138. Varför gör jag det jag gör? Funkar det verkligen?

Välkommen, du lyssnar på Monkey minset och jag heter Daniel Sjöstedt.

I det här avsnittet tänkte jag besvara en lyssnarfråga. Jag fick den förra veckan och den satte sig lite. Jag har funderat en hel del på den över helgen.

Niklas skriver så här:

Efter att ha lyssnat på avsnitten om am/pm bookend så funderade jag lite kring om de beteenden du strävar efter att ha som mest framträdande är dina naturligt mest framträdande beteenden alternativt hur du valt just de egenskaperna att fokusera på?

Sen undrar jag även vad du allmänt känner att du får ut för effekt av all energi du lägger på att optimera ditt liv, känner du ett ökat välmående? Vad ser du för skillnader i din produktivitet?

De beteenden som jag strävar efter att sätta är inte de som är mest framträdande hos mig. Utan det är dem beteenden som jag tror leder till att jag i största möjliga mån blir den person jag vill vara.

Vad jag menar med det är inte att jag är väldigt missnöjd med den jag är nu utan snarare att jag försöker att utvecklas åt ett visst håll och då har jag funderat på att vad behöver jag göra annorlunda mot nu för att gå i den riktningen.

Det här, när man gräver lite djupare, handlar ju om vad som ger mig tillfredsställelse. Långsiktig tillfredsställelse.

Så hur tror jag att jag skulle behöva leva mitt liv för att känna långsiktig tillfredsställelse, och vilka beteenden är bäst för det. det handlar om välmående, prestation, relationer och så vidare, och allt är ju inte genomtänkt och långt ifrån allt fungerar eller följer en plan.

Vill höja min energinivå

Men jag ska ta ett konkret exempel. I min dagliga planering och i min Alchemy of self, och om du inte vet vad jag menar så hänvisar jag till avsnitten som handlar om Am och PM bookend, avsnitt 135 och avsnitt 136, i bägge dessa så tar jag upp energi.

Jag vill ha en hög energinivå. Ens energinivå styr ju otroligt mycket, både hur man mår, hur man presterar och hur stark man är i att till exempel orka motstå destruktiva beteenden.

Så hög energi är någonting jag strävar efter att ha.

Den senaste tiden, kanske de senaste nio månaderna, har det inte varit så. Då har jag inte alls haft så hög energi som jag har velat och jag känner att det har hämmat mig på alla plan.

Ett skäl till det här, tror jag, är att vi har en hemsituation som inte är optimal. Min yngsta som mår inte bra och går inte i skolan, har inte gjort så på länge.

Och det här dränerar en på energi på så många olika nivåer. Det är det första jag tänker på när jag vaknar och det sista jag tänker på när jag går och lägger mig. Och det är det jag tänker på 90 procent av tiden däremellan.

Det är ju otroligt förståeligt och naturligt att man inte orkar så mycket annat i en sådan här situation. Man tänker att nu är vi i den här situationen, den tar all vår energi. Och så är det.

Jag tror att du förstår det, men låt mig bara vara övertydlig att jag inte ger några råd eller pekpinnar till någon annan, allas situationer är unika utan att jag bara, så rakt som möjligt försöker beskriva hur jag eller snarare vi, resonerar.

Det finns en oändlig mängd människor, i Sverige och i världen, som är i en värre situation än vad vi är, och som ändå får det att fungera bra, och vi, min familj, är på många sätt väldigt lyckligt lottade.

Men just nu, finns det ingen lösning som vi kan se tydligt, så det är inte så att man kan tänka att om vi bara kan hålla ut fram till det och det datumet så kommer det att ordna sig.

Så hur kan vi jobba med det vi har? Utifrån de förutsättningar som vi just nu inte vet hur vi kan förändra?

Min fru, som också dräneras förstås, har tagit tjänstledigt. Hon jobbar delvis med mig men hon är nu hemma. Det har gjort situationen, helheten, otroligt mycket bättre, även om väldigt lite händer i själva huvudfrågan.

Jag är väldigt stolt över att hon tog det steget även om det innebär en stor risk.

Jag funderar på hur jag kan höja min egen energinivå utifrån situationen som den är.

