24. Om attityd och hur den påverkar oss
Välkommen till Monkey mindset, en podcast som framför allt handlar om mental träning. Jag heter Daniel Sjöstedt och jag är mental tränare och föreläsare.
I det här avsnittet ska jag prata om attityd. Attityd är en svår fråga att ta sig an. Det är lätt att bli missförstådd. När man pratar om vikten av en bra attityd så tolkar vissa det som att man skuldbelägger dem som inte har en bra attityd. I dag kommer jag att försöka problematisera den frågan lite. Mer än vanligt så kommer det här avsnittet att innehålla mina egna åsikter.
Och i nästa så ska jag bli mer konkret och prata om vad jag tycker är en bra attityd. Och hur du kan jobba med din attityd (om du behöver det).
Vems är felet?
Låt mig dock börja med att ställa två frågor. De handlar om ansvar. Kan du komma på en eller ett par saker som är fel på ditt jobb eller något annat ställe som tar mycket av din tid? Sådant som inte funkar som det ska?
Om du har gjort det vill jag att du ska svara på frågan vem som borde fixa det. Vems ansvar det är att den här saken blir löst?
Fundera några sekunder om du ännu inte har svaret. Jag återkommer till de här frågorna i slutet av programmet.
Attityd betyder inställning eller förhållningssätt så så din attityd till något är alltså samma sak som din inställning till något. Någonting händer och vi förhåller oss till det. Och det lättaste är att dela upp det här i positiv attityd eller negativ attityd. Om man ser glaset som halvfullt eller halvtomt.
Nidbilden av någon som pratar om attityd, som jobbar med andras attityd, i alla fall som jag har uppfattat det, är en coach eller föreläsare eller inspiratör av något slag som med ett stort leende och öppna handflator berättar för dig att du kan bli vad vill eller åstadkomma vad som helst bara du har rätt attityd. Att du ska ha ett positivt förhållningssätt och se utmaningar i stället för problem.
Om man själv befinner sig i en svår situation kan det här förstås kännas väldigt provokativt. Att någon berättar för dig att du kan bara du vill. Det är lätt och naturligt att rygga tillbaka inför någon som pratar på det sättet.
Det är också lätt att vända på frågan. Så om jag enligt dig kan bli vad jag vill, om jag har makten att förändra mitt liv, men befinner mig i den här skitsituationen så betyder det alltså att det är mitt fel. Att jag på någon nivå har valt att bli arbetslös eller lämnad eller deppad eller utbränd. Eller vad det nu är.
Nidbilden av peppiga coacher
Om det här skulle jag vilja säga några saker. För det första så undrar jag om de här coacherna och inspiratörerna finns på riktigt eller om bara är just en nidbild.
När man beskriver de här personerna så tror jag att man tar någonting ur sitt sammanhang, lyfter ut det ytliga och glättiga, det överkäcka och peppiga och så ger man intrycket av att det här är den personens hela budskap. När det i själva verket bara är en liten del av det någon har att säga, en liten del som bara förstås om man har hela sammanhanget.
Jag anser mig själv ganska beläst när det gäller självhjälpslitteratur, och jag har sett väldigt många föreläsningar och även om det finns en hel del som är dåligt så har jag nog aldrig råkat för något som är dåligt på just det här sättet.
Jag vet ingen som är så här enfaldig och grund att han eller hon säger att bara du förändrar din inställning så kommer allt att ordna sig och om det vore det så har jag svårt att se hur någon skulle lyssna.
Instinktivt letar vi fel
För det andra så upplever jag det som att det finns mer social status i att ha en negativ attityd än det finns i att vara positiv till sitt sätt. Den som är positiv till sin läggning ses ofta som nästan korkad medan den som är skeptisk och inte låter sig imponeras så lätt verkar smart och kunnig. Bara den här frågan skulle ju kunna bli en poddserie som räckte fram till nyår.
Personligen så har jag alltid sett mig själv som överdrivet kritisk och skeptisk, det är någonting jag jobbar med. Min första instinkt är ofta att leta fel. Och till viss del är det ju bra, det är så det ska vara, vi ska vara kritiska och vi ska inte bara svälja allt som vi matas med.
Samtidigt är det lätt att hela tiden vara kritisk. Det är lätt att i efterhand klanka ner på det som andra har gjort och berätta vad som borde gjorts istället.
Det som är svårt är ju ATT GÖRA. Att göra någonting, om det är i sitt eget liv eller på sitt jobb. Om det är i det lilla eller om det handlar om något stort.
Det är svårt att ta initiativ och i någon mån gå först. Vad jag pratar om nu är att ta ansvar. Den som gör något tar ju samtidigt ansvar. Det är svårt att ta ansvar. Det innebär risker att ta ansvar. Du kommer att göra fel. Det är nästan oundvikligt.
Att inte stå vid sidan av
Det finns ett citat av basketspelaren Michael Jordan, den bäste, eller åtminstone en av dem bästa genom alla tider. Han säger att han har missat fler än 900 skott under sin karriär. 26 gånger har han tagit matchens sista skott och missat, ett skott som betydde vinst eller förlust. Men alla de här missarna har varit förutsättningar för alla andra gånger då han har lyckats.
