76. 20 miljoner skäl att vara motiverad

 

Välkommen till Monkey mindset. Jag heter Daniel Sjöstedt och jag är mental tränare.

Innan jag börjar vill jag uppmana dig att gå med i monkey mindsets facebook-grupp. Den är helt ny och det skulle vara jättekul om du vill gå med. Det kommer garanterat mer information om den framöver.

Det här avsnittet handlar om motivation och specifikt två begrepp som heter tillmotivation och frånmotivation.

Precis som orden antyder så syftar de till att beskriva hur vi som enskilda individer motiveras. Vissa motiveras mer av att ta sig till något, att uppnå ett mål. Andra motiveras av att ta sig från något. Eller att inte hamna på ett visst ställe. Att inte få underkänt på tentan till exempel. Eller att inte se dum ut inför kompisarna.

Om att inte ge sig själv chansen

Låt mig börja med en historia. Den handlar om mig och det här kommer att bli min mest personliga podd hittills, jag hoppas att det är okej med dig.

Den 18 april 2004 befann jag mig i Las Vegas. På ett kasino som heter Bellagio. Jag stod i kö för att köpa in mig i en pokerturnering. I min hand hade jag sex spelmarker som jag snart skulle räcka över till kassörskan. Fem svarta och en ljusröd. De svarta var på 100 dollar styck. 500 dollar tog Bellagio i avgift från varje spelare för att anordna turneringen. Den ljusröda utgjorde insatsen. Kostnaden för att få vara med. På den spelmarken stod det 25 000 dollar.

Jag skulle spela finalturneringen i World Poker Tour. Det var då den dyraste turnering som någonsin spelats. Jag var ett väldigt färskt pokerproffs och jag hade vunnit min insats genom att vinna en tidigare turnering.

Vi var 343 deltagare från början och i pokerturneringar spelar man till en enda person sitter med alla markerna. Det skulle ta fyra dagar.

Min kompis Rikard har berättat för mig hur han den 24 april såg Expressens löpsedel, "Svensken vann 20 miljoner i natt", och att han tänkte "Den lille jäveln".

Det var ju bara det att vi var två svenskar som var med i turneringen. Och om jag i sammanhanget var en bambi på hal is så var den andre, han heter Martin De Knijff, ett erfaret fullblodsproffs. Och det var förstås De Knijff och inte jag som hade vunnit turneringen och de 20 miljonerna.

Än idag när jag tänker tillbaka på den där turneringen får jag en känsla av olust. För mitt uppträdande, den mentala inställning som jag hade, är det tydligaste exempel på frånmotivation i fel läge, som jag någonsin hört talas om.

Rent skicklighetsmässigt så hade jag ingenting där att göra. Om man ska försöka förklara det i fotbollstermer så skulle det vara ungefär som att en försvarsspelare i allsvenskan, alltså den högsta ligan i Sverige, fick chansen att under en enda match spela vänsterback i Barcelona när de skulle möta Real Madrid.

En spelare i allsvenskan, om man ser på totalen, är ju superduktig. Han är bättre än 99 procent, kanske till och med 99,9 procent av alla fotbollsspelare i världen. Men han är inte världsklass och det är ett ganska så stort steg till att vara världsklass. I Real Madrid och i Barcelona är alla spelare världsklass.

Så ingen kan ha några krav på den här spelaren i just den här matchen. Det är rimligt att förvänta sig att han inte ska hålla när han slängs in i en miljö som ligger många nivåer över hans normala kapacitet. Om han överhuvudtaget ska ha en chans så behöver han dels ta ganska så stora risker och dels hoppas på att han i vissa kritiska lägen har lite tur med studsen.

Där ungefär låg mina förutsättningar inför den här turneringen. Men när jag stod där i kön för att betala mina 25500 dollar så hade jag bara två tankar i huvudet: 

Den första var att jag absolut inte, till nästan vilket pris som helst, skulle komma sist.

Den andra vara att jag inte ville åka ut första dagen.

Jag kom inte sist och jag åkte inte ut under första dagen men den här inställningen gjorde att jag spelade så dåligt, så fegt, att jag inte ens gav mig själv chansen.

Turneringen betalade 50 platser. Han som kom på plats 50 fick drygt 32000 dollar. Alltså insatsen tillbaka plus lite till. Spelaren som slutade 51 fick ingenting.

Så att komma 343 eller 51 spelar ingen som helst roll. Och jag visste ju förstås detta.

Man skulle kunna se det som att jag fått en lott. Högsta vinsten var 20 miljoner och chansen att vinna den var liten men chansen att vinna åtminstone något var helt okej. En på sju om man räknar antal lotter men kanske en på tio eller en på femton för mig då om man antar att jag var bland de sämre i startfältet.

Men jag var så rädd att komma sist i det här lotteriet, där ingen skulle brytt sig om jag hade kommit sist, och där det inte spelade någon roll om du kom sist, att jag valde att mer eller mindre stå utanför lotteriet.

Nu kanske jag är lite hård mot mig själv men vad jag gjorde var ungefär att jag gav bort mina marker, men att jag gjorde det i en så långsam takt att jag visste att många andra skulle ge bort sina före mig.

För mig har frånmotivation alltid varit den dominerande typen av motivation. I skolan, ända upp på högskolan, drevs jag mycket tydligare av att inte få ett dåligt betyg än att få ett bra. Så om jag riskerade ett dåligt betyg jobbade jag hårt men när jag väl var utom fara för det kunde jag inte motivera mig själv för att kämpa mot någonting bättre.

Och frånmotivation behöver inte vara negativt i alla lägen, för att överleva som gambler till exempel så är det nog bra, särskilt om man har en familj att tänka på som jag hade, att som allmäntillstånd vara lite rädd för att misslyckas snarare än att ta stora risker för att vinna storvinsten.

