149. Apokalypsen fyra ryttare – Dessa beteenden dödar dina relationer och om Clintons misstag som gjorde Trump till president

John Gottman är en av världens mest framstående relationsforskare. Tidskriften Psychology Today har kallat Gottman för "The Einstein of Love". Kärlekens Einstein.

Genom att studera ett par under bara tre minuter kan han med nästan 90 procent säkerhet förutsäga huruvida ett äktenskap kommer att hålla eller inte. Han säger dessutom att han kan bedöma kvaliteten på ett äktenskap, bara genom att analysera ett urinprov från parets barn. Jag återkommer förstås till det.

Du lyssnar på Monkey mindset och jag heter Daniel Sjöstedt.

Gottmans metod bygger på att han har identifierat vilka beteenden som skapar bra förhållanden och vilka beteenden som bryter ner förhållanden. Och så observerar hur mycket ett par uppvisar de här beteendena när de interagerar med varandra. Och gifta par som utbildas om det här har en 50 procent lägre risk för skilsmässa än andra par.

Skilsmässor går att förutsäga

Första gången jag läste om Gottman var för länge sedan, i Malcolm Gladwells bok Blink. I Blink skriver Gladwell att Gottman kan förutsäga om ett par fortfarande kommer att vara gifta om 15 år med 95 procent säkerhet. Och han gör det genom att studera ett par i en timma.

De här med att han studerar dem i bara tre minuter och analyserar urinprov från parets barn kommer från en nyare bok som heter Brain Rules och som är skriven av John Medina.

Gottman har forskat på relationer i många decennier och det florerar många olika procenttal och tider i olika artiklar och böcker.

Jag vet inte om det beror på att han förfinar sina metoder eller om det beror på att bok- och artikelförfattarna väljer att tolka de här resultaten på olika sätt, så ta därför varje siffra med en liten nypa salt.

De flesta är dock överens om att John Gottmans forskning är värdefull för att bättre förstå relationer och även om det mesta handlar om äktenskap och parrelationer så finns det mycket man kan lära sig, och som man kan använda i alla relationer och i arbetet med att till exempel bygga team och grupper, genom att fundera på de här faktorerna som Gottman har forskat fram.

I Blink så förklaras Gottmans metod ungefär så här: Han och hans team observerar par som pratar med varandra. De videofilmar paren. Sedan går de igenom filmen, mer eller mindre ruta för ruta och antecknar varje beteende som paren uppvisar. Och det här kan om jag förstått det rätt handla om miner, ord, blickar, gester, mikrouttryck och så vidare. Så av 15 minuters video kan det handla om flera hundra sådana här ögonblickskorta beteenden hos varje individ.

Vad de letar efter är till exempel sådant som ilska, sorg, uppgivenhet, förakt, gnäll, etcetera. När de har gjort det har de en lång rad med beteenden och beroende på hur ofta varje individ uppvisar vissa av dem här, så kan man då göra en analys om hur hälsosamt förhållandet är.

Föräldrarnas relation smittar över på barnen

Och när Gottman säger att han kan utvärdera ett förhållande genom urinprov på parets barn så är det så att en av de faktorer som mest kan förutspå hur det ska gå för en ung person senare i livet är hur stabil hemsituation personen har när han eller hon är ung.

Ju mer hälsosamt föräldrarnas relation är, desto stabilare hemsituation och desto bättre förutsättningar för framtiden. Och en ohälsosam relation smittar av sig på barnen genom att de uppvisar högre nivåer av stresshormon.

Paradoxalt nog så är det så att nöjdheten och harmonin i ett äktenskap tenderar att sjunka när man får barn. Helt plötsligt ställs nya krav på relationen och det är ofta tufft. Så att få barn kan stressa ett äktenskap och den stressen smittar av sig på barnet.

John Gottman förstod det här sambandet och ville göra någonting åt det. Så han startade ett projekt som heter Bringing Baby Home. Där utbildar man blivande föräldrar i de här faktorerna som är viktiga för ett förhållande och enligt boken Brain Rules så gick det alltså att i efterhand se att barnen till föräldrar som hade fått den här utbildningen, alltså innan barnet föddes, hade sedan när de växte upp, ett mer välutvecklat nervsystem, än barn som hade föräldrar som inte fått utbildningen.

