119. Två "sanningar" som hindrar den gyllene eran

Utskrift av avsnittet 119: Två sanningar som hindrar den gyllene eran

Välkommen till Monkey mindset. Jag heter Daniel Sjöstedt. I det här och nästa veckas avsnitt kommer jag att testa en ide på dig. En ide om att vår syn på verkligheten, eller de filter vilka vi ser verkligheten igenom, hindrar oss att se de lösningar som finns för att kunna må bättre, framför allt vad gäller vår arbetssituation med stress och annat.

Den psykiska ohälsan ökar på våra arbetsplatser och den upplevda stressen blir bara värre och värre. Det tror jag är ganska okontroversiellt att hävda.

Enligt en studie som jag sett där man frågade människor hur de upplever att stressnivån har förändrats de senaste fem åren så tycker nära på hälften av alla människor att den har ökat. Bara 20 procent tyckte att den hade minskat.

Så oavsett hur hög man tyckte att den var förut så var den nu lika eller värre. Det upplevde alltså 80 procent. 

visserligen har den här studien några år på nacken men min bild är inte att det har blivit bättre de senaste åren utan snarare tvärt om.

Så just nu är det svårt att hävda att utvecklingen inom det här området går åt rätt håll.

Ändå så ska jag i det här avsnittet försöka övertyga dig om att vi lever i en gyllene era vad gäller såväl psykosocial arbetsmiljö som mental hälsa. Och med det menar jag att möjligheterna aldrig har varit större än vad de är nu.

Det jag kommer att presentera är ett sätt att se på verkligheten.  Jag väljer, kan man säga, att lägga ett visst filter över tillvaron och se verkligheten genom det filtret. Jag säger inte att det nödvändigtvis är det sanna filtret och det är definitivt inte det enda filtret. 

Men jag hävdar att det är ett av de mest användbara och konstruktiva filtren. 

De här tankarna jag kommer att redogöra för är inspirerade av Scott Adams, han är författare och även upphovsmannen bakom serienstrippen Dilbert. Scott Adams är kontroversiell, bland annat är han numera en trumpsupporter och en trumpförsvarare, vilket många har svårt för, men för mig är han en intressant tänkare.

Adams hävdar att det framför allt är två sätt att se på världen, två olika filter som hindrar oss att se de möjligheter till lösningar som idag finns på problem som verkar svårlösta. Och hans exempel handlar oftast om det amerikanska samhället och dess utmaningar men jag tycker att man kan använda det han säger på mycket.

Det första filtret vi lägger på verkligheten och som hindrar oss är att vi ser på historien och utgår från att den upprepar sig eller att den följer en rak linje, en naturlig utveckling. Och i efterhand ser det ut så för det är lätt att i efterhand dra logiska samband mellan det som hände för 50 år sedan, för förtio år sedan, för 30 år sedan och så vidare fram till nutid.

Men vad vi glömmer är att de här sambanden vi ser skapas med facit i hand. Det är mycket svårare att förutse vad som kommer att hända, just för att varje tidpunkt och varje fråga, kan utvecklas åt många olika håll.

Ta klimatfrågan till exempel. När vi ser tillbaka på de senaste 20-30 åren ser utvecklingen väldigt linjär ut. Från att frågan började komma upp har det blivit värre och värre, mer och mer bråttom att göra något. De länder som blivit industrialiserade har ökat sina utslääp och ju mer världen har industraliserats desto mer utslädd har släppts ut. Utvecklingen har följt en logisk linje. I efterhand känns det rimligt att man borde ha kunnat förutse den här utvecklingen, i många många årtionden.

Men det är svårare att se vad som kommer att hända de kommande 20-30 åren. Kommer det att gå bra? Kommer det att gå dåligt? Hur kommer våra försök till lösningar se ut? Kommer de drivas av politiker eller av näringslivet, eller av medborgarna, eller av någon organisation som inte ens finns än? Ingen vet just nu men om 50 år kommer man troligen att kunna titta tillbaka och se att utvecklingen som följde från och med nu fram till då också var logisk. Oavsett om allt är löst eller om havsnivån är tio meter högre.

Det andra filtret vi lägger på verkligheten är sättet vi löser problem på, är genom att gå till källan av problemet.  

Det här tycker jag låter ganska självklart. Om jag har ont i knät försöker jag ju inte bara, förhoppningsvis, ta redan på vad det är för smärta och lindra den utan i en ideal värld, särskilt om smärtan kommer tillbaka hela tiden, så tar jag reda på vad källan är, vad det är jag gör som får mitt knä att smärta. Kanske belastar jag det för mycket, då försöker jag minska belastningen eller öka styrkan, kanske belastar jag det fel, då försöker jag med träning eller hjälpmedel börja att belasta det rätt, så att smärta inte kommer.

Om jag bara bryr mig om symptomet, alltså att lindra smärtan, så är lösningen alltid temporär och efter ett tag kanske den inte ens går att fixa.

Och det här sättet att lösa problem är ju logiskt i de allra flesta fallen.

Så två filter vi har på verkligheten, eller två olika sätt att tänka om man så vill som vi är väldigt inkörda i som oftast funkar och som har hjälpt oss mycket.

Men, hävdar jag, som vi också har fastnat i, eftersom vi omedvetet ser dem som sanningar, och som hindrar oss att se den här gyllene eran som väntar på oss. 

Ju mer jag tänker på det desto fler exempel ser jag men jag vill testa två på dig så får vi se om du håller med.

