72. När kvantitet är bättre än kvalitet

Hur du kan få bättre resultat genom att tänka annorlunda om kvalitet och kvantitet.

Så kan ett annorlunda tänkt kring kvantitet och kvalitet ge dig bättre resultat
så kan fokus på kvantitet ge bättre kvalitet

Få bättre resultat med annorlunda tänk kring kvalitet och kvantitet.

Välkommen till Monkey mindset. Jag heter Daniel Sjöstedt och jag är mental tränare.

Mål som hämmar oss

Det finns en bok som heter Art and fear. Hela titeln är "Art & Fear: Observations On the Perils (and Rewards) of Artmaking". Den är skriven av David Bayles och Ted Orland och vad jag vet är den tyvärr inte, underligt nog, översatt till svenska.

Boken vänder sig till vanliga människor som sysslar med kreativt skapande i någon form, alltså inte nödvändigtvis de som identifierar sig som konstnärer. Men oavsett det så alla som läser boken att känna igen sig i den.

Många som läser Art & Fear hajjar till vid en speciell historia.

Författarna berättar om en konstlärare som på terminens första dag, delar in sin klass i två grupper. Kursen de ska gå handlar om keramik, om att dreja och göra skålar och krukor, och läraren berättar att halva gruppen enbart kommer att bedömas utifrån kvantitet. Hur krukorna de skapar ser ut bryr sig inte läraren om utan på kursens sista dag så tar han in en våg och så väger han hur mycket varje student har producerat. 25 kilo ger ett A, 20 kilo ger ett B och så vidare.

Till den andra halvan av klassen säger han precis tvärt om. Det enda han bryr sig om när det gäller de studenterna är kvaliteten. De kan ägna hela kursen åt en enda skål och det är kvaliteten på den som bestämmer studentens betyg.

När kursen är slut och betygen är satta upptäcker konstläraren att av de krukor och skålar som är riktigt bra, som håller en hög kvalitet, så kommer alla från den halvan av klassen som mättes utifrån kvantitet.

Så trots att den gruppen enbart bedömdes utifrån hur många krukor de hann få ur sig under en viss tid, så skapade det sättet att arbeta, krukor av högre kvalitet än vad som producerades i gruppen som enbart hade kvalitet som mål.

Lärde sig av sina misstag

För det gruppen som tillverkade många krukor i praktiken gjorde var ju att de så snabbt som möjligt gick från teori till praktik så att de kunde lära sig av sina misstag.

Om jag hade varit i den här klassen och fått veta att jag i slutet av klassen skulle bedömas utifrån hur bra min bästa kruka var så tror jag tyvärr att mitt sätt att jobba mer hade liknat den andra gruppen än den första.

Jag skulle nog ha utgått från en lerklump och försökt att göra den så bra som möjligt.

Och jag tror inte att jag är ensam här. Om man inte har ett tydligt utarbetat system för hur man jobbar så är ju det här linjära sättet, där man ser nuläget, vet önskat resultat och sedan rör sig mot det i rätt ordning, från A till B till C och så vidare, det naturliga sättet att jobba.

Man skriver sida 1 först, sida 2 sedan och när man kommer till slutet så är man ganska klar.

Historien om krukorna tycker jag sätter fingret på glappet som finns mellan hur många av oss fungerar och hur vi skulle kunna fungera om vi bara tänkte och jobbade lite annorlunda.

Värdet i "att göra"

Det är så lätt att sitta och fippla med hur skuggningen av en bild ska se ut på slide två i min PowerPoint-presentation. Och inte förrän den känns helt perfekt går jag vidare till slide tre.

Eller vänta på att förutsättningarna ska vara helt perfekta, att jag ska ha all utrustning och koll på alla detaljer, innan jag ens kan påbörja något.

När det ofta handlar om att bara komma igång, att så snabbt som möjligt få ur sig ett första utkast eller en förstaversion av produkten. Eller att så snabbt som möjligt ta sig ner till gymmet och göra något. Och sedan förstå att det här sättet att jobba kommer att skapa insikter och erfarenheter som gör att varje utkast, eller gymbesök, blir lite bättre än det förra.

