110. Därför är de dumma så tvärsäkra och de begåvade så fyllda av tvivel
Förutom "Hur mycket tjänar du?" så var den vanligaste frågan jag fick under de år jag spelade poker en variant av det här: Om någon som inte kan någonting om poker sätter sig vid ett av era bord, skulle då inte den personen kunna vinna mot proffsen tack vare att han eller hon skulle spela helt irrationellt och vara omöjlig att läsa?
Svaret på den frågan är nej, men trots att jag var proffs och personen som frågade kunde väldigt lite, kanske ingenting, om poker så vet jag att svaret inte alltid accepterades. Den som frågade försökte ofta övertala mig om att det faktiskt visst var så.
På samma sätt har jag, på fullt allvar, varit övertygad om att min kunskap om fotboll, som har kommit från tv-tittande och spel i de lägre divisionerna, gott och väl skulle räcka för att sköta jobbet som förbundskapten för svenska landslaget bättre än den som för närvarande hade jobbet.
Överskattar vår egen kunskap
Det här avsnittet handlar om det här. Hur vi, vi alla, har en tendens att överskatta vår kunskap eller kompetens inom sådant som vi egentligen inte vet någonting om, och faktiskt också underskatta vår förmåga och kompetens inom de områden där vi är experter, även om jag inte kommer att prata så mycket om just det idag.
Det här fenomenet har ett namn, det kallas Dunning Krüger-effekten och det är den som är utgångspunkten för dagens avsnitt.
Jag heter Daniel Sjöstedt och du lyssnar på Monkey mindset.
Bertrand Russel, en filosof och författare sa en gång att:
Felet med världen är att de dumma är så tvärsäkra på allting och de begåvade så fulla av tvivel.
Poeten william Butler Yeats, som vann Nobelpriset i litteratur 1923, var inne på samma linje. I sin dikt "Återkomsten", skriver Yeats att:
De bästa saknar all övertygelse, medan de värsta är fulla utav en passionerad intensitet.
Och Socrates, Darwin, Nietche och Shakespeare har alla haft egna varianter för att beskriva det här.
Och säkert har du stött på det i ditt eget liv också. Någon som varit tvärsäker på sin sak, kanske berättat för alla hur det ligger till, när han eller hon i själva verket inte alls haft den kunskap som krävdes för att mästra er andra.
Så vi har både råkat ut för det men troligen också varit den här personen. I vissa situationer, inom vissa ämnen, är vi Russels dumma och tvärsäkra och i andra situationer, inom andra ämnen, är vi den begåvade fylld av tvivel.
Och även om det här fenomenet är tidlöst så fick det inte ett namn förrän sent 1990-tal.
Då var det en psykologprofessor som hette David Dunning, som tillsammans med en student, doktorand om jag har fattar det rätt, som heter Justin Krüger, gjorde olika experiment som utmynnade i en artikel som publicerades i "Journal of Personality and Social Psychology" och titeln på artikeln skulle på svenska kunna översättas ungefär till "Oskicklig och omedveten om det: Hur svårigheter med att känna igen sin egen inkompetens leder till en överdriven självskattning"
En bankrånares dumhet och Dunning Krüger-effekten
Den specifika händelse som sägs ha satt igång hela studien ska ha varit att Dunning hörde om ett fall där en bankrånare trodde att han var maskerad eftersom han hade smort in sitt ansikte med citronjuice före rånet. Bankrånarens tes vara att eftersom det gick att göra osynligt bläck med hjälp av citronjuice så skulle samma sak kunna användas på ens ansikte. Och ingen skulle då kunna se en, särskilt inte övervakningskamerorna.
Dunning tänkte att bankrånarens tankevurpa här kunde bero på att han var så inkompetent att han inte förstod att han var inkompetent. Han trodde själv att han var smart.
Så Dunning och Krüger började undersöka sin hypotes. Och de gjorde det genom att de lät studenter skatta sig själva inom tre områden; logiskt tänkande, grammatik och sinne för humor.
Och sedan blev de testade.
Det visade sig att de som presenterade sämst överskattade sin egen förmåga mest, och att de som låg högst underskattade sin egen förmåga.
De som låg bland de sista 12 procenten uppskattade i snitt att de presterade över medel, att de låg runt den 60:e percentilen.
Och det har kommit flera studier efter den här som har bekräftat Dunnings och Krügers resultat.
När det handlar om poker eller om huruvida jag skulle kunna leda svenska landslaget i fotboll så är ju det här fenomenet relativt harmlöst. En pokerspelare som inte kan spela poker till exempel kommer ganska snabbt att bli varse om att taktiken att inte kunna någonting inte fungerar eftersom plånboken blir tom.
