161. Illeism – Så gör du för att fatta smartare beslut

 

Välkommen till monkey mindset. Jag heter Daniel Sjöstedt.

På ett universitet i Kanada som heter Waterloo arbetar en ryskfödd psykolog som heter Igor Grossman. Grossman har utvecklat en metod för att mäta klokhet och omdöme. Det benäms ibland bara som "wisdom" på engelska och ibland som "wise reasoning and sound judgment" jag säger det här bara så att det inte ska bli begreppsförvirring och jag har sett några andra definitioner också men jag tror att du fattar ungefär vad det handlar om.

Faktorer som Grossman tittar på är till exempel: intellektuell ödmjukhet, alltså bland annat att man kan ändra sig eller erkänna att man har fel om fakta eller argument pekar på det.

Han tittar på förmågan att kunna se andras perspektiv och att kunna leta efter kompromisser.

Och han undersöker också hur bra man är på att uppskatta och känna igen osäkerhet och risk. Alltså hur stor sannolikhet ett visst scenario har att inträffa till exempel. Och vad konsekvenserna skulle bli om olika scenarios föll in.

De som har höga poäng på klokhetsskalan, upptäckte Grossman, har generellt sett bland annat ett högre mentalt välmående, och de är i regel också mer nöjda med sina relationer, än vad de är som får låga poäng i Grossmans tester.

Ökar ditt välmående och klokhet

Allt det här låter väl bra antar jag men hur kan jag använda det i praktiken? Det är ju svårt att bara trycka på en knapp eller ta ett piller och sedan bli klokare. Så Igor Grossman började undersöka om det fanns något enkelt sätt att öka sina personliga klokhetspoäng och då började han samarbeta med Ethan Kross.

Jag har pratat om Ethan Kross och hans forskning i ett tidigare avsnitt, nämligen avsnitt 48 som heter "Om självprat och nyttan med att prata med sig själv i tredje person".

Kross har upptäckt en rad fördelar med att hålla sitt självprat i tredje person, alltså att när man tänker eller pratar med sig själv, att man inte använder jag-form utan istället till exempel tar rollen av en som refererar det som händer eller hur man beter sig.

Istället för att "jag är så sugen på något. jag går till McDonalds. Bara för den här gången, I morgon så ska jag ta tag i min kost"

Så försöker jag tänka "Daniel är hungrig. Han vill äta på McDonalds. Han säger till sig själv att det här är ett undantag och att det är en engångsföreteelse".

Den här metoden ger perspektiv och kan användas mot till exempel nervositet och grubblande.

Att prata med sig själv eller om sig själv i tredje person kallas förresten för illeism och är en uråldrig retorisk metod som bland annat användes av Julius Ceasar.  I dag så kanske folk skulle tänka på Zlatan Ibrahimovic eller Donald Trump om man bad dem lista personer som hänvisar till sig själva i tredje person.

Kross och Grossman upptäckte i sina försök att just illeism - att prata med sig själv i tredje person, inte bara hade de här fördelarna för välmående utan att det också gör oss klokare och smartare. Vi fattar bättre beslut, tänker klarare, har enklare att se andras perspektiv och så vidare.

Se saker från flera perspektiv

Sättet de gjorde den här undersökningen på är någonting som du enkelt kan göra hemma. De hade en grupp på cirka 300 personer och bad dem att skriva dagbok i fyra veckor. Gruppen delades i två och hälften fick skriva som jag tror att de flesta av oss gör och den andra hälften ombads skriva i tredje person. Alltså istället för "idag åt jag sushi till lunch" så skriver jag att "idag så åt Daniel sushi till lunch"

Gruppen ombads också att varje dag beskriva en specifik situation som hade hänt dem, kanske att de hade varit oense med en kollega eller liknande, och hälften beskrev den då från sitt eget perspektiv och hälften beskrev den utifrån, i tredje person.

Och när experimentet var över så hade illeisterna, tredjepersonspratarna ökat sina poäng signifikant på klokhetsskalan och kontrollgruppen låg kvar där de var när experimentet började.

För mig så har jag två reflektioner över det här. För det första, många, säkert jag också pratar ju hur bra det är att reflektera över saker och ting. Att man skriver ner tankar och känslor och att det hjälper till att skapa klarhet. Och kanske också perspektiv.

