25. Därför ska du ta ansvar

Hej och hjärtligt välkommen till Monkey mindset, en podcast som framför allt handlar om mental träning. Jag heter Daniel Sjöstedt och jag är föreläsare och mental tränare.

I det här avsnittet kommer jag att prata vidare om attityd. Jag ska beskriva hur du kan tänka kring din egen attityd och så ska jag ge några tips på hur du kan använda mental träning för att sakta men säkert forma den attityd du vill ha och få den att bli en del av dig.

Den bästa bok jag har läst om attityd heter "Frågor för förändring" och är skriven av John G Miller. När jag kollar på nätbokhandlarna verkar den inte längre finnas på svenska, den är utsåld på förlaget vad jag kan se men den finns på engelska och då heter den QBQ – Question Behind the Question.

Den är kort, drygt 100 sidor, och lätt att förstå så om du vill veta mer om det jag kommer att prata om här så rekommenderar jag den. Mycket av det jag tar upp nu grundar sig på den här boken. Eller min tolkning av boken snarare för den handlar egentligen inte uttalat om attityd utan den handlar främst om förändring.

Vi stör oss på saker

Vår attityd är vår inställning till någonting. Hur vi förhåller oss till livet eller jobbet eller bara ett visst problem som uppstår.

Vi är många som reflexmässigt letar fel och försöker hitta syndabockar, alltså någon att skylla på. Och så går vi ständigt runt och irriterar oss på saker och ting, både sådant vi själva kan påverka och sådant vi inte kan påverka. Både sådant som påverkar oss och sådant som inte har någon som helst effekt på våra liv, varken direkt eller indirekt. Det enda sättet de här sakerna kan få någon betydelse för oss det är att vi ger dem betydelse. Alltså att vi går omkring och ältar det.

Vi kanske går och stör oss på någon person i vår närhet eller så blir vi arga på tv:n när vi ser Agenda. Eller så funkar inte vår arbetsplats på grund av att cheferna är inkompetenta och personalen i produktionen tycker att människorna på marknadsavdelningen inte fattar någonting och de på marknad önskar ha så lite som möjligt att göra med produktion överhuvudtaget.

Överallt hittar vi de här exemplen på friktion. Där det handlar om att någon annan är dum, att någon annan inte fattar och i vissa fall till och med att någon annan är ond, att någon annan vill oss illa.

Gör oss själva till offer

När vi tänker så här, när vi faller in i det här beteendet i större eller mindre grad så påverkar det vår attityd. Det blir vår attityd. Du har säkert träffat på människor som alltid vet bäst, som alltid kan berätta för dig hur andra borde ha gjort, som har inställningen att nästan alla andra har fel. Jag har gjort det i alla fall och till viss del räcker det med att titta mig själv i spegeln.

Det här sättet att tänka, den här attityden, inskränker vår frihet. Vår mentala frihet. Det gör oss till offer.

Det enda sättet för dig och mig att bli fria, det är att släppa det. Att sluta vänta på att andra ska göra det, att sluta leta fel i andra, att sluta skylla på andra.

Det handlar om att ta personligt ansvar till 100 procent. Att du och jag inser att vi kan påverka det som betyder något för oss och sedan fråga oss själva hur vi kan göra det på bästa sätt. Och sedan göra det.

Och låta allt som vi inte kan påverka få vara som det är. Sträva efter att acceptera det. Jag säger inte att du behöver gilla det eller vilja att det ska vara så. Men om du inte kan påverka det så behöver du acceptera det. Inte ge det en massa mental plats.

Nu drar jag saker och ting till sin spets som du förstår och det här håller på att bli en aning filosofiskt. Om du har mediterat eller läst Eckart Tolle till exempel så ser du att det jag pratar om till stor del handlar om att lämna sitt ego.

Men om du slutar att ställa frågor som till exempel:

När ska de lösa problemen?
Varför samarbetar hon inte?
Varför får jag inte mer stöd?

Och i stället vänder dem mot dig själv:

Vad kan jag göra för att lösa problemen?
Hur kan jag agera för att förbättra vårt samarbete?
Vad kan jag göra för att få mer stöd?

Så händer något. Ju fler gånger du ställer frågorna på det här viset desto friare kommer du att känna dig. Du tar makten över dig själv.