Men under just den där turneringen hade jag allt att vinna och inget att förlora. Ändå lyckades min starka frånmotivation, på något underligt sätt få mig att inte ens ge mig chansen att vinna och mer eller mindre säkerställa ett misslyckande.

Drivs du av till- eller frånmotivation?

Så om du tänker efter, vad drivs du mest av. Är det att ta dig till någonting. Eller är det att ta dig från någonting, eller att inte råka ut för en viss sak.

Jag gör den här rapporten precis så som chefen vill, även om ingen läser den, för om jag inte gör den riskerar jag skäll. Så tänker någon som drivs mest av frånmotivation.

Medan någon som är tillmotiverad kanske skulle tänka som så att jag struntar i rapporten den här veckan. Istället jobbar jag på det här förslaget om en ny affärsmöjlighet som jag har tänkt på. Chefen kanske skäller ut mig men det kan också leda till att jag får leda projektet och blir befordrad.

Och det finns som sagt en tid när det ena är bättre än det andra och om alla bara springer runt och tar risker hela tiden så funkar det ju förstås inte. Men generellt sett, för de flesta av oss, så kan vi börja bli medvetna om hur mycket vi drivs av frånmotivation och kanske se om det finns tillfällen då vi kan försöka uppträda som att vi drevs av tillmotivation

Det handlar då ofta att komma över vår rädsla att misslyckas. Och "att misslyckas" som i mitt pokerexempel är ju det du definierar som ett misslyckande. I ditt skruvade huvud. Det behöver inte ens vara ett verkligt misslyckande. Men det kan ändå hindra dig.

Fokus och feedback spelar in

Heidi Grant Halvorson är en psykolog som har skrivit en jättebra bok som heter "Success - How we can reach our goals".

Hon kallar det här som jag benämner till- och frånmotivation för att vara promotion minded eller prevention minded och hon har gjort ett väldigt intressant experiment där hon har kollat hur de här olika sinnestillstånden kan påverka oss.

Hon delade in deltagarna i två grupper. Uppgiften de fick var att jobba med ett ordpussel.

Till den ena gruppen sa hon att de fick fyra dollar för att göra experimentet men om deras resultat hamnade i de översta 30 procenten så fick dom fem dollar.

Till den andra gruppen sa hon att de fick fem dollar för att göra experimentet men om de hamnade bland de lägsta 70 procenten så fick de bra fyra dollar.

Så förutsättningarna för de här bägge grupperna är exakt lika. De får fyra dollar garanterat för att genomföra experimentet och om deras resultat är bland de 30 procent bästa så får de fem dollar.

Halvorson manipulerade deras fokus genom sitt ordval.

En grupp fick det förklarat för sig som att de hade fyra och kunde få fem, det var de som skulle vara tillmotiverade, eller promotion minded.

Och den andra gruppen fick experimentet förklarat för sig att de hade fem men kunde förlora en, det var de som blev prevention minded, eller frånmotovierade.

Så samma mål för bägge grupperna. Men den ena gruppen ser det som att de kan tjäna en dollar medan den andra gruppen ser det som att de kan förlora en dollar. Fokus på att tjäna, tillmotivation, eller att inte förlora, frånmotivation.

Halvvägs in i testet fick deltagarna feedback. De fick info om att de antingen låg över 70%-gränsen eller att de låg under den. Sedan fick deltagarna frågan om hur troligt de trodde det var att de skulle nå över 70%. Och hur motiverade de kände sig att göra övningen.

När det gavs bra feedback så ökade förhoppningen drastiskt att klara 70%-gränsen hos tillmotivationsgruppens och de upplevde också nu högre motivation än tidigare.

I frånmotivationsgruppen låg gissningen hur troligt det var att klara det kvar på samma nivå som tidigare och motivationen sjönk.

När det gavs dålig feedback, att de låg under de 70%, så minskade både motivationen och förhoppningen att klara målet något hos tillmotivationsgruppen.

Hos frånmotivationsgruppen, när dom fick dålig feedback, minskade förhoppningen att klara målet nu drastiskt men deras motivation att göra övningen ökade väldigt mycket.

Så samma uppgift, samma feedback. Men stora skillnader i hur vi reagerar på både uppgiften och feedbacken beroende på om vi har ett till-fokus eller från-fokus.

Själv tycker jag att det här är mycket intressant. Det är ju bra, antar jag, att man någon gång kommer till insikt och förstår sig själv lite bättre, men samtidigt irriterande och frustrerande när man tänker tillbaka på alla gånger man handlat på ett visst sätt för att man har varit rädd att misslyckas. När kostnaderna för ett misslyckande hade varit noll eller väldigt små. Och där vinsterna, om man bara hade vågat lite, potentiellt sett hade varit stora. Och att man, eller i alla fall jag, fortsätter att agera så här, trots att jag nu borde veta bättre.

Det var allt jag hade för den här gången. Lämna gärna en recension på iTunes och prenumerera gärna på podden.

Hemsidan är nu inne i en förändring. Fler nyheter om den kommer snart. Men kolla gärna in den.

Hela Monkey mindset är inne i en förändring. Jag har numera en kollega, han heter Patrik Edblad och är supervass. Bland annat har han skrivit en jättebra bok om vanor som heter "The Habit Blueprint" och han släpper snart sin nästa bok som handlar om självdisciplin.

Patrik har också tagit tag i att skapa Monkey mindsets Facebookgrupp. Kolla gärna in den också.

Så. Tusen tack för att du har lyssnat. Jag hoppas att vi snart hörs igen, kanske på Facebook.