143. Har du modet att lämna normerna? Vad du kan lära av Pep, Drillo och Kjetil Rekdal (kall som en fisk)

Utskrift av avsnitt 143: Har du modet att lämna normerna? Vad du kan lära av Pep, Drillo och Kjetil Rekdal (kall som en fisk)

Intro

Välkommen till Monkey mindset. Jag heter Daniel Sjöstedt och jag är mental tränare.

Veckans podd är lite annorlunda än vanligt. Du kommer säkert att känna igen formen från andra poddar men i dag tänkte jag ge dig ett smakprov från från mitt nya program i självledarskap som heter Fokus och flow.

Så det du snart kommer att höra är en lektion från det programmet.

På något ställe hänvisar jag till en annan lektion men jag tror att det fungerar att lyssna till utan att behöva ha några förkunskaper om resten av programmet.

Fokus och flow vänder sig framför allt till ledare, en viss typ av ledare, som vill bygga mätbara och hållbara system för framgång. Både på jobbet och i livet. Och vad man lägger i ordet framgång är förstås individuellt.

Om du vill veta mer är du välkommen att maila mig. Daniel@monkeymindset.se. Programmet är smyglanserat och jag kommer nog att prata mer om det när jag lanserar det fullt ut.

Här kommer då lektionen. Jag hoppas att du gillar den.

Välkommen till den här lektionen.

Nu kommer vi att prata vidare om värde och om vad vi vill och om att våga lämna normerna. Och om att börja fundera på om det går att identifiera vad det är som skapar värde på riktigt i ditt liv.

******

Som du kanske har märkt gillar jag att göra saker mätbara. Och ett av skälen till det är att jag tycker att det är tydligt att man inom områden där framsteg och prestation är mätbara, så arbetar man oftast på ett annat sätt än vad man gör inom områden där framsteg och prestation inte är mätbara.

Och att de som lyckas göra de här icke-mätbara områdena mätbara skapar sig en stor fördel gentemot de som inte gör det. Och att den branschen sedan mer och mer rör sig i riktningen mot att bli mer mätbar.

Det här är ofta väldigt komplicerat eftersom, som jag pratade om i en tidigare lektion, det inte räcker att bara mäta utan vi behöver mäta rätt saker och vi behöver mäta dem på rätt sätt.

Om vi mäter fel saker eller om vi mäter dem på fel sätt, eller om vi inte gör någonting med det vi mäter, då är ju mätningen meningslös och kontraproduktiv. Då kan den förstöra det vi vill åstadkomma. Då kostar den resurser utan att skapa några nya.

*****

Och ett bra sätt att tänka här är att du tänker på dig själv, eller ditt företag eller dina avdelning eller ditt sinne, om det handlar om det, i form av ett elitidrottslag.

Någon som hela tiden utsätts för konkurrens och där det enda som spelar någon roll är resultatet kommer naturligt att dra sig mot att göra de saker som skapar värde och göra sig av med de saker som inte skapar värde.

Och det finns en väldigt tydlig fördel om man kan hitta nya, mer effektiva sätt att skapa samma värde som förut. För då kan man lägga mer resurser på annat.

*****

Om vi ska ta ett fotbollslag till exempel så spelar ett elitlag i europa mellan 50 och 60 matcher under en säsong.

Så under 60 matcher på 90 minuter styck, sammanlagt 90 timmars fotboll plus tillägg, skapas egentligen allt värde för den fotbollsklubben.

Utan de 90 timmarna så försvinner klubbens värde väldigt snabbt. Och det gäller även om man skulle börja göra allt annat man gör idag, allt annat som sker förutom de där 90 minuterna, dubbelt så effektivt eller dubbelt så bra.

Om man ser till pengar så är Manchester City just nu är en av världens största klubbar och jag kommer att använda dem som exempel. 2018 hade de intäkter på 500 miljoner pund.

Det är förstås otroligt mycket som måste till för att de där 90 timmarna ska kunna spelas så bra som möjligt men framgång för en klubb som Manchester City, som har hundratals anställda, som har intäkter på över fem miljarder svenska kronor och utgifter i ungefär samma storleksordning, mäts under 90 timmar. Allt hänger på de elva personer som befinner sig på planen under dom 90 timmarna.