Och att detta gick att se genom fysiska tester, till exempel urinprov.

De fyra viktigaste faktorerna

I boken Blink skriver författaren Malcolm Gladwell att Gottman undersöker 20 faktorer. Men det är fyra faktorer som är mycket viktigare än de andra. John Gottman kallar de här för The four horseman of the Apocalypse, apokalypsens fyra ryttare, vilket väl är en bibelreferens.

Gottmans fyra ryttare är då:

1. Den fräna kritiken, i originalspråk "Criticism"

2. Det hånfulla föraktet, på engelska "Contempt"

3. Försvarsbeteende, på engelska "Defensiveness"

4. Tigandets mur, på engelska "Stonewalling"

Och de här fyra behöver ju, som du hör, inte begränsas till kärleksrelationer, utan vi kan ha dem i bakhuvudet även i andra relationer och vi kan använda dem som riktmärken för hur vi beter oss mot varandra i till exempel en arbetsgrupp.

Den fräna kritiken betyder att man kritiserar någon personligen, man är ute efter att visa att jag har rätt och du har fel.

Försvarsbeteende innebär ofta att man tar offerrollen. Man kanske skyller ifrån sig, man kanske säger ja, men... alltså man börjar med att hålla med men i nästa mening inte håller med. Eller så möter man argumentet man får med ett eget argument. "Men du då, du gjorde ju så här".

Tigandets mur betyder att man blir tyst, stänger av. Kanske går därifrån mitt under en konflikt.

Bli uppmärksam på sitt eget beteende

Hur man jobbar med det här kan förstås vara komplicerat och det krävs ju först och främst att man blir uppmärksam på hur man själv beter sig.

Och det är det som är syftet med det här avsnittet. Inte att ge dig så många verktyg utan snarare bara att få dig att bli medveten om vilka typer av beteenden som är extra skadliga i relationer för att du förhoppningsvis sedan ska kunna känna igen dem om du eller någon i din närhet ger uttryck för dem.

Det behöver ju förstås inte vara så att bara för att man ibland sätter sig i försvarsställning eller för att man stänger av och blir tyst då och då att ett förhållande är dödsdömt. Men det finns, enligt Gottman, ett samband. Ju mer av de här beteendena, desto större risk för att förhållandet inte ska hålla.

Så jag kommer som sagt inte att ägna mig så mycket åt lösningar i den här podden, där rekommenderar jag att du själv ger dig ut och söker.

Men några tips är att man istället för att ge sig på och kritiserar någon personligen, alltså säga till exempel att du ska alltid ... eller du är en sådan som ...

Kan man vända det mot sig själv. Jag känner att ... jag behöver...

När man berättar om hur man själv känner och vad man själv behöver så ger man den andre en möjlighet att fylla det behovet och det uppfattas som mindre konfrontativt än om man berättar vad som är fel på den andre.

Försvarsbeteende handlar i grund och botten om att man lägger över ansvaret på någon annan. Om man istället själv visar att man är redo att ta ansvar för att lösa en situation, och struntar i att utse syndabockar, så ger man sig själv en bättre chans att göra det på ett bra sätt.

Ta paus och samla tankarna

Tigandets mur eller Stonewalling på engelska, handlar som sagt om att man stänger ner, kanske blir tyst eller bara går därifrån. Jag läste att det här framför allt är ett manligt beteende och jag känner igen det från mig själv. Och vad det handlar om enligt Gottman är delvis att man stänger ner för att det blir för mycket. Man drabbas av känsloässig overload och man vet inte hur man ska bete sig så då blir man nollad.

Motparten kan tolka detta som man inte bryr sig, och det kan förstås vara oerhört provocerande.