Men det verkar ju som att det bara är halva sanningen och att resultatet kan bli bättre om man skriver ner det på det här speciella sättet. Beroende förstås på vad man har för syfte med sin dagbok om det är en sådan man skriver.

Men det verkar inte finnas några nackdelar med det här vad jag kan se, så det kan vara värt att testa, särskilt tror jag, om man är en grubblande person som har en tendens att fastna i sina tankar.

Jag kommer ihåg att en av de övningar som gjorde mest intryck på mig under den första coach utbildningen jag gick handlade om just detta. Då valde man en konflikt av något slag från sitt liv och sedan så spelade man upp konflikten från tre olika perspektiv, dels mitt eget, jag berättade alltså hur jag uppfattade situationen och hur jag kände. Sedan klev man in i den andres perspektiv, och och pratade som om man var den personen och jag kommer ihåg att en av dem jag gjorde den här övningen med han hade en konflikt med sin son och när han klev in i sonens perspektiv så blev det väldigt känslosamt och också tydligt för den här personen hur sonen såg på situationen.

Så till slut så klev man in i perspektivet av en utomstående, en tredje person och så berättade man hur man upplevde situationen från det perspektivet. När man hade gjort det här så fanns ofta lösningen där. Allt blev mycket tydligare när man lämnade sitt eget perspektiv och såg det här med andra ögon.

Självprat går att förändra

För det andra, och det här handlar om självprat, så är det möjligt att ändra sitt självprat om man bestämmer sig för det. Jag säger det för att jag själv har gjort det. Ganska nyligen. Jag tror ganska många av oss utgår från att mitt självprat är det det är och det finns ingenting jag kan göra åt det.

I våras så skapade jag en kurs om självkänsla till mitt mentala gym och då, innan jag gjorde den, så testade jag "metoden" eller vad man ska kalla den som kursen följer och metoden är otroligt simpel, i stort sett så handlar det bara om att börja upprepa en affirmation eller ett mantra så mycket som man kan, i det här fallet så var det frasen "jag älskar mig själv".

Hela tiden när jag inte använder mitt sinne till något annat så upprepade jag "jag älskar mig själv" och jag gjorde det under flera veckor i sträck. Jag försökte att byta ut ljudböcker och poddar och musik och istället bara upprepa "jag älskar mig själv". När jag gick och lade mig för att sova och tankarna började snurra så tog jag kontrollen över mitt självprat genom att upprepa jag älskar mig själv, och så vidare.

Det här var för det första ganska svårt och jobbigt, speciellt dom första veckorna och för det andra så kändes det lite löjligt. Jag har generellt sett varit lite skeptisk till affirmationer, det har varit någonting som jag velat tro på men kanske inte innerst inne gjort det. Och att upprepa "jag älskar mig själv" framför spegeln vilket jag gjorde och till viss del fortfarande gör är ju lite nidbilden av vad en en coach eller inspiratör lär ut och det är väldigt lätt att driva med det.

Men jag gick all in och gav det verkligen chansen för att se om det funkade eller om det inte funkade, och om det inte hade funkat så hade jag fått tänka om och göra den här kursen på något annat sätt, ett mer traditionellt upplägg, men det var supertydligt för mig att det gjorde skillnad. Ändå så har jag inte sett mig själv som någon som har haft en särskilt dålig självkänsla.

Men dels så hände något bara av att upprepa de här orden och dels så påverkades mitt övriga självprat en hel del. Den som tycker om sig själv pratar sannolikt med sig själv på ett annat sätt än den som inte tycker om sig själv. Mer stöttande, förlåtande och accepterande.

Kanske borde jag istället sagt "Daniel Sjöstedt älskar sig själv", slog det mig när jag skrev det här avsnittet. Men faktum är att jag nu ser på det här som ett sätt att programmera sig själv, så jag har kvar "jag älskar mig själv" men jag har lagt till ett gäng andra meningar som jag vill ska bli en del av mig. Som jag vill ska bli sanningar för mig.

Jag är inte riktigt lika duktig som jag var under tiden då jag testade det här första gången i våras, det ska jag erkänna, jag upprepar de här meningarna tyst för mig själv flera hundra, om inte flera tusen gånger varje dag.

Tack för att du har lyssnat, ta hand om dig, och jag hoppas att vi hörs snart igen.

Close

50% Complete

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.