152. Teori vs praktik – så kan du styra ditt mindset mot framgång

Välkommen! I några avsnitt nu ska jag ge dig förslag på vad ett personligt system skulle kunna innehålla. Hur ett sådant skulle kunna se ut. Ett system för framgång och man kan förstås definiera framgång hur man vill. Det kan vara pengar och berömmelse, det kan vara inre frid och det kan vara allt däremellan.

Ett system betyder egentligen att du bestämmer att du agerar på förutbestämda sätt i förutbestämda situationer.

Jag heter Daniel Sjöstedt, jag är mental tränare och du lyssnar på monkey mindset. I det här avsnittet kommer jag framför allt att prata om mindset.

Tre sätt att leva sitt liv

Vad allt handlar om tror jag, för alla av oss, om man kokar ner det till dess minsta beståndsdel är väl att må bra. Att vara lyckliga.

För att må bra behöver vi oftast göra sådant som får oss att må bra. Eller befinna oss i en miljö och i en situation som får oss att må bra. Eller vi behöver åtminstone ha en stark tro på att lyckan, om den inte är här nu, kommer att vara här i morgon eller inom en snar framtid.

Bara det kan i vissa fall göra att vi känner oss tillfreds nu. Att vi kan uppskatta nuet trots att det, om vi ser på det i isolering, inte är särskilt lustfyllt eller tillfredsställande. Men det vi gör nu leder oss någonstans och vi kan se det tydligt. Det kan räcka.

Och motsatt så kan ett perfekt här och nu vara svårt att uppskatta om vi är rädda för att framtiden kommer att ta det ifrån oss. Så det handlar om här och nu och det handlar om framtiden. Och det handlar om tron eller övertygelsen om att nuet leder till en bra framtid.

1. Att bara flyta med

Det finns åtminstone tre sätt att ta sig an det här. Tre sätt att leva sitt liv och de här går ju in i varandra för alla av oss men jag renodlar dem här för att göra dem enklare att förstå. Ett är att bara flyta med.

Om nuet då inte är bra, eller om du inte har någonting som styr dig, så kan det här vara väldigt frustrerande och skapa mycket negativ stress. Då kan man känna sig som en båt utan roder på ett stormigt hav. Man är utlämnad till omständigheterna. Jag har ingen kontroll över mitt liv.

Om man däremot har ett liv som fungerar eller om man har till exempel en arbetssituation som fungerar väldigt bra, då kan det här vara att föredra. Du är en kugge i ett maskineri och maskineriet ser till så att kuggen drivs som den ska. Ditt jobb blir då att hålla kuggen smord, så att den hjälper maskinen att snurra.

Jag menar ingenting negativt med den här liknelsen och att vara en kugge i ett maskineri behöver inte på något sätt innebära att det man gör är tråkigt eller enkelt eller okreativt.

Ett exempel skulle kunna vara att man är en programmerare som ges tydligt definierade problem att lösa. Då är det någon annan som definierar problemen och ger dig uppgiften, men det är din kompetens som ser till att lösningen blir så bra som möjligt.

Jag tror att väldigt många längtar efter en sådan här tillvaro. Jag har bilden, kanske är det en falsk idealbild, men jag har bilden, att sådana arbetsuppgifter var vanligare förr.

Där får man utrymme att lägga så mycket energi som möjligt på att göra det man är bra på. Det man är anställd för att göra. Och ingenting annat. Det som kommer upp först i mitt sinne är lärarrollen. Att den var med sådan förr än vad den är nu. Och jag blir gärna rättad om jag har fel.

Förutsättningen för att det här ska vara tillfredsställande, alltså där men mer flyter med, är då att man köper sättet man blir styrd på, alltså att man respekterar maskinen som man är en kugge i.

2. Sätta mål

Det andra sättet är att sätta mål. Då målar man upp en framtid som är attraktiv och så säger man att man ska ta sig dit. Och så planerar man för det. Så gör man vad som krävs för att nå målet. Inom den tid man har bestämt. Och man utvärderas på målet.

