145. The game of life - Din roll i livets oändliga spel

Utskrift av avsnitt 145: The game of life - Din roll i livets oändliga spel

I det förra avsnittet pratade jag om att införa nya beteenden. Och hur du kan börja att införa sådana beteenden som du vill ha i ditt liv. Hur du kan göra för att ge dig själv största möjliga chans att lyckas.

Det såg ut ungefär så här:

Välj ut ett fåtal beteenden du vill införa. Ett till tre stycken.

Skriv ner dessa beteenden enligt om-så algoritmer. Om X så Y. Där y är ditt önskade beteende och X är någonting som sätter igång beteendet, eller är en förutsättning för beteendet.

De här beteendena ska vara så små att du inte kan misslyckas att genomföra dem. De ska vara så små att det mentala motståndet du känner inför att utföra det ska vara borta.

Om du vill bli mer hälsosam så kan du till exempel skriva:

Om jag kliver upp på morgonen så gör jag en armhävning innan jag gör någonting annat.

Om du vill börja meditera kan du skriva:

Om jag har duschat på morgonen så mediterar jag i en minut. eller om jag har duschat på morgonen så mediterar jag i ett andetag.

Om du vill bli mer strukturerad

Om jag kommer till jobbet så beskriver jag dagens viktigaste uppgift med ett ord innan jag gör någonting annat.

Du vill alltså hitta någonting som sätter igång ditt beteende. Som tar dig från 0% beteende till 1% beteende.

Och en procent är alltså golvet. Det är alltid tillåtet att göra mer än så.

När du sedan har utfört ditt beteende enligt din om-så algoritm så bockar du av den. Du kan göra det på en kalender, du kan göra det i en app på mobilen och du kan göra det på något annat sätt.

Och när du bockar av, och visar det visuellt för dig själv så kommer snart en kedja att bildas. Två eller tre bockar i rad bildar ju en liten kedja, och när kedjan väl är etablerad så är ditt enda jobb att inte bryta kedjan. Och om kedjan bryts så är ditt enda jobb, att så fort som möjligt, kanske just nu i denna sekund, starta en ny.

Och jag pratade också om att du kan behöva påminna dig själv om dessa beteenden så att det inte faller på att du glömmer bort dem.

Mitt råd i förra avsnittet var att tänka ungefär så här:

Om det här beteendet som du strävar efter att införa skulle behöva sitta om ett år från och med nu. Vad skulle då vara det minsta du skulle kunna göra idag för att sätta igång beteendet och ha någonting, hur litet det än är, att bygga vidare på?

En sak jag har lagt märke till är att många av oss har kroniskt bråttom. Vi lever våra liv som om vi alltid är sena till ett möte.

Vi känner att det vi gör här och nu behöver bli klart så snabbt som möjligt så att vi kan börja ägna oss åt nästa sak. Nästa sak behöver också bli klart fort, så att vi kan hoppa till nästa punkt på att göra-listan. Och så vidare.

Det tar aldrig slut.

Vi är aldrig eller sällan i stunden.

Samtidigt, det här stämmer i alla fall in på mig, är vi som lyckligast och mest tillfreds, när vi kan lägga vår uppmärksamhet på det som ÄR här och nu. När vi tillåter oss själva att vara nöjda med det vi gör exakt just då.

Allt vi har är ju nuet. Livet består av ett oändligt antal nu.

och om vi alltid strävar efter att ta oss därifrån så är det inte underligt att vi ofta känner disharmoni. Vi längtar till någonting annat. Vi känner att vi behöver vara någon annanstans.

Oavsett var vi är.

Vi lever i någon mån i ständig konflikt med vad som är.

Jag har en liten grupp personer och saker som jag återkommer till ofta. Som jag har som snuttefiltar. Om jag behöver tröst eller om jag behöver skratta eller om jag vill bli förundrad eller inspirerad eller utmanad eller vad som helst så vet jag, att om jag bara går dit, läser om den där boken eller kollar på den där komediserien eller lyssnar på det där albumet, så är det någonting jag gillar, som ger mig det jag behöver just nu.