Vad gäller det första filtret, det där vi lär av historien och utgår från att den följer en rak linje, vill jag ta upp två faktorer som historiskt har varit mycket bra för mänskligheten men som jag nu tror hindrar oss i vissa avseenden.

Det första är teknik. Skälet till varför tekniska framsteg har varit bra för oss är väl uppenbart. Tekniska framsteg har drivit utvecklingen. Så när tekniken går framåt får vi det bättre.

Så har det alltid varit, skulle man kunna hävda, och om man köper det, om man ser på verkligheten genom det filtret, så är det ju naturligt att vi för in ny teknik i vårt samhälle och i våra liv när den kommer.

Men är det sant de senaste tjugo åren? Materiellt sett så är det sant tror jag. Vi har mycket mer och vi kan göra mycket mer idag än vad vi kunde göra för tjugo år sedan, bara att fixa utrustningen till att göra en sådan här podd till exempel skulle nog innebära ganska stora kostnader och vara komplicerat. Nu behöver jag bara en dator och en mick. Och det går igen i alla branscher gissar jag.

Men har det gjort saker och ting bättre i alla avseenden? Har det ökat vår produktivitet, till exempel. 

Ja, för tillverkningsindustrin så har ju tekniken ökat produktiviteten flera hundra gånger. 

Men för kunskapsindustrin så är det faktiskt inte säkert att det är så. Där upplever många att man är mindre produktiv idag än vad man var för tio eller tjugo år sedan.

Inte att man gör mindre, jobbar mindre eller jobbar mindre hårt, utan att man får färre viktiga saker gjorda.

Det är för mycket annat som stör. Det som förut kanske behövdes särskild personal för att kunna göra, adminsaker till exempel, ska vi idag göra själva. vi förväntas göra allt bara för att tekniken finns men det gör oss, man kan i alla fall argumentera för att det kan vara så, mindre produktiva och mindre tillfredställda med vår arbetssituation.

Den andra faktorn som ligger nära den här med teknik. Är kommunikation. Kommunikation har historiskt varit bra och då kan man ju tro. Ju mer kommunikation desto bättre. 

Och det är ju åt det här hållet utvecklingen har gått och fortfarande går. 

Där det förut krävdes ett riktigt skickat brev som posten bar ut eller åtminstone ett samtal och en vidarekoppling från en växeltelefonist kan idag lösas med ett sms, eller ett direktmeddelande genom något socialt media. Vi har nu, nästan i alla fall, möjligheten att inom bara någon sekunder kommunicera med vem som helst som vi någon gång tidigare varit i kontakt med.

Om man köper att kommunikation fram till nu, eller åtminstone, fram till nyligen har varit bra. att mer kommunikation mellan människor och företag och länder, gjort saker bättre, så är det naturligt att vi knappt ens tänker när vi för in nya kommunikationskanaler i våra liv. eller när arbetsgivare försöker få oss att kommunicera ännu mer, ännu tätare och helst i realtid.

Men, på samma sätt här som med teknik, så bör det, tycker jag åtminstone att argumentera för att det finns en gräns och att vi nu har passerat den gränsen och att en stor del av kommunikationen idag, och potentialen till kommunikation, inte gör oss vare sig bättre eller lyckligare. 

Kanske gör det oss iställer mer stressade och kanske gör det att vi mår sämre, att vi aldrig får den här mentala återhämtningen som i alla fall jag är helt övertygad om är en nyckel till mentalt välmående.

Så de här två sakerna teknik och kommunikation som jag tror många av oss, och vi som samhälle, automatiskt förknippar med någonting bra, alltså vi ser verkligheten genom filter som säger att teknik och kommuikation är bra alltså behöver vi mer av det om mer finns tillgängligt, de här två filtren behöver vi göra oss av med om vi ska kunna skapa en bättre arbetsmiljö, både en där vi mår bättre, men också en där vi är mer produktiva. vilket faktiskt leder till att vi mår bättre.

Istället för att bara automatiskt säga bra och mer så tar vi oss en allvarlig funderare. Kanske behöver vi dra ner på kommunikationen, kanske behöver vi använda mindre teknik, eller skapa roller där medarbetarna använder den tekniken de är bra på, den som handlar om deras specialområde.

det här blir ju lite krångligt och kanske inte så bekvämt som det är nu. Men om det blir bättre av det. Om vi får mer rätt saker gjorda och mår bättre kan det väl vara idé att åtminstone fundera på att medvetet begränsa sig vad gäller de här sakerna.

Jag avslutar här för den här veckan. Det blir för långt annars. I nästa avsnitt knyter jag förhoppningsvis ihop den här säcken då jag kommer att prata om det andra filtret, det att problemets lösning alltid finns där det uppkommer. eller att problemet behöver lösas av den eller det som är ansvarig för att det uppkommer, kanske är ett annat sätt att se det.

Men det här var alltså allt för den här gången.

Jag är skyldig er en liten uppdatering .för några avsnitt sedan bad jag ju om recensioner och sa att det skulle vara intressant att se om recensioner gjorde att podden klättrade på listorna. Jag har fått in många recensioner, tack så mycket för det. Det totala antalet har ökat med mer än tio procent på bara några veckor och jag har försökt att hålla en liten extra titt på listorna. Men jag har inte märkt någon skillnad, i alla fall ingen stor skillnad.

Men fortsätt gärna att recensera ändå. Ta hand om dig. Tack för att du har lyssnat och vi hörs snart igen.