3. Skapa system

Det tredje sättet är att skapa ett system. Då bestämmer man vad man vill, det kan betyda att man sätter ett mål men behöver inte vara det, och så bestämmer man hur man behöver agera för att röra sig i den riktningen.

Och så designar man sitt liv, eller sin arbetssituation mot att kunna agera på det sättet man har bestämt. Och man mäter och utvärderar på hur väl man följer sitt system.

Skillnaden mellan mål och system

När jag säger det så här så kan skillnaden mellan framför allt mål och system tyckas vara liten. För om man sätter ett mål så gör man en handlingsplan och den handlingsplanen kan väl ses som exakt samma sak som ett system?

Systemet tar mig till målet. Så är det. Men det finns en dimension som det verkar som att de flesta inte tar med i beräkningen. Och det är dimensionen teori och praktik. Om man tänker att teori och praktik är samma sak så är ett system bara en beståndsdel av att arbeta med mål. Systemet är själva handlingsplanen.

Alla som är seriösa och arbetar med mål gör naturligtvis upp handlingsplaner som man följer och utvärderar. Och man har delmål och så vidare. Så är det i teorin men så är det inte i praktiken.

I praktiken så har man ett jobb att sköta eller ett liv att leva och om målet och handlingsplanerna ska vara en del av det jobbet eller livet så behöver man ha det nära i sitt medvetande. Målet behöver att vara en del av den verklighet jag befinner mig i. Jag behöver påminnas om det. Så att allt jag gör syftar till att röra mig mot det.

Målet mer abstrakt

Så är det inte alltid. Jag skulle vilja säga att för de flesta av oss är det nästan aldrig så. Att vi vaknar på morgonen och går igenom vårt mål eller att det första som görs på veckomötet är att påminna om vårt mål.

Målet riskerar alltså att vara någonting diffust, något som alltid befinner sig ganska långt framme. Det är någonting som ska vara uppfyllt om ett halvår eller om ett år. Det är någonting som är separerat från det dagliga arbetet.

I värsta fall så jobbar, jobbar, jobbar vi med vårt vanliga jobb 90 procent av tiden och sedan när delmålen ska bockas av om det är per kvartal eller per år eller vad det är så behöver vi samla ihop och rapportera. Jobba övertid, kanske. Och så gör vi det och när det är gjort så går vi tillbaka till det vi kallar vårt vanlig arbete igen.

Styrkan med ett mål är ju att man tydligt visar en önskad framtid som alla, när de är inspirerade, är beredda att arbeta hårt för att nå.

Svagheten är att den här inspirationen och motivationen är svår att upprätthålla över tiden. Inte omöjlig men svår.

Då är det lätt hänt, och det här gäller ju både på jobbet och ens liv, att målet blir abstrakt, jag kan inte koppla det jag gör här och nu till den där ljusa framtiden som målades upp. Jag utvärderas relativt sällan mot målet.

Om mina arbetsuppgifter i teorin är tydliga och definierade och leder till att målet nås, så stämmer det inte överens med hur det ser ut i praktiken. För de flesta av oss. I praktiken finns det massor av saker som tar tid, som tar resurser, som kostar energi, och som behöver göras, men som inte står med i någon handlingsplan. Så målet glöms lätt bort.

Fokusera på här och nu

Ett system handlar om vad jag gör nu. Och om jag gör det jag ska nu, så har jag gjort mitt jobb. Det är det jag utvärderas efter.

Om jag bokar en timma mellan elva och tolv varje måndag, onsdag och fredag, då jag gör mig oanträffbar, och jobbar ostört med projekt A, så är chanserna stora att projekt A blir lyckat. För jag ger det då så många timmar som jag har uppskattat att det behöver. Det är ett system i sin enklaste form. Jag utvärderar mig själv på om jag har lyckats hålla de här tiderna rena för att arbeta med det jag hade bestämt.