Och det här är ju egentligen ingenting nytt. I företagsvärlden är det populärt att arbeta agilt, och då är det det ungefär det här som menas.

Eller en internetstartup kanske säger att man så snabbt som möjligt ska få ut en MVP, en minimal viable product, och då arbetar de också efter den här filosofin.

Man försöker då fundera på vad är det minsta möjliga vi behöver göra innan vi släpper den första versionen av produkten. Även om slutmålet kanske är att den ska bli en Facebook-konkurrent, hur enkel kan vi göra den här appen i ett förstaläge? så gör man den versionen och låter folk testa, lär sig av sina erfarenheter, lyssnar på feedbacken, och gör lite mer och troligen lite annorlunda i nästa version. Så bygger man produkten steg för steg på det sättet.

Det andra sättet, att tillverka en enda kruka på en hel termin-sättet, att jobba, hade varit att kollat på Facebook, tagit sig en ordentlig funderare på hur man skulle kunna göra en bättre produkt och så byggt den produkten. Från start till mål och inte förrän det var klart, ha lanserat.

Risken är ju då att ingen dyker upp. Och att den här produkten vi har utvecklat, som kanske har tagit två år och kostat flera hundra miljoner, blir värdelös över en natt.

Men man behöver inte driva företag, jobba i projekt eller gå en kurs i konstkeramik för att utnyttja de här insikterna och det här sättet att tänka.

Vänta inte på rätt förutsättningar

Du behöver bara börja fundera på vad som är det minsta möjliga du kan göra just nu inom ett visst område, någonting du har skjutit upp i väntan på de rätta förutsättningarna, kanske. Hur kan du så snabbt som möjligt gå från teori till praktik och börja lära dig av dina erfarenheter.

Om du läser böcker och magasin och lyssnar på poddar i jakt på bättre självkänsla till exempel, och du har gjort en lista på allt du ska ta tag i och jobba med. Lära dig att älska dig själv, göra dig av med vänner och bekanta som trycker ner dig, börja stå upp för dina åsikter et.c. och allt det här känns som ett så stort jobb, från där du befinner dig just nu, att du väntar på att först få lite mer energi för att orka genomföra det. Istället kanske du kan börja med att införa en enda grej som får dig att må lite bättre än vad du gör nu. I en enda situation.

Sätta på en bra låt på hög volym under tiden du borstar tänderna. Och när du har fokuserat på det i en vecka, om det funkar, göra en sak till och kanske ta bort en enda grej som gör att du inte mår bra. Sluta köpa läsk om du har dåligt samvete för att du dricker för mycket läsk. Bara som exempel.

Det låter kanske löjligt och till och med hånfullt att råda någon som att göra så här men efter två månader har du infört, eller åtminstone testat, fyra bra saker i ditt liv och du har tagit bort fyra dåliga.

Och på ett års sikt har du kanske bockat av en hel del punkter på den där listan som du hade och listan har också säkert reviderats och uppdaterats för när du gick från teori till praktik upptäckte du nya saker. Du lärde dig vad som funkar och vad som inte funkar för just dig.

Den som väntade på de rätta förutsättningarna innan hon kunde sätta igång. Hon väntar, efter ett år, sannolikt än.

Jag hoppas att du kan hitta någonting att ta med dig från det här avsnittet.

Låt mig också säga några ord om en ny tjänst som jag har där du, om du är intresserad, kan få mental träning, livecoaching och mailcoaching i ett färdigt paket till en fast månadskostnad. Den jag vänder mig till med det här paketet är dig som har någonting som du vill utveckla eller förändra och är beredd att ta tag i det på allvar nu under hösten. Mer information finns på monkeymindset.se.

Och du vet väl att du som är nyfiken på mental träning kan få det du behöver för att komma igång av mig, och det kostar ingenting. Om du går in på hemsidan, monkeymindset.se och fyller i din mail i den röda rutan så skickar jag dig fyra ljudfiler med instruktioner som du kan börja träna med på egen hand.

Det var allt för den här gången, om du vill får du gärna lämna en recension på iTunes, det hjälper podden mycket. Tack för att du har lyssnat, jag hoppas att vi hörs snart igen.