Tillbaka

44. Mycket snack och lite verkstad

drivkraft förändring prioritera värde värdering Oct 26, 2016

 

Välkommen! Dagens podd är en fortsättning på förra veckans. Idag kommer jag att prata om hur vi ofta säger till oss själva att vi prioriterar vissa saker högre än vad vi visar i praktisk handling. Och att den här skillnaden mellan ord och handling står i vägen för oss, både vad gäller välbefinnande och utveckling

Du lyssnar på monkey mindset. En podcast av mig Daniel Sjöstedt. Jag är mental tränare och varje vecka försöker jag presentera en tanke eller ett koncept som kan göra ditt liv lite lättare. Det är i alla fall mitt mål.

Självskatta hur viktig något är

Inom mental träning och coaching så strävar vi ofta efter att tydliggöra och att skapa insikt. Det kan handla om att undersöka vilka som är ens verkliga värderingar eller ens verkliga prioriteringar eller hur ens egen roll ser ut i något sammanhang där ett problem har uppstått. Bara som exempel.

Vi försöker att gå ett par lager under ytan, inte bara ta någon på orden när hon säger att hon vill göra eller vad hon säger är viktigt. Utan ta reda på om det stämmer. Eller om det finns någonting annat under. Någonting mer grundläggande och mer sant.

Om klienten är beredd att vara öppen och ärlig, så är chansen stor att han eller hon börjar förstå sig själv och andra bättre och då, när man får insikt om hur det verkligen ligger till, så har man bra förutsättningar för att skapa förändring. Om det är det man vill.

Ett sätt att börja undersöka hur viktigt något är, är att be någon skatta på en skala. Du säger att du inom fem år vill vara chef på det här företaget du jobbar på just nu. Hur viktigt är det här på en skala 1-10?

Och så får man en siffra och så undersöker man tillsammans vad den här siffran egentligen betyder. Säg att du skattar det till en sjua. Vad innebär en sjua? Vad är du beredd att göra då? Vad är du inte beredd att göra?

Och ju djupare man gräver här, desto bättre i regel. Och som alltid pratar jag nu inte om sådant som man behöver en psykolog för att nysta upp.

Att noggrant specificera vad en sjua betyder, kanske också vad en sexa och åtta betyder, så att man ser skillnaderna, och sedan fråga sig själv om man verkligen är beredd att göra det här man säger sig vara beredd att göra.

Det hjälper att göra situationen tydlig och du vet exakt vad som gäller, Då är chansen större att du känner att du har kontroll och kontroll är som jag har sagt tidigare väldigt viktigt för både drivkraft och välbefinnande.

Och många av oss tänker redan i de här banorna i vårt vanliga liv, kanske inte i skalor 1-10 men vi berättar för oss själva vad som är viktigt, och vad vi vill ska hända. Men vi undersöker inte vad de här värdena vi ger någonting egentligen betyder. Och när vi inte gör det så finns risken att det skapas friktion. Friktion mellan vad vi säger att vi tycker är viktigt, kanske säger till oss själva till och med, och vad vi uppvisar i handling.

Skillnaden i ord och handling

Och det är det jag tänkte ta upp idag. Och för att förklara lite bättre så tänkte jag bli lite personlig och ta ett verkligt exempel ur min egen familj.

Och även om jag kommer att prata i jag-form nu så gäller det här inte bara mig utan alla, såväl fru som barn. Mina två söner gillar att sitta framför datorn. Jag tycker att de sitter för mycket. Jag oroar mig för det ibland. Ser undersökningar om vad som kan hända med barn som sitter för mycket framför datorn. Hur deras långsiktiga hälsa påverkas. Tar underligt nog mer till mig de negativa undersökningarna än de positiva.

Så jag säger det till dem. Vi pratar om det. Jag har ju facit på hur en ordentlig barndom ska vara. Man ska vara ute. Röra på sig. Hänga med kompisar, face-to-face, inte via skärmar. Detta facit är för övrigt en kopia av hur det var när jag själv var liten. Vilket kan tyckas vara en märklig slump.

Min yngsta går i femman. Hans kompisgäng, som han umgås med varje dag, på Skype, består av en svensk, en sloven och en schweizare och det här har lett till att han pratar och skriver helt flytande engelska.

När jag säger det högt här så inser jag ju hur fantastiskt det är, vilken ny värld som har öppnat sig, och blivit vardag, för så många yngre. Och vilka möjligheter som öppnats. Men jag kan inte alltid se det så.

Så datortid är en pågående konflikt. En energitjuv finns där nästan hela tiden. Det finns mer bakom än vad jag hinner ta upp här men det är en kort beskrivning av bakgrunden.

Och här kommer poängen.

Om man frågar mig så kommer jag säga att det här är någonting som är väldigt viktigt för mig. På en skala 1-10 så är det en nia.