En av de här personerna är Alan Watts. Han var britt och pratade väldigt mycket om österländsk filosofi. Och jag har haft perioder då jag inte kunde få nog av honom. Då jag bara lyssnade och läste, lyssnade och läste.

ALan Watts var filosof och författare och för den som är nyfiken så finns det massor av material på youtube.

Watts pratade mycket om "The game of life" eller "Life as a game". Att allt vi gör är ett spel. Livet i sig är ett spel, eller kanske till och med en lek.

Och nu lägger jag mitt eget filter på Alan Watts men en av de saker som han ofta återkom till var oändligheten.

Att konceptet början och slut som vi ju nästan delar in allting i, bara är en illusion. Det är någonting som vi har konstruerat i våra sinnen. Början och slut finns inte egentligen. Åtminstone inte i lika stor utsträckning som det finns i våra tankar.

I förra avsnittet inledde jag med att säga att hösten var ett bra tillfälle för en nystart, att man kan se ett arbetsår som att det börjar efter semestern och att det slutar innan nästa år semester.

Och det må vara sant. Att man kan se det så.

Det är någonting vi har konstruerat, eller som jag konstruerade för att sätta in det jag ville säga i ett sammanhang.

Och detsamma med veckor, eller månader, eller år.

Jorden snurrar runt solen och månen snurrar runt jorden. Ingenting börjar eller slutar. En cirkel har inget slut.

Det är vi som har bestämt.

På samma sätt som vi tittar upp mot natthimlen, väljer ut sju stjärnor och bestämmer att de hör ihop i en stjärnbild som vi kallar karlavagnen.

De här stjärnorna befinner sig ljusår från varandra. De hör ihop varken mer eller mindre än vad de hör ihop med alla andra stjärnorna i universum.

Bara om man befinner sig på en viss mikroskopiskt punkt i det oändliga universum kan man med en hel del fantasi dra raka linjer emellan dem och få dem att bilda ett mönster. Sedan krävs det en hel del fantasi att ge det mönstret en mening

Från alla andra vinklar skulle det sannolikt vara omöjligt. De där sju stjärnorna befinner sig i det oändliga universum.

Karlavagnen är någonting vi har konstruerat och givit mening.

Och precis på samma sätt konstruerar vi andra verkligheter som egentligen inte finns.

Och ibland, kanske ofta till och med, så kan det här tyckas vara logiskt. De ramar vi har satt upp för att kunna navigera i livet hjälper oss.

De skapar spelregler som vi alla kan förhålla oss till. De gör att vi kan kommunicera och att vi förstår varandra.

Men i andra sammanhang hjälper de oss inte. Då gör de här konstgjorda ramarna, de här påhittade begränsningarna det svårare än vad det skulle kunna vara.

Vi deltar i ett spel som är oändligt. Alltså livet. Möjligen, för varje enskild person, så begränsas spelet av födelse och död.

Och för oss så känns DET förstås otroligt viktigt. Vårt liv.

Men vi är ju bara som äpplena på ett äppelträd. Äppelblommor blir till äppelkart som blir till äpplen som till slut faller från trädet och går tillbaka ner i jorden och ger näring till trädet igen.

Att äpplen faller från trädet är det naturligaste som finns. Det är en del av ett oändligt kretslopp. I det lilla och i det stora.

Men vad många av oss tenderar att göra är att sätta egna begränsnigar. Vi gör om det här oändliga spelet till ett ändligt spel.

I ett ändligt spel, ett spel med en start och ett slut, finns vinnare och förlorare. Där kan du ligga före eller efter. Där kan du misslyckas att ta dig till mållinjen. Du kan komma sist.

I ett ändligt spel är det lätt att känna att eftersom jag ligger så hopplöst efter, jämfört med andra eller jämfört med facit eller jämfört med var jag hoppades på, så är det lika bra att jag ger upp. Och hoppas på bättre lycka nästa gång.

