120. Del 2 – Två "sanningar" som hindrar den gyllene eran

Utskrift av avsnitt 120: "Del 2 – Två "sanningar" som hindrar den gyllene eran"

Välkommen. I det här avsnittet kommer jag att berätta varför din arbetsgivare inte kan lösa de problem med stress och annat som du känner på grund av ditt jobb. Jag ska också prata om vad du kan göra för att börja få kontroll över situationen.

Det här är en fortsättning på förra avsnittet då jag pratade om hur vi just nu befinner oss i en gyllene era vad gäller vår mentala hälsa på jobbet och vad jag menar då är sådant som helt eller delvis har en grund i ditt arbete och som påverkar dig mentalt.

Alltså till exempel stress eller mental trötthet eller annat. Kanske ännu värre saker som utmattning och utbrändhet.

Och jag säger det är trots att jag såklart är medveten om hur det ser ut ute på arbetsplatserna idag vad gäller de här frågorna. Men vad jag menar är att möjligheterna är större än vad de någonsin har varit om vi bara skruvar lite på vårt tankesätt så att vi kan se dem tydligare.

I förra avsnittet så tog jag ju upp det här med att vi ser på världen genom olika filter, alltså vi väljer medvetet eller omedvetet vilken del av verkligheten vi vill se och hur vi vill tolka den och att filtret som säger att historien upprepar sig och att vi utgår från att historien upprepar sig, hindrar oss från att hitta vissa lösningar eller att ibland tänka nytt.

Det andra filtret som jag ska prata om nu, det är att problem ska lösas genom att gå till källan. Problem ska lösas genom att gå till källan.

Den som orsakar problemet är också den som ska lösa det. Eller det är åtminstone där lösningen finns. Sedan om den kommer fram frivilligt eller genom tvång, såsom till exempel lagstiftning, det beror lite på, men ansvaret ligger på källan till problemet.

Och det sättet att tänka fungerar ju i 95 fall av hundra. Men när det inte funkar så fastnar vi lätt där ändå. Vi försöker samma sak gång på gång utan framgång och kommer inte loss. Trots att kanske alla inblandade vill lösa problemet.

Och det är det som har hänt i arbetet att förbättra vår mentala hälsa på jobbet. Eller i skolan. Alla vet att vi har ett problem, jag tror att alla är överens om att det kostar, dels i lidande men också i kronor och ören, och jag tror också att alla inblandade vill lösa det här problemet.

Ändå blir det bara värre och värre för varje år som går.

Och vad gäller vår arbetsmiljö i stort så har ju det här filtret med att källan till problemet ska lösa problemet, historiskt fungerat bra. 

Problemen som har uppkommit för arbetstagarna har löst av lagstiftaren eller arbetsgivaren.

Det har införts färre arbetsdagar, från sex eller sju i veckan till fem, det har införts lagstadgad semester. Medbestämmande. Anställningsskydd och mycket annat. 

När människor blev skadade på sina jobb så lades ansvaret självklart på arbetsgivaren att se till så att arbetsplatsen skulle vara säker som möjligt. 

De problem som fanns i arbetslivet har löst eller försökt att lösas genom att det har stiftats lagar eller att facken har legat på och arbetsgivaren har sedan har följt de lagarna. Det har inte varit perfekt så klart men mycket har hänt.

Källan till problemen, om man nu kan kalla det så, har varit den som har fått ansvaret att lösa problemen.

Men.

Vad gäller vårt arbetssituation idag och vår mentala hälsa när det kommer till våra arbeten, så funkar inte längre det här filtret.

För det är ju inte så att arbetsgivaren inte vill lösa det, eller försöker lösa det. Det här är ju ett jättestort problem för hela samhället.

Utan alla vill lösa det men så länge vi är fast i det här filtret så går utvecklingen åt fel håll.

Och skälet till det, eller åtminstone ett skäl till det är att det finns vissa saker som arbetsgivaren inte kan påverka men som påverkar ditt och mitt mentala välmående.

En sak är tempot. Det är klart att i teorin kanske arbetsgivaren har makt över hur mycket som behöver göras på en arbetsplats och kanske kan tempot saktas ner för vissa enskilda medarbetare i vissa speciella situationer, men generellt sett så ser samhället ut så idag att tempot ökar.

Att färre människor behöver göra mer. Så om du vill att tempot ska minska på dina arbetsplats, att det som sker nu är galenskap, så har du säkert rätt. Men att du har rätt, hjälper dig inte, åtminstone inte i steg ett, eftersom tempot inte kommer att minska.

