114. Tre enkla mindsetknep som kan göra stor nytta för din prestation och lycka

Utskrift av avsnitt 114: Tre enkla mindsetknep som kan göra stor nytta för din prestation och lycka

I en studie som publicerades 2003 beskrev psykologerna, Elisaveta Slessareva och Mark Muraven ett experiment de hade gjort på studenter på universitetet Case Western Reserve University.

Studenterna hade först fått se ett fem minuter långt videoklipp på komikern Robin Williams där han utförde stå-upp komik. Hälften av studenterna hade blivit tillsagda att de inte skulle skratta när de såg videoklippet och när det korta klippet var slut så skulle studenterna utföra en handling.

De skulle dricka en dryck som medvetet hade gjorts äcklig med vinäger. Och de skulle få betalt. Ju mer de drack desto mer betalt skulle de få.

De studenter som sluppit att hålla sig för skratt drack dubbelt så mycket som de studenter som blivit tillsagda att inte skratta åt Robin Williams.

I det här avsnittet ska jag ge dig några exempel på relativt små förändringar i ditt mindset och i ditt beteende, som kan göra stor långsiktig skillnad i hur du mår och hur du beter dig. 

Du lyssnar på Monkey mindset och jag heter Daniel Sjöstedt

Jag har ju i flera tidigare poddar pratat om hur viljestyrka och självdisciplin kan sägas fungera precis som en muskel. Om du använder den blir den trött och tappar, åtminstone kortsiktigt, kraft.

Det jag just har berättat är ett bra exempel på hur tydlig den här effekten är. Handlingen att hålla sig för skratt krävde så mycket viljestyrka att de som hade gjort det bara lyckades förmå sig att dricka hälften så mycket vinägerdricka som gruppen som fått skratta. Och inte slösat på sin viljestyrka.

Den här studien kom också fram till någonting annat, som är lika intressant. Det förhållande som jag beskrev nyss. Dubbelt så mycket vinäger för ena gruppen, gällde bara när belöningen var relativt liten.

När belöningen var större, när det handlade om mer pengar, fanns ingen skillnad mellan hur mycket vinäger studenterna lyckades tvinga sig att dricka. Även de som inte fick skratta kunde bita ihop och dricka den äckliga drycken.

Så om du har någonting du vill ska hända. Någonting du vill få gjort eller någonting du inte vill göra så finns det massor att vinna på att antingen på ett medvetet sätt se till så att du har så mycket som möjligt kvar av din viljestyrka och självdisciplin när den kritiska tidpunkten kommer, alltså när det ska göras eller när impulserna att utföra en ovana ska orkas stå emot.

Du kan också experimentera med belöningar, särskilt om någonting är extra viktigt. Hur kan du belöna dig själv för att det här beteendet du är ute efter ska ha största möjliga chans att lyckas.

Och idealt är nog att hitta en kombination. En stor reserv av vilja och disciplin och en attraktiv belöning ökar givetvis chanserna.

Och det här gäller ju inte bara för dig, det gäller även för andra. Så om du leder andra, på jobbet, på din fritid eller hemma med barnen, fundera på de här faktorerna. Försöker du få någon att utföra någonting som kräver mycket viljestyrka när risken är stor att viljestyrkan och självdisciplinen hos den personen är utmattad? Hur kan du planera annorlunda för att det inte ska bli så? Och hur kan du belöna? Det behöver ju självklart inte alltid vara med pengar eller saker.

Nästa ämne handlar om det här med att veta sitt varför, sitt syfte med någonting, och hur det, i vissa situationer kan hämma oss att fokusera för mycket på det.

Precis innan jag gjorde det här avsnittet drack jag kaffe med en kompis som heter Anna. Hon är lärare och berättade hur frustrerande det kan vara nu i betygstider. Hur vanligt det är att eleverna förväntar sig ett annat betyg än det de får och inte förstår, eller vill förstå, att uppgifter som inte är inlämnade eller inlämnade för sent, eller gjorda på fel sätt faktiskt påverkar betyget. Det spelar ingen roll att eleverna här och nu är beredda att göra det som krävs för ett högre betyg, det är för sent. Tåget har redan gått.

Anna sa att hon alltid så här års funderar på vad hon hade kunnat göra bättre. Hade hon kunnat vara ännu tydligare? Hade hon kunnat tjatat lite mer? Personligen är jag tveksam om någonting skulle ha hjälpt.

Elevernas beteende här är ett bra exempel på hur det kan gå när man har fel målfokus och det här är jättevanligt.

Jag ska försöka förklara vad jag menar med ett exempel. Låt säga att du erbjuds möjligheten att gå en kurs som på ett eller annat sätt skulle vara bra för dig. Kanske handlar den om ditt största intresse eller så kanske den är väldigt bra för din karriär, det spelar inte så stor roll, men du är lockad av kursen, den uppfyller något slags syfte.

Den enda nackdelen är att kursen kommer att kräva en hel del av dig. Den pågår i fem veckor och du behöver lägga ner tio timmar i veckan under de fem veckorna. 

Om du fick veta att kursen skulle börja om ett halvår är det mycket troligare att du tackar jag än om den börjar nästa vecka.

Skälet till det är att du ser kursen med olika ögon. När du ser den ett halvår fram i tiden kan du fokusera på varför, nästa vecka tänker du hur och vad.