När Gottman upplevde det här beteendet, tigandets mur, i sina försök bröt han in och sa till försökspersonerna att han vara tvungen att ändra någonting med försöket och han bad deltagarna att ta en paus och inte prata om det de just pratade om förrän ändringen var genomförd. Istället fick de läsa en tidning eller något. När experimentet återupptogs och deltagarna hade fått lugna ner sig kunde de resonera mer konstruktivt igen.

Så när en part börjar stonewalla, alltså tigandets mur, så kan det vara bra att ta en liten paus så man kan lugna ner sig och samla tankarna.

Så de här tre: kritik, försvarsbeteende och tigande är beteenden man kan vara uppmärksam på och till och med berätta om för varandra när de uppkommer, förutsatt förstås att man gått igenom det här i förväg och är överens om att man ska försöka undvika de här beteendena.

Det som är svårare, tror jag, och det som mer än någonting annat bryter ner ett förhållande är punkten "Contempt"  – det hånfulla föraktet.

När man visar förakt mot någon så har man inte längre någon respekt för den personen. Förakt har på sätt och vis med värde att göra. Om jag visar förakt för dig så säger jag att jag tycker att jag är värd mer än dig. Jag är en bättre människa än dig.

Personer kan ha olika åsikter och personer kan vara väldigt osams utan att för den delen tappa respekten för varandra. Då finns det ofta en väg tillbaka.

Det hånfulla föraktet dödar det.

Clintons förakt spelade Trump i händerna

Det kanske mest kända exemplet på detta är från den 9 september 2016. Då lät det så här:

Det där var Hillary Clinton som två månader innan det amerikanska presidentvalet 2016 buntade ihop hälften av Trumps väljare i en "basket of deplorables".

Deplorables är svårt att översätta så att det speglar den verkliga meningen men när jag googlar så får jag fram bedrövlig, sorglig, beklaglig, eländig, beklagansvärd, men jag skulle säga att ordet är starkare än så. Engelska synonymer uppges vara bland annat criminal och vicious.

Oavsett vad Clinton menade så tolkades det som att hon gick bortom det att de här personerna bara hade annorlunda och fel åsikter än vad hon hade. De var också annorlunda människor, sämre människor, och att kalla hälften av Trumps väljare slog hårt mot Clinton.

Hon visade förakt för en stor grupp av människor, åtminstone var det så många tolkade det. Det finns många som anser att det var just det här talet och just den här sekvensen som gjorde att Clinton förlorade mot Trump.

Om man ser till enskilda händelser så var det ingen som i lika stor utsträckning fick osäkra väljare att bestämma sig för Trump än just det här talet. Och uppmärksamheten runt omkring det. Det var svårt för många att smälta att hon visade förakt för så många människor, att hon så tydligt sparkade neråt.

För väldigt många i USA, även om de själva inte kände igen sig i Clintons beskrivning och inte tog åt sig personligen, kände någon som var en av de här deplorables. Kanske en granne eller en gammal klasskompis. Kanske mina föräldrar, kanske mina farföräldrar.

Kan man rösta på en kandidat som föraktar någon jag älskar?

Trumpsupportrar tog för övrigt det här uttrycket och gjorde till sitt på ett genialiskt genom att börja kalla sig för "Adorable deplorables". Lite humor är aldrig fel och kan i sig vara mycket kraftfullt.

Sammanfattning

Så för att sammanfatta: Det finns fyra beteenden som mer än andra skadar relationer. De här beteendena är:

• Den fräna kritiken
• Det hånfulla föraktet
• Försvarsbeteende
• Tigandets mur

Förakt är det mest skadliga.

Om man på allvar vill vara en sådan som bygger bra relationer eller om man på allvar vill förbättra en relation eller analysera varför en relation inte fungerar, kanske varför en grupp inte fungerar, så är det här ett bra ställe att börja.

Finns de här beteendena i interaktionen mellan individer? Hur visar de sig? Kan vi prata om dem i förväg. Kan vi syna varandra när de uppkommer, alltså berätta det, och kan vi be andra att syna oss?

Det var allt för den här gången.

Tack för att du har lyssnat, ta hand om dig själv och dina kära och om du vill så hörs vi snart igen.