Starka åsikter och sunt förnuft
Men Dunning Krüger-effekten kanske kan vara en delförklaring till hur vissa delar av vårt samhälle ser ut i dag.
Där det, oavsett vad man tycker om det, faktiskt finns ett värde i att prata i termer av svart eller vitt, rätt eller fel.
Där den som är tvärsäker på sin sak och vägrar vika ner sig, oavsett vilka argument den andra sidan kommer med, belönas och tilltalar en viss andel av befolkningen.
En ganska stor andel faktiskt.
Och olika delar av befolkning, är bäst att tillägga beroende på ämne, ingen är nog immun mot det här.
Den som sitter i en debattsoffa fylld av tvivel lockar inga tittare och han blir sannolikt inte inbjuden att komma tillbaka. Det blir däremot den som kan ha en stark och tydlig åsikt. Som får starka hejarop och starka burop. Som berör.
Så Dunning-Krüger-effekten, skulle för den som förstår den, kunna utnyttjas till att övertyga andra, eller till att positionera sig själv. Den skulle kunna vara ett effektivt sätt att "spela spelet" om ni förstår vad jag menar.
I ett lite ljusare perspektiv kan vi som individer använda den här vetskapen som en check på oss själva.
Om det är någonting jag är tvärsäker på, men där jag kanske går på känslor, egna anekdoter och vad jag själv tycker är sunt förnuft, snarare än etablerade fakta, bör jag fundera på om det kan vara Dunning Krüger-effekten som är i spel. Särskilt om min förklaring varför den andra sidan tycker som dom gör är att de är idioter, vill folket ont eller är korrumperade.
Det behöver ju förstås inte vara så att du har fel, men risken är större än normalt och vi alla, oavsett åsikt, tycker ju att just vårt förnuft är det sunda förnuftet.
Om du tittar på de områden där du själv är expert, där du har år av erfarenhet, ser du någon möjlighet att en person som kan väldigt lite om det området och har väldigt lite praktiskt erfarenhet kan komma in och prestera bättre än dig? Troligen inte.
Ändå tror vi det om oss själva.
Med det inte sagt att vi alltid ska lita på det som experter eller makten säger, men det tror jag du förstår.
"Okunniga" mer ovilliga att lära
Det finns en sak till som jag vill ta upp och som har kommit fram i de här studierna om Dunning Kruger-effekten. Och det är att gruppen som kan lite men överskattar sin kompetens, inte heller lär sig av den feedback de får. Dom har inte förmågan eller önskan att förbättra sig och utvecklas. Och även här skiljer dom sig mot gruppen som har stor kompetens men tenderar att underskatta den. Den gruppen var öppen för feedback. Och villig att lära sig av den.
Tror man att man kan allt om ett ämne finns det inte mycket mer att lära sig, då är feedback kanske ointressant.
Men om man på riktigt kan mycket om ett ämne, då förstår man, nästan alltid, hur mycket mer det finns att lära.
De som tror att dom redan vet har svårt att ta till sig konstruktiv kritik, det gör ju att, eller riskerar åtminstone att göra, att de stannar där de är. Att de inte höjer sin kunskapsnivå och sin förståelse för komplexiteten som ofta finns i ett ämne, och aldrig kommer ur den här tron att just dom är dom enda som fattar.
Till sist, det är lätt och tacksamt att slänga sig med Dunning Krüger i alla möjliga situationer. Jag är definitivt skyldig till det. "Korkade människor är så korkade att de inte ens förstår att de är korkade". Men det här gäller ju oss alla och David Dunning har själv sagt att man kan lära sig mest av Dunning-kruger effekten, inte genom att hela påpeka det hos andra, utan genom att stanna upp och reflektera över sin egen tvärsäkerhet.
Det är härligt att vara tillbaka bakom poddmikrofonen igen. Jag hoppas att det här avsnittet har väckt några nya tankar hos dig och om du vill veta mer om vad vi på monkey mindset sysslar med får du gärna gå in på vår hemsida monkeymindset.se och bli medlem.
Det kostar ingenting och du får tillgång till våra medlemssidor där vi bland annat har ett träningsprogram för dig som vill börja med eller bara pröva på, mental träning.
Tusen tack för att du har lyssnat. Om du vill så hörs vi snart igen.
Länkar och förslag till vidare läsning
"Återkomsten" (W.B. Yeats). I original heter den "The Second Coming".
Unskilled and Unaware of It: How Difficulties in Recognizing One's Own Incompetence Lead to Inflated Self-Assessments - David Dunning och Jason Kruger
We Are All Confident Idiots - David Dunning
The Cocksure Versus the Intelligent - Steven Mazie
The Dunning-Kruger President - William Poundstone
The Dunning-Kruger Effect Shows Why Some People Think They're Great Even When Their Work Is Terrible - Mark Murphy
