Podcast #113 – Minimalism – vägen från konsumtion till tillfredsställelse

När man förbereder sig för en stor förflyttning inser man ganska snabbt hur mycket man har samlat på sig under åren. Genom att börja rensa bland sådant man inte använder händer något märkligt: man känner sig lättare, friare och till och med mer motiverad.

Det är väldigt tydligt att prylar tar plats och tynger ner. Inte bara fysiskt utan också mentalt – kanske framför allt mentalt.

Men kampen med att inte samla på sig en massa är en kamp. Det borde vara tvärtom – att normaltillståndet är att ha lite och att det kostar för att ha mycket. Men så är det inte för de flesta av oss.

Stekpannan börjar bli dålig? Vi köper en ny. Istället för att byta ut den gamla sparar vi den för säkerhetens skull – "den kan vara behändig att ha när man steker pannkakor." Plötsligt har vi två stekpannor. Och två stekspadar. Två decilitermått. Tre fyra tillbringare. Tio plastburkar. Varje enskild sak kan motiveras – och ibland kommer den till användning. Men sammantaget behöver du bara hälften av det du har.

Det gäller också för gamla CD-skivor och DVD-filmer som vi inte längre använder, inte kan sälja, men som det känns fel att bara slänga. Här kan du ställa dig en enkel fråga: skulle jag ta emot dessa grejer om jag fick dem gratis? Om svaret är nej – släng dem.

Den vanligaste vägen genom livet är väldigt trampsliten. Och på den vägen definieras vi till stor del av vad vi har – inte bara prylar utan allt: saker, jobb, pengar, muskler, snyggt partnerskap och så vidare. Allt detta fyller inte bara sitt praktiska syfte utan fungerar också som symboler.

Ju mer, ju större, ju dyrare – desto bättre. Generellt sett. Så när vi får chans att byta upp oss – finare saker, mer pengar, bättre jobb – är det naturliga steget att göra det.

Vi strävar, medvetet eller omedvetet, efter att komma lite högre i hierarkin hela tiden. Vi värderas – och värderar oss själva – åtminstone i viss mån genom andra eller i jämförelse med andra.

Det finns inget automatiskt fel med denna vägen. För vissa passar den utmärkt. För andra passar den utmärkt under vissa perioder i livet. Men den passar inte alla, alltid. Och om man egentligen inte vill vara här men av någon anledning känner sig tvingad kan det leda till ett liv där man ständigt – oavsett hur mycket eller lite man har, oavsett hur mycket eller lite man gör – går omkring med en känsla av att man har för lite och gör för lite. Ett konstant tillstånd av missnöje.

Det är vad du riskerar när du hela tiden jämför dig med andra eller upplever att du ständigt jämförs och bedöms utifrån de sociala normer som gäller.

Du börjar jaga något du inte kan nå. Du ser horisonten och tänker: bara jag tar mig dit kommer jag att bli lycklig. Så du kämpar och sliter för att ta dig dit. Men när du väl är där och har fått det du kämpade för har horisonten flyttat sig. Du gör samma sak igen, men oavsett hur snabbt du springer kommer du aldrig att hinna ikapp horisonten.

Det fenomenet – att vi hela tiden flyttar fram mållinjen så vi aldrig upplever att vi kommer dit – kallas ibland för "lyckohorisonten".

Det som många missar är att den här vägen inte är den enda vägen. Det är den vanligaste och mest trafikerade. Det är den vägen som skrivs och pratas mest om. Det är den vägen som marknadsföring och reklam säger är den bästa.

Men det är bara en av många möjliga vägar.

Att sträva efter mindre är en annan väg man faktiskt kan följa. Där den automatiska frågan man ställer sig inte är "Vad mer vill jag ha?" eller "Vad kan jag köpa nu?" utan istället "Vad behöver jag egentligen för att känna mig tillfreds?"

Eller om du vill göra det lite mer intressant: Hur lite kan jag ha och ändå känna mig tillfreds? Förändras min upplevda lycka negativt om jag under en period lever med färre prylar och bara handlar sådant som är nödvändigt?

För många är svaret tydligt: nej. Faktiskt blir livet bättre. Lättare. Friare.

Det finns väldigt lite att förlora på att testa detta. Du behöver inte börja med att rensa genom att slänga. Du kan rensa och ställa undan dina prylar på ett ställe och se hur du upplever det.

Försök att under en viss tid sätta ganska tydliga gränser för hur du konsumerar. Bara som försök. Se vad som händer. Du kan återuppta ditt normala sätt när som helst.

Det du troligtvis kommer att märka är att känslan av lätthet och frihet är värd mer än de sakerna du inte behöver. Och du kommer att märka att du faktiskt inte behöver hälften av det du redan äger.

Det är för många den mest betydelsefulla förändringen de kan göra – inte för moralen eller för att rädda planeten, utan helt enkelt för att de mår bättre av det.