127. Letar du tama lösningar till stygga problem? Då behöver du ta dig till en ny nivå

Utskrift av avsnitt 127: Letar du tama lösningar till stygga problem? Då behöver du ta dig till en ny nivå

Välkommen,

Om du vill ha förändring eller om du vill nå ett mål, men gång på gång misslyckas med att driva igenom förändringen eller nå målet, du rör dig inte ens åt rätt håll efter ett tag, så kan det här bero på att den du är, inte duger.

Det betyder inte att du inte kan klara av det, för det kan du sannolikt, det betyder bara att du behöver tänka på ett radikalt annorlunda sätt. Du behöver skifta ditt mindset, förändra bilden av vem du är och därmed också förändra den du är.

Idag ska jag prata om det här, hur man går vidare när det uppenbara inte fungerat. Alltså det uppenbara så som jag har pratat om i så många poddar tidigare, små små steg i rätt riktning.

Det vanliga skulle jag vilja säga, när vi råkar ut för sådana här problem eller bakslag är att vi tittar på var vi vill, kanske utvärderar vad som gick fel förra gången, sedan tar reda på vad som behöver göras den här gången för att komma dit, och försöker sedan komma på bästa möjliga metod för att få de här handlingspunkterna gjorda.

Och det här behöver inte bara gälla dig som individ, det kan också gälla dig som familj eller dig och din organisation.

Så vi har i den bästa av världar, en plan. Som visar var vi är nu, som visar var vi vill och som klart och tydligt beskriver stegen som behöver tas för att komma dit.

Det här tror jag är den bästa metoden för att komma framåt i rätt riktning och jag tror också att när det här misslyckas så bör man i de allra flesta fall gå tillbaka till ritbordet och definiera de här delarna bättre.

Framför allt bli tydligare och mer detaljerad när det gäller vilka steg som behöver tas.

Och skapa utrymme för att verkligen jobba på att ta de här stegen. Att prioritera det.

Hela tiden, inför varje ny arbetsuppgift ställa frågan, tar det här oss närmare vårt mål?

Om svaret är ja så gör du uppgiften och du gör den tills den är klart och du gör ingenting annat förrän den är klar.

Om svaret är nej gör du den inte.

Men, ibland, så räcker ju inte det. Du har gjort allt du kan, du har förberett, planerat, stakat ut dina steg.

Ändå blir det inte gjort.

Då kan det bero på att du arbetar på fel nivå. Du befinner dig på den enkla och rationella nivån och du letar efter svaret på den enkla och rationella nivån.

Medan problemet befinner sig på en annan nivå, det sitter djupare.

Två professorer På University of California publicerade 1973 en rapport som heter "Dilemmas in a General Theory of Planning". Dilemman i generell planeringsteori

Professorerna delade upp problem som kan uppkomma när man planerar i två kategorier. Den ena kategorin kallade dom för Tame, T A M E, tama på svenska, men det betyder inte att problemen är små eller enkla, det betyder bara, i det här sammanhanget, att de går att lösa med normalt linjärt, logiskt tänkande.

Man skulle kunna definiera tama problem som så att om en grupp kunniga människor var och en fick ett A4 som beskrev det här problemet så skulle alla, även om de jobbade enskilt, komma fram till liknande lösningar.

Mattetal är en ytterlighet av ett problem som enligt den här definitionen är tame. Det kan ju vara otroligt svårt men det går att lösa och lösningen ser ut på ett visst sätt.

Den andra kategorin, kallade Rittel och Webber, som var professorernas namn, för "Wicked". W I C K E D.

Wicked är svåröversatt. När jag kollar i ett lexikon så kan det dels betyda toppen och jättebra men också elak, stygg och ondskefull.

Och problem som är WICKED är svåra att definiera. Svaret på ett sådant här problem är inte självklart. De här kunniga människorna som får frågan på ett A4 skulle inte försöka lösa ett problem som var WICKED på samma sätt, för det finns ofta ingen uppenbar lösning.

Hur ska vi lösa våra äktenskapsproblem är ett problem som kan definieras som WICKED. Eller vilken strategi ska vi anamma i bolaget?

Eller hur ska jag sluta att prokrastinera, alltså sluta att skjuta upp?

Om jag har ett problem som är Wicked men letar efter tama lösningar, kommer problemet inte att lösas, även om lösningen verkar logisk.

Om du har ett problem som är Wicked och tror eller hoppas att en ny app eller ett nytt projektledningsprogram eller ett annat planeringsverktyg ska lösa det, så är risken stor att du kommer att bli besviken.

Och att du kör huvudet i samma vägg gång på gång på gång.