Och ska man gå lite djupare med analysen så kanske det inte är 60 matcher det hänger på utan snarare cirka 15. För om man vinner alla matcher förutom de 15 som anses viktigast. Matcher mot andra toppplag, semifinaler och finaler i cuperna, så kommer säsongen att ses som ett misslyckande.

Så i själva verket bestäms en stor del av värdet för en sådan här enorm organisation, fem miljarder i intäkter, fem miljarder i utgifter, av 15 matcher på 90 minuter styck. Det är under 25 timmars prestation. Lite mer än en halv arbetsvecka.

Om man tänker så förstår man hur viktigt det är att optimera för de där fåtal timmarna som avgör allt.

*****

Manchester Citys coach heter Pep Guardiola. Han anses som åtminstone top 2 i världen av tränare. Hans fotbollsfilosofi är väldigt exakt och väldigt komplex och han är en av de som har utvecklat sporten mest de senaste 20 åren. Han har tagit fram ett sätt att spela som för 15 år sedan ansågs nästan omöjligt. Snabbare, vackrare, mer effektivt och mer kreativt.

******

Och fotboll idag, eller elitidrott över huvudtaget, mäter otroligt mycket. Hur långt springer varje spelare, hur många maxlöpningar gör varje spelare, hur många maxlöpningar på motståndarens planhalva. Hur många passningar slår han, hur många passningar går framåt respektive bakåt eller i sidled, hur stor andel av passningarna leder till en målchans. Hur många tacklingar...

Allt mäts och det går att se att för ett lag med en viss spelfilosofi, så är vissa parametrar viktigare än andra. Och då försöker man optimera för de parametrarna.

Men man mäter förstås också vad som händer bredvid planen. Hur spelarna tränar och återhämtar sig och äter. Och så vidare.

Allt för att resultatet i de där 15 avgörande matcherna ska bli så bra som möjligt.

****

Det var inte jättelänge sedan fotboll var en idrott som i mycket högre utsträckning än nu förlitade sig på känsla. Man gjorde det som man tyckte kändes rätt. Som kändes logiskt. Man fnyste lite åt de här tränarna som nördade ner sig i statistik eller analyserade varje spark. Fotboll var passion, sa man. Det finns ingen matematik som kan mäta passion, och man såg ett motsatsförhållande mellan kreativitet och analytiskt tänkande.

***'

I början av 90-talet kom det en norrman, Egil Olsen heter han och han kallas för Drillo. Han hade en framtoning som var lite mjukare än de flesta andra fotbollstränare. Han tyckte om att gå klädd i gummistövlar. Drillo var annorlunda och han stämplades som något av en analytiker när det gällde hur hans syn på fotboll var. 1990 blev Drillo förbundskapten för Norge.

Drillo analyserade ett stort antal matcher och upptäckte att de allra flesta mål som gjordes, gjordes på ungefär samma sätt: Man tog kontroll över bollen, sedan slog laget högst tre eller fyra passningar innan det blev mål.

Det var det enda.

Om man höll i bollen längre tid än så hann motståndarlaget samla sitt försvar och då blev det mycket svårare att göra mål.

*****

Drillo trodde så hårt på värdet av sin analys att han åtminstone delvis skapade ett nytt sätt att spela fotboll. eller han systematiserade i alla fall sättet att spela fotboll på mer än någon hade gjort tidigare.

När Norge fick bollen skulle de skapa en målchans på högst tre eller fyra passningar. Det var planen.

Det innebar oftast att när en norrman fick bollen slog han en lång boll till forwarden. Forwarden var i regel lång och stark och passade eller nickade vidare till den andra forwarden och han försökte avsluta. Om man inte kom till en snabb målchans så var det inte så stor ide att fortsätta. Då kunde man lika gärna ge bort bollen till motståndaren och sedan börja försvara, försöka ta tillbaka bollen och komma till snabb målchans igen.

Nu förenklar jag, men faktiskt inte så mycket.

Drillos fotboll fick mycket kritik. Den gick utanför normen och ansågs inte fin nog. Den bekräftade fördomen om att analys och kreativitet var varandras motsatser. När spelet var sönderanalyserat, som Drillos kritiker hävdade att det blev genom Drillo, så försvann det vackra.