Men vad gör jag åt det? Jag gnäller ganska mycket. Inte bara högt utan också inombords, på mig själv och jag har ofta dåligt samvete. Jag tar ibland små initiativ till förändring men dom håller oftast bara i sig några dagar och sedan rinner dom ut i sanden

Låter jag dem spara ihop till sina egna datorprylar? Nej. Vad händer om någonting går sönder? Då ser jag till att det lagas. Stänger jag av internet vissa tider då jag inte tycker att de inte ska sitta vid datorn? Nej.

Står i vägen för förändring

Så i konkret handling, förutom gnäll och ibland butter uppsyn, så gör jag väldigt lite för att förändra den här situationen. Det är mycket snack och lite verkstad. Trots att jag säger, både till barnen och mig själv, att det här är väldigt viktigt för mig.

Så att hävda att det här är en nia är ett skämt. För när man undersöker det så som jag har gjort nu, väldigt översiktligt, alltså tittar på vad jag egentligen gör så är det kanske en sexa.

Om jag nu på riktigt fruktar att för mycket tid framför datorn inte är bra för mina barn så bär det emot att erkänna för mig själv att jag bara prioriterar det som en sexa. Man känner sig inte som en jättebra förälder.

Men när jag tydliggör så här, och ser och accepterar hur det verkligen förhåller sig, så har jag någonting att jobba med. All friktion som uppkommer när jag låtsas som att verkligheten ser ut på ett sätt, när den uppenbarligen ser ut på ett helt annat, försvinner.

Och bara den friktionen kostar väldigt mycket energi. Och den står i vägen för förändring. När mina ord och mina handlingar inte är överens om grundförutsättningarna då är det svårt att röra sig framåt. Då är det svårt att definiera problemet.

Och som en parentes så jobbar vi alla med en skev skala vilket bara det gör att det är svårt att få bort den här friktionen. Man säger till sig själv att ens barn till exempel är det viktigaste som finns och därför tänker man moraliskt att det som har med deras välbefinnande att göra ska prioriteras högt. Allt under nio, eller "jätteviktigt", eller "högsta prioritet" eller vilket språk man nu använder känns futtigt. Det känns inte okej. Så ens egen moral tvingar upp en på de här nivåerna och när man inte kan leverera samma nivå i handling så bildas friktionen eller energiläckaget.

Och jag graderar ju inte hur mycket jag älskar mina barn eller hur mycket dom betyder för mig. Men inombords blandas de här sakerna ihop. Så en siffra som inte är nio eller tio får mig att känna mig besvärad.

Och samma sak kan förstås uppstå när man jämför olika saker. Man säger till sig själv att en sak har en låg prioritet i förhållande till något annat. Jobbet i förhållande till familjen till exempel. Eller nöjda kunder i förhållande till vinstmarginal. Men i praktisk handling agerar man på ett helt annat sätt. Det skapar osäkerhet och otrygghet.

Och att jag accepterar att jag prioriterar skärmtid som en sexa betyder ju inte att jag behöver gilla det eller nöja mig med det. Jag kan börja undersöka vad en sjua betyder. För mig kanske en sjua innebär att vi slår av internet på vissa tider till exempel. Vad skulle det kosta? Är jag beredd att ta den kostnaden?

Överens om verkligheten

Om man vill lösa en konflikt är mycket vunnet om man lyckas få parterna att komma överens om nuläget. Vad har hänt fram tills nu? Var befinner vi oss. Om man kan göra det och hitta en beskrivning av verkligheten såsom den ser ut just nu som alla kan enas om, så är en stor del av arbetet redan gjort. Och man gör ju det här genom att börja med de små sakerna och sedan expandera. Detalj för detalj.

På samma sätt kan du se det jag har pratat om idag. Hitta en nivå där ord och handling är överens. Utgå därifrån. Sedan kan du börja att jobba dig uppåt.

Jag hoppas att jag har väckt några tankar hos dig. Om du vill komma i kontakt med mig så når du mig just den här veckan inte på daniel<at>monkeymindset.se, jag har nämligen haft mailstrul och all mail som har skickats lördagen den 22 oktober och senare har inte kommit fram. Så om du har mailat mig det datumet eller efter det datumet och inte fått svar så behöver du skicka om. Du kan skicka till ds<at>danielsjostedt.se. Alltså DS som mina initialer @ danielsjostedt utan prickar och punkter .se

och om du är nyfiken på mental träning så kan du få det du behöver för att komma igång om du signar upp dig för mitt nyhetsbrev. Du gör det på www.monkeymindset.se och då får du de fyra ljudfiler som ingår i min app som heter just mental träning. Med tillhörande instruktioner. De fyra ljudfilerna heter Slappna av, Gå djupare, Självkänsla och Målbilder.

Och den som känner sig manad får väldigt gärna ge den här podden en recension på iTunes, det hjälper mig mycket och jag uppskattar det verkligen.

Det var allt för den här gången. Tack för att du har lyssnat och vi hörs snart igen.