Om jag ofta bokar av de där tiderna eller arbetar med någonting annat, då fungerar inte systemet och då behöver jag förändra det. Antingen genom att planera på ett annat sätt eller genom att förändra min attityd. Och då är vi återigen tillbaka till dimensionen teori och praktik.

För i teorin, om jag bokar tre timmar per vecka till någonting som jag vet är viktigt så håller jag ju de där bokningarna. I praktiken är det inte alls säkert att det blir så. Och det, på grund av, återigen, att livet inte är så enkelt i praktiken som det är i teorin.

Göra mer av det som faktiskt fungerar

Så, hur lösa detta? Ja ett sätt är ju att fundera på när det här jobbet faktiskt fungerar och försöka att återskapa det.

När är det som mest troligt att jag arbetar på det sätt jag vill? När är det som mest troligt att jag följer min långsiktiga plan? När är det som mest troligt att jag känner den här motivationen och inspirationen som gör att jag lyckas prioritera på det sätt jag har bestämt är bäst?

Jo, när den här utlovade framtiden är som tydligast. Om jag sätter mål så är jag troligtvis väldigt peppad att börja jobba med att nå det precis när vi har gjort det här jobbet. När alla löftena finns kvar.

1 januari. Eller på en måndag. Eller den första i månaden. Eller första dagen vi börjar jobba mot just det här målet.

Håller du med om att vad du än företar dig att göra, om det handlar om kost eller träning eller om att läsa visst mycket eller om att jobba på ett visst sätt så brister det sällan dag ett. Dag ett går det ofta av sig självt. Så vad skulle hända om varje dag var dag ett? Vad skulle krävas för det?

Två saker, tror jag. För det första behöver du veta var du ska börja. alltså vad exakt du ska göra dag ett. För dag ett är ju planeringen redan gjord. Med ett system vet du det. Då har du bestämt att:

Om det är måndag så arbetar jag ostört med projekt a mellan 11-12.
Eller om det är vardag så äter jag enligt mitt matschema.

Underhålla systemet

Du skulle också behöva lite av den här entusiasmen som finns precis när man har gjort en planering. Som gör att du håller dig till planen. Du behöver ha den här utlovade framtiden som en plan ger, nära i sinnet. Det får du genom att gå igenom din plan, ditt system. Du påminner dig helt enkelt om vad du vill, vem du vill vara och hur du behöver bete dig för att komma dit och bli den personen.

En del av ditt system är att jobba med att hålla systemet igång och en del av det är att du påminner dig om det. Varje morgon. Eller varje morgon och varje kväll. Eller på morgonen, efter lunch och precis när du ska gå och lägga dig. Du påminner mig själv så ofta det krävs om det innebär att chanserna för att du ska agera såsom du har bestämt ökar.

Det här kan tyckas banalt, att gå igenom sitt system så ofta som möjligt, skulle det verkligen kunna göra skillnad. Eller att ha inställningen av att varje dag är dag ett. Lite väl självhjälpigt.

Låt oss låtsas att det är så. Låt oss låtsas att det funkar. Låt oss låtsas att chansen att det funkar är tio procent. Och att om du lade 20 minuter varje dag i 30 dagar på att testa det här, alltså att påminna dig om vad du ska göra idag, vad som är viktigt idag, sätta det på papper, så skulle det antingen förändra ditt liv till det bättre, eller så skulle ingenting hända och du skulle från och med dag 31 få tillbaka de där 20 minuterna.

Skulle det då vara värt att testa?

Nästa vecka ska jag bli mer specifik i hur ett system kan vara uppbyggt, vilka delar det kan innehålla. Ingen sanning utan bara förslag.

Men, det finns förstås ingenting som hindrar att du börjar med det här redan idag. Att du skriver ner något, eller några saker, som ska göras till exempel, och börjar påminna dig själv om de sakerna.

Om du bara fick välja en enda sak i morgon som skulle göra den dagen så lyckad som möjligt, vad skulle det då vara? Skriv ner det. Påminn dig själv om det.

Ta hand om dig, ta hand om dina kära. Tack för att du har lyssnat och om du vill så hörs vi snart igen.