Desto mer integritet kommer du att uppleva att du har. Alltså att du är den du säger att du är och att dina ord överensstämmer med dina handlingar.

Det här innebär inte att du tar på dig att göra precis allt, det är inte samma sak som vad jag pratar om här. Vi har alla begränsat med tid och energi så svaret på frågan "Vad kan jag göra för att lösa problemen?" kan ju helt enkelt mynna ut i svaret "Påtala det för chefen och understryka hur viktigt det är för företaget att det blir löst".

Svaret kan ju också bli "ingenting". Och då vet du det. Och kan påbörja arbetet med att acceptera det. Svaret kommer hur som helst aldrig att bli "Gå omkring och vara irriterad på det utan att säga något" och svaret kommer inte heller att bli "klaga och gnälla och skylla på andra".

Vem bär skulden för sur mjölk?

Vi har alla tror jag en tendens att tänka att ansvar och skuld hör ihop. Den som är ansvarig för något blir också den skyldige när det går fel. Det här sättet att tänka håller oss tillbaka något enormt. Plötsligt blir det svårt att ta ansvar och det kan till och med innebära att vi i vissa situationer inte ens vill ta ansvar för delar av vårt egna liv. För att vi förknippar ansvar med skuld och skuld vill vi inte ha.

Men grejen är den att saker alltid går fel. Speciellt om du gör någonting som är svårt eller värdefullt och som driver utvecklingen framåt. Och om ingen vill ta på sig skulden så kommer ingen att ta ansvar och då blir ingenting gjort. Då slutar du eller ditt företag att utvecklas.

Så vad borde vi då göra åt det här? Jo, vi borde ignorerar skuld, vi börjar jobba med att ignorera skuld. För det är otroligt svårt.

Om alla kommer in i lunchrummet och någon har glömt mjölken ute från frukosten och jag såg att det var Magnus kan min första instinkt vara att påpeka det inför alla. "Var det inte du Magnus som hade mjölken sist". Speciellt om någon annan verkar tro att det var jag. Då nämner jag gärna att jag såg Magnus ha mjölken efter mig.

Och om Magnus är som de flesta av oss så kommer inte han att bara lägga sig platt för den här beskyllningen utan han kommer, även om det var han som glömde mjölken, säga någonting i stil med "ja, men jag trodde att Daniel skulle ställa tillbaka den, det var ju han som tog ut den och den stod närmast hans plats".

Det blir tjafs, friktion som jag pratade om förut. För en skitsak.

Se om du kan hålla tillbaka den här instinkten att skylla på någon. Fråga dig själv om det är relevant, om det är konstruktivt, att tala om inför alla vem bar skulden för sur mjölk.

Acceptans och egenansvar är ledord

Om samma misstag görs gång på gång så måste ju självklart någonting göras och det finns kanske andra situationer också men i de allra flesta fall spelar det ingen roll. Och ju mer jag tänker på det här desto färre tillfällen hittar jag där det är relevant och konstruktivt att leta skuld eller att skylla ifrån sig.

Så försök i stället ha den attityden att du så ofta som möjligt konstaterar vad som har hänt, alltså konstaterar nuläget, och därifrån frågar dig själv. Hur kan jag bidra till att nästa steg blir så bra som möjligt. Och om du inte kan bidra på något sätt så lämnar du det där.

Det finns något som heter psykologisk reaktans och det betyder att vi instinktivt inte vill lyssna och ta åt oss när någon berättar för oss vad vi ska göra eller vad vi ska tänka. Även om vi egentligen håller med så vill vi inte erkänna det, vi vill inte ge den här andre personen rätt, och tenderar att göra tvärtom. Vi sätter taggarna utåt. Det är bland annat därför det är så otroligt mycket mer effektivt att få personer att själv inse att de behöver förändras, till exempel, än att berätta det för dem.

Och om du har barn så har du säkert använt dig av det här fenomenet någon gång även om du kanske inte exakt vetat varför. Om barnen vägrar ta på sig ytterkläder så kan det ofta räcka med att bara säga "Nu vill jag absolut inte att du går ut i hallen och klär på dig. Du får inte gå ut i hallen och klä på dig". då kommer barnen med glädje att klä på sig.

