Jag har jobbat med ledare i över tio år och jag ser många mönster, både från de som "lyckas" och från de som kämpar.
En sak som jag tycker är tydlig är att vissa ledare ser sig som Motorn i sin organisation medan andra ser sig som Arkitekten.
Det är inte alltid svart och vitt och de flesta har båda i sig, men låt mig förklara.
Chefen som ser sig som Motorn utgår från att allt hänger på honom. För om motorn stannar så är ju maskinen obrukbar. Det spelar ingen roll hur bra resten av maskinen är. När motorn står still så står maskinen still.
Det innebär ofta långa kvällar, en hel del stress och tankar som ständigt kretsar kring den senaste branden som måste släckas.
Man känner att alla problem är mina problem.
Chefen som ser sig som Arkitekten försöker istället att designa en helhet som fungerar.
Arkitekten ser organisationen som ett eller flera system och ledaren jobbar för att skapa ett så robust och effektivt system som möjligt.
Det innebär bland annat att se till så att så få delar som möjligt av systemet står och faller med en enda person eller en enda process.
I managementlitteratur kallas detta ibland för "working in the business" - Motorn vs "working on the business" - Arkitekten.
När något går bra så tänker Arkitekten:
"Vad var det som hände här? Varför funkade det så bra den här gången? Kan vi återskapa – systematisera – den här vinsten och kan vi ta det vi lärt oss till andra delar av organisationen?"
Framgång blir en förutsägbar konsekvens av ett system som ständigt förbättras.
"Motorn" blir förstås glad men hinner inte reflektera så mycket. En ny kris är i antågande.
När det uppstår problem så funderar Arkitekten på hur problemet kan lösas, inte bara den här gången, utan för all framtid. Hur kan vi skapa en struktur - eller processer - som ser till att problemet inte kommer tillbaka? Hur kan vi utbilda personalen så att problem på den här nivån löses automatiskt och inte behöver röra sig uppåt i organisationen?
Motorn kliver in och bara löser det. Det är förstås positivt för stunden men risken är att samma sak händer snart igen. Och då måste Motorn lägga tid och energi på att lösa det igen.
Och när teamet lär sig att chefen löser problemen så händer någonting som inte är bra. Man slutar att ta ägarskap och man slutar utvecklas. Det lägger ännu större börda på chefen.
Ledare som har hamnat i den här onda cirkeln känner ofta frustration. "Ser de inte vad som behöver göras?". "Varför måste allt hamna på mig?"
När det i själva verket är chefen som, genom sitt beteende, tränat sina medarbetare till att alltid vända sig till honom.
Min erfarenhet är att de som är Motorer tror eller hoppas att de ska börja kunna "jobba mer strategiskt" bara de kommer upp ett snäpp eller två i organisationen. För det ser de att cheferna som nu är på den nivån gör.
Och eftersom Motorn jobbar så hårt - och är så viktig för sin avdelnings framgång - så borde han stå på tur för ett större uppdrag, eller hur?
Men om vi ser situationen från en ledningsgrupps perspektiv - och funderar på vem vi vill befordra:
Här har vi två personer - Motorn och Arkitekten.
Motorn håller näsan precis ovanför vattenytan, trots att han är den som går hem sist varenda kväll. Och organisationen han leder är beroende av honom själv för att fungera.
Arkitekten har skapat (lite överdrivet) en organisation som knappt ens behöver honom. Alla vet vad de ska göra, när något händer tas det hand om på ett systematiskt sätt. Processer finns på plats. De följs, mäts, dokumenteras och förbättras.
I ledningsgruppens ögon är Motorn på sin limit. På nästa nivå ökar både krav och arbetsbörda och det finns bara 24 timmar på ett dygn. Till slut funkar det inte att bara "jobba hårdare". Han blir kvar där han är.
En Arkitekt är en dröm att ha i sitt bolag. Någon som kan komma in till ett team och skapa en självgående maskin.
Och sannolikheten är stor att Arkitekten kan använda sin expertis flera nivåer upp i organisationen, det handlar bara om att göra samma sak, fast på högre och högre nivåer. Han är redo för större uppdrag.
För Motorn känns det förstås djupt orättvist att Arkitekten får jobbet. För Motorn jobbar ju mycket hårdare och för honom känns det också som att han tar mycket större ansvar.
Men det handlar inte om vem som jobbar hårdast. Det handlar om vem som får mest utväxling - vem som skapar mest värde - i sin roll. Och den kampen vinner Arkitekten.