I det som jag håller på med i Monkey mindset, så stöter man ofta på det här, och jag har förstås också problem i mitt eget liv som går under kategorin Wicked men som jag har försökt att lösa på fel nivå.

Men när sådana här problem uppstår så handlar det ofta, nästan alltid, om mindset. Och med mindset menar jag dels inställning men kanske framför allt någonting djupare eller större.

Som till exempel vilka sanningar lever du med angående dig själv och det du håller på med. Vad finns det i din syn på dig själv, ditt liv och din verklighet, som du inte ens ifrågasätter.

För det är ju bara så det är?

Vi har alla våra egna sanningar och att VI ser dem som sanningar behöver inte betyda, och betyder ofta inte, att andra håller med. Och din granne eller fru eller chef, kan se precis samma fysiska verklighet som dig men tolka det på att annat sätt, han eller hon eller dom kan ha helt andra sanningar.

Som DOM inte ifrågasätter.

Så när jag slår huvudet i samma vägg gång på gång på gång, så är problemet för mig oftast inte tamt. Det är Wicked, alltså svårt att definiera, och för att lösa det, kan jag inte vara kvar i den sanning jag hittills har befunnit mig i.

Och det var det jag menade när jag i början sa att du inte duger för att lösa uppgiften.

För att komma dit du vill, för att genomföra den här förändringen eller för att nå det här målet, behöver du på sätt och vis bli någon annan. Den du är nu, duger inte. Du befinner dig på fel nivå.

Vem ska du då bli?

Ja, du tar reda på vem du är när du är där du vill vara.

Hur klär jag mig då, vilka umgås jag med, hur mycket tränar jag, vad tränar jag, var tränar jag. Hur mycket jobbar jag? Vad jobbar jag med? Vad är min självbild? Vilka rutiner och vanor har jag? Hur uppträder du bland andra människor?

Jag definierar det här så noga jag bara kan utifrån min bästa bedömning.

Vilka saker gör jag då som jag inte gör nu? Vilka saker gör jag inte då som jag gör nu?

En romanförfattare som bygger en karaktär kan ju ägna mycket tid att bara för sig själv innan själva bokskrivandet, bestämma hur huvudkaraktärens barndom var, hur hennes förhållande såg ut till sin pappa, om hon hade många vänner i skolan och så vidare, trots att ingenting av det kommer med i boken. Men när hon har gjort det här, när hon har definierat personens karaktär så noga hon kan är det enklare att förstå hur karaktären reagerar på det som händer i storyn på ett trovärdigt sätt.

Och på precis samma sätt kan vi göra för att ta oss an problem som är på den här andra nivån, nivån vi hittills inte lyckats ta oss till.

Var vill jag vara? Definiera så tydligt som möjligt. Vem behöver jag vara för att komma dit?

Och sedan, och nu förenklar jag förstås, bli den personen.

Fake it til you make it, kanske man kan säga men ändå inte, i alla fall tycker inte jag det.

Utan vad det handar om är ju inte att låtsas vara någon annan, utan att medvetet bli någon annan, eller en annan version av dig själv.

Och det som tilltalar mig med det här sättet att jobba är ju att det spelar ingen roll vem jag är nu eller vem jag har varit.

Allt det där har ju lett mig dit jag är nu.

Men för att komma vidare. För att åstadkomma fantastiska saker, kanske. Så är det enda som betyder någonting vem jag håller på att bli.

För mig skapar ett sådant synsätt lust och vilja.

Och om du skulle göra det här så är det ju inte någonting du bara sätter dig ner och tänker ut och sedan är klar med, utan det är ett arbete som kan ta lite tid, och som troligen utvecklas över tid.

Och den här karaktären du utvecklar, den du håller på att bli och som kommer att ta dig till en ny nivå, den behöver du ju påminna dig själv om hela tiden. Och reflektera över. Hur skulle han hantera den här situationen? Hur skulle han tänka här?

Eller hur skulle han reagera på den här motgången?

Skillnaden blir alltså att den gamla du reagerade på motgång. Någonting hände och du reagerade. Utifrån den sanning du hade.

Nu funderar du istället, hur reagerar den här karaktären jag har skapat på den här motgången? Och den reaktionen är troligen mer produktiv så du väljer att från och med nu reagera så. Och sakta men säkert blir du den nya karaktären.

Inte lätt, inte en rak linje, det går inte över en natt och det går inte av sig självt. Och det kanske inte ens är ett arbete man någonsin blir klar med.

Men det är möjligt, det skulle jag vilja hävda.

Och kanske är det bara jag men personligen vill jag lägga mindre energi på att fundera på vem jag är jag inte lägger så mycket