Och bara för att du inte berätta för någon att de har gjort ett misstag kommer inte att betyda att de inte vet om det eller att de inte försöker göra det bättre nästa gång, snarare så är möjligheterna stora att de själva kommer att arbeta på att göra det bättre nästa gång. För när ingen säger till dem finns det ingen att försvara sig gentemot och den här psykologiska reaktansen sätter inte in.

När vi har den här nya attityden som handlar om egenansvar så leder det till att vi accepterar varandra för dom vi är, vi försöker inte hitta fel, vi försöker inte att förändra andra till att tänka eller bli som vi. Utan vi accepterar olikheter och arbetar för att så konstruktivt som möjligt komma framåt. Och om alla på ett företag eller avdelning börjar tänka i de här banorna så ökar möjligheten att alla jobbar i samma riktning. Det finns inget att försvara inför varandra, många av de här dolda strukturerna försvinner där man måste ha rätt eller där man försvarar sitt revir.

Fler kommer att följa ditt exempel

Så för att sammanfatta så kan du, om du vill, börja tänka på hur din attityd kan bli mer konstruktiv. Mitt förslag är då att du i alla lägen börjar med dig själv. Att du inte letar ursäkter och att du inte skyller på andra. Du utgår från nuläget och jobbar sedan framåt.

Det betyder ju inte att du tar på dig skulden för allt och det betyder inte att du blir en sådan som andra trampar på och lämpar över en massa jobb på.

Och du kommer att märka, tror jag, att när du börjar leda genom exempel, när du skaffar dig den här attityden, inte när du försöker få andra att ändra sin attityd, så kommer andra med tiden istället att ändra sig automatiskt. De kommer att se vad du gör, uppskatta det klimat som skapas och medvetet eller omedvetet börja följa ditt beteende.

Övningar

Så hur kan du då träna på det här. Hur kan du göra det till en del av din mentala träning? Det handlar ju om att först och främst bli medveten i vardagen.

1. Identifiera situationer

Det bästa sättet jag vet är då att i efterhand börja skriva ner tillfällen där du med lite perspektiv inser att du reagerade instinktivt och försökte hitta ursäkter eller skylla ifrån dig.

Skriv ner fem saker varje kväll. Och det kan handla om precis allt, från ett försenat projekt på jobbet till att makaronerna kokar över och du säger "Vem har satt på tv:n så högt, jag hör ju inte när det kokar".

Om du först identifierar de här situationerna i efterhand så kommer du efter ett tag att kunna bli medveten om dem även i stunden. Och det är då du kan börja förändras.

2. Visualisera hur du reagerar

Du kan också jobba med det i ditt mentala rum. Visualisera situationer som har hänt eller som du kan förutse kommer att hända och bestämma hur du ska reagera på dem. Du kan programmera in den här attityden du vill ha.

Och om du inte vet vad jag pratar om när jag pratar om det mentala rummet så finns det flera tidigare avsnitt du kan lyssna på. Avsnitt 1, 2, 8, 19 och 20 framför allt, tror jag.

Det var några ord om attityd. Maila gärna feedback till [email protected]. Både om det här avsnittet och annat.

Du vet väl att du kan få det du behöver för att komma igång med mental träning av mig, och det kostar inget. Om du signar upp dig för mitt nyhetsbrev på monkeymindset.se så skickar jag dig dom fyra ljudband som ingår i min app mental träning. Ljudbanden heter Slappna av, gå djupare, självkänsla och målbilder.

Och om du tycker om podden så skulle jag uppskatta en recension på iTunes. Appolina1975 har recenserat podden med orden "Tränar balett och vill dansa världen över, det är mitt mål. Du har hjälpt mig jättemycket. PS. vad tycker du om Ayurveda?" Lycka till med ditt mål. Jättekul att du tycker att jag har varit till hjälp men tyvärr kan jag inte ha någon åsikt om Ayurveda eftersom jag inte visste vad det var. Nu har jag dock googlat.

Mr Magic1 skriver Sjukt bra podd. en klockren podd som verkligen gör skillnad med konkreta råd och kloka ord" Tack så mycket för det Mr Magic.

Det var allt för den här gången. Tack för att du har lyssnat, vi hörs snart igen.

Länkar

QBQ – the Question behind the Question bok av John G. Miller