Men i idrott är det resultat som gäller och under Drillos regim, de år han var förbundskapten, hade Norge sin mest framgångsrika tid någonsin, och det han gjorde satte avtryck.

Fråga vem som helst som är gammal nog och är intresserad av fotboll och han eller hon kan garanterat berätta för dig vad Drillo-fotboll är för något.

Det är två saker jag vill att du tar med dig från den här lektionen.

******

För det första: Kan du identifiera någonting i ditt liv, eller i det du gör, som kan motsvara de där 15 matcherna, där en så stor del av Manchester Citys framgång bestäms. Finns det något, som om, du lyckades få ordning på det, skulle göra att chanserna för framgång skulle öka. Kanske mångdubblas?

Det betyder ju inte att du kan strunta i allt annat. Om inte Manchester City vinner en stor andel av de övriga 45 matcherna så kan ju inte de sista 15 rädda säsongen. Utan grundjobbet behöver fortfarande göras. Men utan världsklassprestationer i de 15 viktigaste matcherna är det omöjligt för en elitklubb som Manchester city att nå sina mål och att uppfylla sin potential.

*****

För det andra:

Idag har Manchester City, Liverpool, Barcelona och de andra världsklubbarna säkert fem, tio analytiker vardera anställda, vars enda uppgift det är att analysera och mäta och utvärdera. Det är nu i mångt och mycket en kapplöpning där det handlar om att hitta små små fördelar gentemot sina konkurrenter. Små förbättringar i många olika om råden som sammanlagt kan göra skillnad. Det krävs otroligt hårt jobb för att ens bara hänga med och inte halka efter.

Men där du, och jag förstås, och även många kunskapsföretag, när det gäller hur vi jobbar, enligt min erfarenhet, befinner sig idag, är inte i den här miljön där allt mäts och utvärderas och där de skarpaste hjärnorna har de bästa verktygen och de bästa analysmodellerna ...

utan vi befinner oss i tiden före Drillo.

Så mycket just nu gör vi på känsla. Vi gör det som känns rätt. Som vi tycker verkar logiskt. Men vi vet inte om det funkar eller ej för vi mäter inte. Vi utvärderar inte.

Det finns lågt hängande frukt att plocka för den som bara vågar.

Jag pratade i den förra lektionen om möten.

****

Kommunikation är ett annat område som jag tror har potential att utvecklas åt ett annat håll än vad som sker nu.

Kommunikation är någonting bra och någonting nödvändigt. Betyder det att mer kommunikation är bättre än mindre kommunikation? Betyder det att ju mer kommunikation, ju mer nåbara vi är hela tiden, desto bättre?

Ju fler mail, ju fler chatprogram, ju färre stängda dörrar. Desto mer värde skapas?

Kanske är det så, kanske inte. Det känns rätt. Det verkar logiskt. Det är ju definitivt bekvämt att kunna nå någon och ställa en fråga när som helst. Och det är normen idag att vara tillgänglig.

***

Men är det bättre? Är det någon som har mätt?

*******

Drillo sa till sina spelare att högst tre passningar fick de slå och sedan måste bollen gå mot mål.

Så här i efterhand känns det så otroligt enkelt.

Men om ingen sätter sig ner och analyserar, om ingen vågar tänka utanför det som är konventionell visdom, så kan det vara svårt att upptäcka det uppenbara.

******

Drillo brydde sig inte om att folk tittade på hans gummistövlar och undrade vad det där var för kuf. Han hade en egen tanke om hur fotboll skulle spelas och trots hån, trots skäll, valde han att lämna normen och fokusera på det han hade analyserat fram skapade värde. Verkligt värde. Resultat.

Drillo enkla strategi gjorde enorm skillnad och till slut hade den tagit Norges fotbollslandslag längre än vad de hade kunnat drömma om. 1994 kvalificerade de sig till VM för andra gången i historien och för första gången på 56 år.

1998 kvalificerade dem sig igen och efter två spelade matcher var Norge bara en match från att gå vidare till åttondelsfinal.

Det var i och för sig inte vilken match som helst.

****

I sista gruppspelsmatchen mötte man Brasilien. För att gå vidare behövde Norge vinna. Vinna mot Brasilien som var de regerande världsmästarna.

Med tre minuter kvar av matchen står det 1-1. Då händer det här.

https://www.youtube.com/watch?v=1C1HGNOxvB8