Med någonting som händer långt in i framtiden så dominerar ditt varför, alltså skälet till att gå kursen, eller få ett bra betyg i skolan. Du kan se varför det skulle vara viktigt för dig att göra det här. 

Så beslutet att gå kursen eller sikta på ett A i betyg känns enkelt.

När det som ska göras ligger mer nära i tiden skiftar ditt fokus från varför till de mer praktiska "vad" eller "hur". Vad exakt behöver göras? Hur ska det gå till? Hur många sidor behöver jag läsa tills i morgon? Eller var i hela friden ska jag kunna hitta tio timmar i veckan i fem veckor? Jag har inte tid.

Det är därför vi så ofta tar på oss mer än vad vi klarar av. när vi tackar jag till något ser vi "Varför", vi ser syftet med att göra det. 

Men när det väl ska göras dominerar ju "Hur" och "Vad". Då är det lätt att man frågar sig själv hur kunde jag vara så dum att tacka ja till det här?

Vi som har en förmåga att skjuta upp saker och ting lämnar inte "Varför"-stadiet förrän det nästan är för sent. eller förrän det är för sent i vissa fall.

Att sluta röka för att i framtiden kunna leka med sina barnbarn är ett väldigt starkt varför. Vad och hur handlar om detaljerna, det dagliga gnetet, Vad kan jag göra idag för att klara nästa gång som röksuget kommer? Hur ska jag bete mig nästa gång någon bjuder mig på en cigarett?

Den som fastnar i "Varför" skjuter upp de besluten. Jag slutar i morgon, eller på måndag, eller den första nästa månad. 

Varför är viktigt men det är vad och hur som får det gjort.

Så att fundera över dom frågorna, vad är mitt "varför" och hur kan jag specificera så tydligt som möjligt "vad" och "hur".

Ju tydligare, desto bättre generellt sett

Och om du har specat tydligt, inte bara "Jag ska vara i fas i Samhällskunskapen" utan "Jag pluggar samhällskunskap varje tisdag mellan 17-19" och gärna ännu tydligare, så kommer det att krävas mycket mindre disciplin och viljestyrka till att få det gjort. 

När du bestämmer reglerna i förväg behöver du ju inte lägga någon energi på att komma på dem i stunden. när ska jag plugga, hur länge ska jag plugga, vad ska jag plugga? alla de här frågorna besvarar du, i största möjliga mån, i förväg.

Det tredje och sista mindset-skiftet handlar om hur du tänker. Oavsett om vi vill det eller inte skapar vi mentala bilder av vår verklighet. Både allt som händer oss och de förväntningar vi har på framtiden.

De här bilderna styr ju hur vi uppfattar saker och ting och två personer som fysiskt har befunnit sig på samma ställe under samma tidpunkt kan återberätta samma händelse på helt olika sätt beroende på hur deras mentala bilder av situationen såg ut. 

Den ena kanske uppfattar någon som stark och principfast medan den andre uppfattar samma person som arg.

Till exempel.

När man tänker på sina mål eller kommande beteenden skapar man också inre bilder. Det här sker automatiskt. Då är det lätt hänt, särskilt om man anstränger sig att vara positiv och kanske till och med ägna sig åt positivt tänkande, eller att man skapar målbilder, att man tänker någonting i stil med "jag klarar det här, jag är bra, jag klarar det lätt".

Man intalar sig alltså att den här förändringen eller det här beteendet är någonting som kommer att gå lätt.

Hur du istället ska tänka, de bilder du istället ska skapa är att du klarar de hinder som kommer att uppkomma.

Om du har lyssnat på avsnitt 73 som handlar om modellen WOOP så känner du kanske igen det här. Gabrielle Oettingen, som har utvecklat Woop, har undersökt den här effekten på många olika sätt. 

I en undersökning kollade hon kvinnors inställning innan de skulle inleda en diet. 

De som var som mest positiva och förväntade sig att det skulle gå lätt tappade i snitt tio kilo mindre än de som hade en mer realistisk bild av vad som skulle hända. Den gruppen förutsåg i stället hindren och fokuserade sin mentala energi, skapade sin mentala bilder, utifrån hur de skulle kunna överkomma dem.

Så tänk positivt, men fokusera inte på hur lätt det kommer att gå, fokusera istället på hur du klarar av de hinder och svårigheter som oundvikligen kommer att uppkomma.

En liten skiftning i din mentala inställning som kan göra stor skillnad.
Och för att sammanfatta så har jag ju förutom det här senaste
pratat om skillnaden mellan att ha ett "varför"-tänk och ett vad-och-hur tänk och i början så tog jag ju upp det här med att viljestyrka och självdisciplin fungerar som en muskel och hur stor skillnad det kan göra om du har använt den muskeln innan du ska utföra något som kräver viljestyrka eller disciplin. 

Och hur du också i vissa fall, åtminstone tillfälligt, kan ta bort den negativa effekten genom att införa belöningar.

Nästa vecka kommer jag prata mer om det här med viljestyrka och självdisciplin och hur man kan tänka kring det och hur man faktiskt kan träna upp det.

Det var allt för den här veckan. Fortsätt att lämna recensioner på iTunes, jag uppskattar det verkligen, kolla in vår hemsida monkeymindset.se, där kan du få det du behöver för att komma igång med mental träning helt utan kostnad och om du gillar facebook, så har vi en grupp där som du gärna får gå med i.

Tusen tack för att du tog dig tid att lyssna, om du vill så hörs vi snart igen.