
  4. I boken skriver författarna att du tyst för dig själv ska skrika "Bring it on!" alltså "Kom igen" eller liknande. Sedan när du är i molnet tänker du eller skriker tyst för dig själv "Jag älskar smärta" och när du kommer ut på andra sidan säger du till dig själv med övertygelse "Smärta gör mig fri"

    Så du skapar det här molnet och sedan rör du dig igenom det med fart och energi. Ju mer intensiv smärta du kan skapa och ju mer energi du använder när du går igenom molnet desto mer positiv energi kommer att komma ut ur övningen.

Författarna skriver att det här inte bara är någonting du gör bara en gång utan repetera de här stegen tills du känner att all rädsla har ändrat form till en annan typ av energi, en energi som tar dig framåt.

Så hur du upplever smärta påverkas av hur du ser på det. Om du kliver rakt igenom den och vill ha den, så krymper den. Om du undviker den och försöker komma bort från den så blir den större.

Så att verkligen vilja ha den, att välkomna smärtan, är en av nycklarna.

Jag stannar där för den här gången. Nu har du det som behövs för att testa den här övningen. Kanske kommer jag tillbaka till det här verktyget i något kommande avsnitt.

Tack för att du har lyssnat. Ta hand om dig.