Så att vänta på, eller kräva att tempot ska minska, är inte konstruktivt, eftersom chansen att det ska hända är väldigt låg. Det är att springa in i samma vägg gång på gång.

Och detsamma gäller med förändring. Förändring är svårt och förändring kostar på. Många blir stressade av det och mår dåligt. Och på de flesta arbetsplaster längtar man nog efter att det ska lugna ner sig någon gång så att man får tid att hämta andan och landa i den senaste förändringen. 

Men förändring är numera ett normaltillstånd på väldigt många arbetsplatser och i väldigt många liv. Så om du längtar efter lugnet som du hoppas finns runt nästa hörn så är risken stor att du kommer att bli besviken.

Min poäng med de här exemplen är att visa att de självklara lösningarna, det som vi tycker borde ske, det som arbetsgivaren borde lösa inte ens finns på bordet, i den här förhandlingen om din mentala hälsa. 

Så att vänta på eller kräva att det som samhällsutvecklingen har lett till, ska ändras och dras tillbaka, det må vara moraliskt rätt, och kanske till och med logiskt men det kommer inte att hända. Med största sannolikhet. så det är inte konstruktivt.

I ett av de allra första avsnitten av den här podden så sa jag att det är självklart för oss att stärka oss fysiskt om de fysiska kraven på oss ökar, men att det inte är lika självklart att tänka på samma sätt med det mentala.

Nu har de mentala kraven ökat under lång tid men har vi, generellt sett, gjort någonting för att stärka oss mentalt? Och precis för vad som gäller för en muskel eller vad som gäller för kondition så blir vi ju inte starkare av bara påfrestning utan för att öka i styrka så krävs också återhämtning.

Och ju mer påfrestning desto mer återhämtning krävs. 

Och ett hårt sätt att se på det här, om man ser det med ett annat filter, är att samhället eller din arbetsgivare eller någon annan egentligen, kan inte ge dig den träning och den återhämtning du behöver för att bli starkare.

Den enda som kan göra det är du. Andra kan givetvis ge dig förutsättningarna och resurserna som krävs, men ingen annan kan vara i ditt huvud.

Så även om ansvaret formellt ligger på arbetsgivaren och skulden för att många mår så dåligt, kanske ligger på samhällsutvecklingen så behöver lösningen komma från oss som individer. 

ett fotbollsproffs är ju inte bara proffs mellan sju och fyra. Han eller hon ser till att få den återhämtning som krävs och han eller hon ser till att leva hela sitt liv på det sätt som gynnar fotbollskarriären mest. På det sätt som gör att han är på topp klockan tre varje lördag eller vilken tid matcherna nu spelas.

Om vi vill må bra, eller så bra som möjligt åtminstone, kan det vara så att vi dels behöver träna systematiskt och kontinuerligt på det mentala, oavsett om det är meditation, mental träning, yoga, skogspromenader eller något annat,

och, att vi dessutom behöver identifiera sådant som kanske är belönande i stunden men som på sikt inte får oss att må bra, och sluta med det eller dra ner på det.

Det är inte omöjligt, tror jag, att vi inom tio eller tjugo år kommer att titta tillbaka på den här tiden och undra hur vi kunde fritera våra hjärnor såsom vi gör nu med all mobiltid. Eller att det kanske blir en klassmarkör. Att vissa kan ta sig ur det men andra inte?  

Mobiltid är enkelt och det är roligt, men vad gör det med oss. Bidrar det till den stress vi känner? Finns det något samband mellan tillkomsten av smarta telefoner och ökad stress?

Jag har inga svar på det och det här är väldigt svåra frågor. Jag har personligen jättemånga tankar om det här och jag tror också, av egen erfarenhet att om man bara öppnar upp sig för det här, alltså om man gör sig av med filtret som hindrar lösningar, så börjar man se alternativ även i de frågor som jag sa var faktum, de om ständig förändring och ett alltid ökande tempo.

Och jag vill vara extra tydlig med att ansvar är inte samma sak som skuld och jag vet att de här frågorna är mycket mer komplexa än att jag kan lösa dem i ett poddavsnitt. Men ibland så testar jag tankar som inte är helt färdigtänkta i den här podden och jag hoppas att det är okej.

Sådär. Nu tar podden semester. Jag vet inte exakt när jag är tillbaka men jag vill passa på att önska dig en fin sommar.
 
Om du vill kan du få ett 30-dagars mentalt träningsprogram av mig, gå då in på monkeymindset.se och bli medlem. Det kostar ingenting.

Tack för att du har lyssnat.