I ett OÄNDLIGT spel så är du här och nu. Det finns ingen mållinje att sträva efter. Eftersom spelet är oändligt finns inga vinnare eller förlorare och eftersom det inte finns några vinnare eller förlorare så finns det inte heller någon som leder eller ligger efter.

I ett spel som ALDRIG tar slut kan du sträva efter att röra dig åt ett visst håll. Och du kan förstås sträva efter att göra det i en viss hastighet.

Det är naturligt, tror jag, för människan att vilja känna att hon utvecklas, men det är också naturligt att vissa perioder ser annorlunda ut än andra perioder.

Precis på samma sätt som sommar, oundvikligen följs av höst och vinter,

och att vinter oundvikligen följs av vår och sommar.

Eller att toppen av en våg alltid följs av en vågdal.

I ett oändligt spel behöver du inte ha bråttom. där har du ingen tid att passa.

Där jobbar du med det du har. Du befinner dig precis där du är. Du ligger inte före, du ligger inte efter. Det är inte bra eller dåligt. Det bara är.

De här etiketterna, före efter, bra dåligt, du normalt använder betyder ingenting.

Det enda du kan påverka är det du gör exakt nu.

Tillbaka till att skapa önskade beteenden.

Om du ser på det här som ett spel där du kan vinna eller förlora och där du vinner när det är varmt och soligt och där du förlorar om vintern kommer, så kommer du troligen att få det tufft. Vintern kommer att komma.

Reglerna du har satt, spelet du har skapat är riggat för dig att förlora.

Men...

Äppelträdet förlorar inte när alla äpplen har fallit av det. Trots att äppelträdets uppgift är att producera äpplen. Och det vinner inte när äppelblommorna slår ut på försommaren.

Du vinner inte för att allt går perfekt och du förlorar inte bara för att ingenting fungerar.

Du vinner när du är med och spelar livets spel. The game of life. Och du förlorar när du inte spelar.

Men en vinst är inte för alltid och en förlust är inte för alltid.

DU kan välja att vinna i varje enskilt ögonblick.

Om du har en matplan och precis i detta nu tuggar i dig de sista bitarna av en 200 grams chokladkaka finns det ingenting du kan göra åt det som har varit. Allt du kan påverka är det som händer från och med nu. Den här sekunden.

Har du fem rutor kvar kan du gå och slänga dem. Om det ligger i linje med din matplan att inte äta så mycket choklad, så vinner du då. Du gör det bästa utav just det här ögonblicket.

Det skulle vara en helt fantastisk vinst.

Och det är när du börjar samla på dig fler och fler sådana ögonblick som du kommer att röra dig framåt på riktigt.

Där du PRECIS JUST NU gör det som är konstruktivt.

Du utför önskade beteenden och du gör det konsekvent.

Du nöjer dig inte med att planera att börja på måndag.

Utan du agerar. Och du gör det så konsekvent att dina beteenden till slut sker automatiskt.

Men då behöver du förstås veta vilka beteenden du vill ha. Och vilka du inte vill ha.

Och jag tror som du nog vet vid det här laget, att du tjänar på att ta reda på det.

Att tänka till. Att skriva ner. Beteende för beteende. Om x så Y.

Och att sedan mäta.

Och inte ha för bråttom.

För även om jag vet att det ibland känns så, jag känner det också, så ligger du inte efter. Du är inte sen, du är inte på väg att förlora.

Du befinner dig exakt där du ska vara. Och du kan bestämma att precis nu, eller kanske under de närmsta fem minuterna vara exakt den du vill vara. Då vinner du. i The game of life.

**

Jag heter Daniel Sjöstedt, du har lyssnat på monkey mindset. På monkey mindset.se kan du prenumerera på mitt nyhetsbrev. När du gör det får du samtidigt tillgång till allt du behöver för att komma igång med mental träning och det kostar ingenting.

Ta hand om dig. Ta hand om dina kära. Om du vill så hörs vi igen nästa vecka.