Michael Jordan ligger sexa på listan över flest missade skott någonsin i NBA, den amerikanska basketligan. Först på den listan låg Kobe Bryant, också en av de bästa genom tiderna.
Att ha attityden att det är jag som ska ta de där skotten kräver dels skicklighet men också mod. För den som tar ansvar öppnar upp sig för kritik. Och det gäller inte bara berömda basketspelare. det gäller ju ledare i alla befattningar.
Oavsett om man är formell ledare för ett företag eller en arbetsgrupp eller om man leder sig själv i en förändring mot till exempel bättre hälsa.
Det är alltid lättare att sitta vid sidlinjen och berätta varför det blev fel. Det är alltid lättare att vänta på att någon annan ska göra det. Eller att någon annan ska säga till dig vad du ska göra. Det är det säkra.
Det bidrar inte så mycket till utveckling och man alltid sitter där och kritiserar och aldrig går ut och tar skotten själv så kommer alla ute på banan springa ifrån dig, det spelar ingen roll hur mycket de missar, några skott kommer alltid att sitta.
Makten att förändra
Angående det här att du har makten över ditt liv så kan man fråga sig hur det skulle vara om motsatsen var rätt, om nu de här icke-existerande inspirationshurtbullarna och även sådana som jag (som är lite mer nedtonade) säger till dig att du har makten över ditt eget liv, makten att förändra och du tolkar det som att jag också måste mena att det är ditt fel om livet inte är så som du vill ha det så kan vi fundera på vad det skulle innebära om motsatsen i stället var sann. Att du och jag inte hade makten över våra egna liv. Att vi helt var i händerna på någon annan. Våra arbetsgivare, kanske. Eller staten. Vore inte det värre.
Så min uppfattning är att din attityd är viktig. Att din attityd styr mycket av vad som händer i ditt liv. Och min uppfattning är också att vi har makten att välja vilken attityd vi ska ha men att vi behöver träna på det.
Omgivningen påverkar
Jag har ju pratat om det här tidigare men en väldigt stor del av det som händer inom oss beror ju på vilka uttryck vi får utifrån och hur vi tolkar dem. Samhället matar oss med olika budskap och de påverkar oss. Ingen enskild person och inget enskilt företag men helheten skapar en bild som påverkar oss väldigt mycket.
Den som följer medierna idag kommer att märka att en otroligt stor andel av dem handlar om att påpeka fel och brister. Och att utse syndabockar. I en politisk debatt handlar det minst lika mycket om hur fel motståndaren har som vilka positiva saker dom själva vill genomföra. Man anstränger sig för att missförstå den andres argument så för att den ska verka så knäpp som möjligt. Och det här mönstret finns inte bara inom politik utan även inom sport och tv-underhållning och nästan allt annat jag kan komma på.
Man fokuserar på vad som gick fel och vems fel det var. Och kanske är det här naturligt och kanske har det alltid varit så här men det är svårt att tro att vi inte tar till oss det här på något sätt.
Och det är svårt att se att det inte påverkar vår attityd. Och inte på ett bra sätt.
Vem har lösningen?
I början av avsnittet ställde jag två frågor. Dom flesta av oss kan nog nämna några saker som är dåligt på våra arbetsplatser. Sådant som inte fungerar som det ska. Och sedan kom vi till frågan om vem som borde fixa det. Finns det någon därute som svarade JAG på den frågan. Jag borde fixa det. Troligtvis var ni inte många i alla fall och själv kom jag aldrig ens på tanken när jag fick de här frågorna.
Jag ställde inte de här frågorna för att dryga mig eller för att sätta dit dig. Jag ställde dom för att det är det här vi kommer att prata om i nästa avsnitt.
Vi ska prata om att skapa en ny attityd. En positiv attityd, men inte i den här meningen att allt blir bra bara jag tänker positivt utan en attityd som är logiskt uppbyggd och fokuserar helt på att vara konstruktiv. Där du och jag, istället för att reflexmässigt hitta fel och leta syndabockar, funderar på hur vi ska kunna bidra till lösningar. Och vi kommer att göra det här genom att börja tänka i andra banor, ställa andra frågor.
Istället för att fråga "vad är fel, vems fel är det och när kommer de att lösa det?" så frågar vi oss "vad kan jag göra för att hitta en lösning?" Bland annat. Och vi ska göra det här utan att skuldbelägga, varken oss själva eller någon annan. Det finns fler saker som ingår i en konstruktiv attityd och jag kommer att ta upp det och förhoppningsvis kan det ge dig några nya tankar.
Du vet väl att du kan få det du behöver för att komma igång med mental träning av mig, och det kostar inget. Om du signar upp dig för mitt nyhetsbrev på monkeymindset.se så skickar jag dig dom fyra ljudband som ingår i min app mental träning. Ljudbanden heter Slappna av, gå djupare, självkänsla och målbilder.
Och om du tycker om podden så skulle jag uppskatta en recension på iTunes.
Det var allt för den här gången. Tack för att du har lyssnat, vi hörs snart igen.
