86. Om hur vår hjärna är inställd på missnöje och vad du kan göra åt det

Välkommen till Monkey mindset. jag heter Daniel Sjöstedt och jag är mental tränare.

I dag ska jag prata om hjärnan och om hur den verkar vara inställd på ältande och missnöje. Men också vad vi kan göra för börja förändra den inställningen.

Vårt grundläge

Vår hjärna har ett naturligt tillstånd, ett grundtillstånd, och låt mig förklara vad jag menar med det. På engelska kallas det för default mode och det tycker jag är en mycket bättre beskrivning. Alltså ett tillstånd som hjärnan går in i när den inte har någonting annat som den behöver göra eller när du inte medvetet försöker att kontrollera den.

Så när du inte gör någonting som kräver din uppmärksamhet eller medvetet styr dina tankar, genom att tänka på vissa saker så går sinnet in i det här tillståndet. Och jag kommer för enkelhetens skull att kalla det grundtillstånd eller grundläge från och med nu.

För man kan se i hjärnscanningsmaskiner vilka delar av hjärnan som jobbar i vilka lägen. När man utsätts för obehag till exempel eller ombeds räkna mattetal.

Beroende vad man använder hjärnan till så används olika delar. och olika delar samarbetar.

Och man kan då se att när man inte gör någonting så är det inte så att hjärnaktiviteten går ner och att den här scannern inte får några utslag, det kan du säkert känna igen dig i, det är inte så att tankarna slår av när du inte har någonting att göra, snarare känns det ju till och med som tvärtom ibland, utan det är fortfarande delar i hjärnan som jobbar. Som då jobbar i grundläget.

Olika arter har olika grundlägen. När man kollar det här grundläget hos råttor till exempel så nosar dem, alltså de ägnar sig åt att lukta på omgivningen.

Vårt grundläge, som människor, är för det första att röra oss bort från nuet. Att tänka på framtiden, vad som kommer att hända, eller att gå igenom dåtiden, vad som redan har hänt.

För det andra så tenderar grundläget att röra sig mot missnöje. Alltså tänka på sådant som man kanske oroar sig över vad gäller framtiden eller älta sådant som inte gick som man ville bakåt i tiden.

Eller övriga saker som man är missnöjd med. Kanske saker om en själv eller de man har i sitt liv, sitt jobb och så vidare. Sådant som är fel.

Programmerade att vara missnöjda

Ett sätt man upptäckte det här på, vad vårt grundläge var, för man märkte ju att när en försöksperson inte hade något att göra så såg hjärnaktiviteten ut på det här speciella sättet, men man visste inte direkt vad det representerade.

Så man gav personer olika instruktioner och det visade sig att när man gav dem instruktionerna att vara missnöjda, att döma andra eller döma sig själva, så betedde sig hjärnan på samma sätt som i grundinställningen.

Så vårt ursprungsläge, vår grundinställning, är inte att vara lycklig och harmonisk utan den är snarare att vara missnöjd och i någon mån leta fel. Tänker man evolutionärt så är det ju logisk, vår biologiska utveckling syftar inte på att vi ska vara lyckliga utan att vi ska överleva.

Hos vissa av oss så är det här grundläget starkare än hos andra. Om man ombeds att ägna sin uppmärksamhet på någonting specifikt, räkna matte till exempel, så börjar ju andra delar av hjärnan att jobba.

Men hos vissa, till exempel hos de som lider av depression, så startar visserligen matteräknardelarna igång, men grundläget, stängs inte av. Så grundläget finns där hela tiden, antingen i förgrunden när hjärnan inte har någonting annat att göra eller i bakgrunden när hjärnan jobbar med någonting.

Det här låter ju inte så roligt eller hoppfullt. Det är som att vi är programmerade att vara missnöjda, att älta, att döma oss själva och andra.

Men det finns någonting du kan göra åt det och där kommer vi in i de här tre delarna av självmedkänsla som jag pratade om i förra avsnittet. Övningarna jag rekommenderade. vill du veta vilka det är så hänvisar jag till förra avsnittet, avsnitt 85.

För när du gör övningarna så förändras ditt grundläge till att bli mer snäll mot dig själv, mer trygg i dig själv och känslan av att vara en del i någonting större än dig själv förstärks

Den här kritiska och missnöjda rösten förändras.

