Podcast #116 – Varför du ska vara snäll mot ditt framtida jag

Om man lägger någon i en magnetröntgenmaskin och ber personen att tänka på något angående sig själv aktiveras en viss del av hjärnan – delen som handlar om självreflektion. Om man sedan ber samma person att tänka på någon annan, en främling, så aktiveras en helt annan del av hjärnan.

Dit långt finns det inget märkligt. När du tänker på dig själv aktiveras den delen som handlar om dig. När du tänker på någon annan aktiveras en annan del.

Det intressanta sker när man ber personen att tänka på sitt framtida jag. Tänk på dig själv om tio år. Tänk på vem du är och vad du gör då.

För vissa personer aktiveras nu samma del som aktiveras när man ombeds tänka på sig själv i nutid. Men för andra händer ingenting i den delen. Istället aktiveras samma del av hjärnan som aktiveras när man tänker på en fremling.

Så vissa ser sitt framtida jag som sitt framtida jag – en förlängning av sig själv. Men för andra gör vår hjärna samma koppling gentemot vårt framtida jag som den gör gentemot en främling.

Det finns alltså mätbara skillnader i hur starkt förhållande vi har till vårt framtida jag. Och denna skillnad visar sig direkt i hur vi agerar.

Någon som har ett svagt förhållande till sitt framtida jag – som ser den som en främling – har svårare att fatta beslut i nutid som kanske kräver en uppoffring men som tydligt gynnar det framtida jaget. Det spelar ingen roll om det handlar om två timmar in i framtiden eller tio år.

Medan den som har ett starkt förhållande till sitt framtida jag – den som ser en tydlig koppling mellan "jag nu" och "jag i framtiden" – har enklare att agera på ett sätt som gynnar det framtida jaget.

Detta förhållande till ditt framtida jag kan alltså påverka din impulskontroll här och nu. Huruvida de sista shotsen klockan två på natten påverkar dig negativt när du ska upp och jobba i morgon bitti spelar en roll för om du tackar ja till dem eller ej. Och samma sak gäller för kost, hälsa, studier eller pensionssparande.

De goda nyheterna är att dessa kopplingar vi har i våra hjärnor inte är skrivna i sten. Vi kan stärka bandet till vårt framtida jag och därigenom börja agera på ett sätt som är mer gynnsamt för oss långsiktigt.

Vad detta egentligen handlar om är att vi kan lära oss att bli bättre på att motstå impulsen att gå för de kortsiktiga belöningarna som inte är bra för oss på sikt. Eller att agera på så sätt att vi tjänar på det i framtiden, trots att det är jobbigt nu.

Genom att stärka förhållandet till vårt framtida jag får vi helt enkelt bättre viljestyrka.

Men här finns en cirkellogik: vad är hönan och vad är ägget? Är det så att vi kan jobba jättehårt med planer och visioner och bygga en så stark och tydlig bild av vår framtid som möjligt? Eller är det våra handlingar i nuet som skapar vår identitet, och när den identiteten är tillräckligt stark bär vi den med oss när vi tänker på vårt framtida jag?

Det finns troligtvis inte något tydligt svar. Det beror säkert på vem vi är, och sanningen är förmodligen att det är lite av varje. Våra handlingar bygger vår identitet och vår identitet driver våra handlingar. Det blir som en cirkel.

Om vi tar in känslor i ekvationen kan man se det så här:

Den som är väldigt känslostyrd – impulsdriven – får en känsla: ledsen, arg, hungrig, stressad. Agerar på den. Och alla dessa handlingar och beteenden bygger sedan en identitet. Men dessa handlingar som drivs av impulser är ofta sådant som inte är bra för oss. Den identiteten som skapas riskerar då att inte bli den vi vill ha.

Medan den som är mer identitetsdriven – eller har större viljestyrka – utför en handling som ligger i linje med vad den personen vill, vad som är dennes långsiktiga mål. Och den handlingen skapar en känsla som är positiv, vilket stärker identiteten ytterligare.

Så för någon som är känslostyrd och impulsstyrd ser det ofta ut såhär: Känsla → Handling → Identitet

Lätt hänt att den spiralen inte blir positiv.

Och för den som kan agera på det sätt han eller hon vill ser det ut såhär: Identitet → Handling → Positiv känsla → Stärkt identitet

Hur kan du då stärka din bild av ditt framtida jag eller stärka din identitet?

Det finns många sätt. Du kan börja var som helst i denna cirkel. Min erfarenhet är att du gör bäst i att lägga mest kraft på själva handlingarna.

Det är visserligen viktigt att ta reda på vem du är och vad du vill – vilken identitet du vill ha. Men min erfarenhet är att om du fokuserar för mycket tid och kraft där, är det lätt att glömma bort resten.

I ett företag lägger man några seminariedagar på att ta reda på vilka man är, vilka värderingar man har, och sedan glömmer man att i konkreta ordalag bestämma hur det här ska omsättas i praktisk handling. Då har man en identitet som är en skrivbordsprodukt och som få vet vad den egentligen betyder.

Om du istället fokuserar på handlingar – väldefinierade och konkreta handlingar, och riktlinjer som är tydliga och lätta att förstå – och försöker implementera dessa i ditt liv, så kommer dessa handlingar, när du utför dem varje dag, varje vecka, varje år, att automatiskt skapa din identitet.

Lättare sagt än gjort förstås. För att kunna leva våra liv ungefär såsom vi vill – även när det handlar om enkla grejer vi har stor kontroll över – krävs ganska mycket jobb. Du behöver påminna dig själv gång på gång. Du behöver acceptera att bakslag sker hela tiden. Och du behöver förstå att du aldrig kommer att nå helt fram.

Oavsett hur bra det går och oavsett hur långt du når kommer troligtvis ingen av oss en dag nå en punkt där vi känner att vi är klara med oss själva, eller att våra liv är perfekta i alla avseenden.

Men genom att fokusera på konkreta handlingar som formar din identitet – och som därmed stärker ditt förhållande till ditt framtida jag – skapar du förutsättningar för en bättre viljestyrka och ett mer tillfredsställande liv.