Då har jag börjat med det som är basic. Jag har börjat med vitaminer, för att jag ska kunna räkna bort någonting så grundläggande som vitaminbrist.

Vi har blivit mer noggranna med sömn. Går och lägger oss så att vi nästan alltid vaknar utan väckarklocka.

Jag har lagt om min träning så att den är mer regelbunden men håller lägre intensitet. Så att jag inte ska ha låg energi för att kroppen fysiskt behöver vila och återhämta sig. Någonting som definitivt påverkade mig förut.

Så oavsett om vi gör rätt saker eller inte så försöker vi att göra det bästa utifrån den situation vi befinner oss i och det betyder att vi utför vissa förutbestämda beteenden som vi tror kommer att göra det bättre.

Vill få ut min sanna potential

För inte så många år sedan hade jag lagt mer tid på att vara missnöjd med min situation men inte gjort så mycket åt den.

Och igen då, det här handlar inte om hur jag tycker hur andra bör göra eller någonting sådant utan det är bara en beskrivning av hur vi tänker och när jag lägger fram det här med ett skrivet manus så låter det ju också väldigt systematiserat och genomtänkt men riktigt så är det ju inte och vissa dagar går det bra och vissa dagar går det inte så bra.

Men, den senaste månaden eller så är min energinivå definitivt högre än vad den varit på länge.

Mina naturliga beteenden, om jag ska fortsätta att svara på frågan, är att bara flyta med. Så har det alltid varit. Minsta motståndets lag. Vad är det minsta jag behöver göra för att klara mig?

Jag behöver verkligen någon som ligger på mig, om det bara är upp till mig själv, så blir inte mycket gjort. Och kanske är det därför jag är så intresserad av de här bitarna.

För jag ser hur lite som blir gjort när jag låter mina naturliga beteenden styra och hur frustrerande det är.

Hur tråkigt det är att bli besviken på sig själv för att man inte gör det man hade bestämt eller den här tråkiga känslan av att man har mer att ge, mer att bidra med, men att ens sanna potential inte kommer ut och att det enbart beror på mig själv.

Och hur mycket som kan bli gjort, när jag lägger tid och energi på att planera och strukturera och använda de här teknikerna jag pratar om i podden. Att vara brutal med sina prioriteringar. Att stänga av distraktioner och jobba helt fokuserat.

Att utvärdera. Och prioritera om med intention när schemat faller istället för att bara låta det ske av sig självt. Att ta sig tiden för återhämtning trots att det i stunden inte känns som att jag har tid. Bara som exempel.

Dom här sakerna kommer inte naturligt för mig men när jag gör dem så känner jag högre livskvalitet och högre tillfredsställelse. När det funkar, vilket det ju inte alltid gör förstås, så ökar det inte bara min produktivitet med tio eller tjugo procent utan det handlar om flera hundra procent.

Svårast när man behöver det som mest

Jag har också märkt, paradoxalt nog, att de här systemen är svårast att följa när de behövs som mest.

När det är mycket att göra eller när man är stressad eller trött så tenderar jag att börja flyta med. Då kanske jag tycker att jag inte har tid med min dagliga planering, inte har tid att ta regelbundna raster och inte har tid med återhämtning.

Trots att jag vet hur mycket det betyder att göra det.

Som jag pratade om i förra avsnittet. De som har koll, de gör vågor. De är helt av och helt på, men de flesta av oss, och det kanske beror på att vi som samhälle är kroniskt stressade, ligger konstant på en nivå däremellan, där vi varken är helt av eller helt på.

Det korta svaret

Så för att sammanfatta, nej det är inte mina naturliga beteenden som jag försöker att optimera, i alla fall långt ifrån bara mina naturliga beteenden, utan snarare de beteenden jag vill ha för att göra mitt liv bättre, för att kunna röra mig i den riktningen jag vill gå.

Jag tycker också, att i alla fall just nu, så ökar det min livskvalitet och min produktivitet väldigt mycket.

Enkelt. Men sannerligen inte lätt.

Tusen tack för att du har lyssnat. Och tack Nicklas för frågorna.

 Ta hand om dig.