Förändra den inre rösten

När de gör försök i FMRI maskiner, alltså sådan hjärnskanning jag pratade om tidigare och sätter igång , grundläget genom att till exempel visa skyltar till försökspersonerna som säger "Du är dum" du förstår ingenting", du är en bluff", ingen tycker om mig",

De som har tränat mindfulness fick en annan bild i den här hjärnscanningen. Deras grundläge tappade i styrka, eller förändrades. Det var som att de som hade tränat mindfulness , andra delar av hjärnan klev in automatiskt och störde i alla den tendens som finns att börja identifiera sig med tanken och använda tanken till att skapa ytterligare negativa tankar.

Som det jag pratade om i förra avsnittet. Vi får en tanke, en inre röst "ingen tycker om mig", sedan identifierar vi oss med tanken, ser den som en sanning, vilket innebär att vi ser vår tillvaro genom de glasögonen. Letar omedvetet bevis för att ingen tycker om oss, tolkar sådant som händer genom det här filtret att ingen tycker om oss.

Det här påverkades alltså och man kunde se det i hjärnröntgen på vilka delar av hjärnan som användes och hur delarna användes. När man tränar och visar medkänsla gentemot andra förändras också det här grundläget, till att bli mer positivt.

Vi kan alltså förändra vårt grundläge, vår inre röst. Kanske inte bli av med den, men åtminstone förändra vår relation till den. Så att vi blir medvetna om när den inre kritikern tar över och ta tillbaka kontrollen över vårt sinne.

Och även ibland, mer ofta ju mer vi tränar, få en inre röst som ser det som är bra våra liv.

Pain-body – förändring kostar

Men det är viktigt att komma ihåg och vara införstådd med att Din inre röst, eller en del av din inre röst kommer att börja kämpa emot. Jag pratar i liknelser här, det är nog ingenting inom dig som medvetet kämpar emot, men när du börjar bli medveten om, till exempel ditt negativa självprat, hur det låter, när det kommer, hur det påverkar dig, och börjar jobba med att förändra det, så kommer det väldigt troligt att kännas som att någonting kämpar emot.

Eckart tolle kallar det här för din "pain-body" och när han beskriver det så är det nästan som att det finns någonting mer inom dig, som att olika krafter slåss om utrymmet, och det går ju att se på det så förstås men man kan också se det som att du börjar jobba med förändring och att all förändring är svårt och nästan all förändring är på något sätt jobbig och smärtsam.

När du blir medveten om vad du säger till dig själv kommer ju din inre röst att bli tydligare. du plockar ju fram den till ditt medvetna medvetande. du tittar alltså på rösten, till skillnad från hur det har varit tidigare då den bara har fått vara där.

Så den kan kännas som starkare. Tvärt om mot vad du vill alltså. Du börjar också att jobba med att förändra den, eller åtminstone att förändra ditt förhållande till den, och förändring är jobbigt, förändring kostar mental energi.

Ibland har du inte den mentala energin så när någonting som har legat i bakgrunden plötsligt kommer fram i ljuset och du inte har energin att hantera det kan det kännas som ett enormt bakslag.

Att den här positiva processen du ville påbörja inte alls verkar leda till någonting bra utan tvärtom till någonting riktigt dåligt och jobbigt. Sämre än vad det var tidigare.

Då är det förstås lättast att bara strunta i det. Att gå tillbaka in i komfortzonen, där det visserligen inte ser ut exakt så som du vill ha det, där det också är lidande men där lidandet åtminstone ser ut på ett sätt som du känner igen och som du vet att du någorlunda kan hantera.

Som jag pratade om förra gången tror jag, så kan ju det här leda till att du, i din iver att bli snällare mot dig själv, i stället upplever att du har tagit några kraftiga kliv i helt fel riktning. Nu har du inte bara ditt vanliga kritiska självprat nu är du dessutom arg och besviken på dig själv för att du inte klarade av att förändra det.

Hållbar förändring sker i små steg

Om det någonsin funnits ett perfekt exempel på varför hållbar förändring sker bäst i små steg så är det här ett sådant. Genom att börja med en eller två små övningar så sätter du igång processen utan att det kostar för mycket. Några minuters mindfulness varje dag. några minuters skrivande på det sättet som jag berättade om i förra podden.

Du gör någonting, som inte är jätteenkelt, för det kostar i tid och ansträngning, men som är hanterbart om du prioriterar det, och som för dig i rätt riktning utan att du behöver kliva rakt ut i det okända och hantera allt motstånd som kommer av det.

Om du vill ha förändring behöver du göra något. Jag vet att jag tjatar.

Det var allt för den här gången, jag hoppas att du har fått några nya tankar genom att lyssna på mig.