Podcast #121 – Tankar och känslor som förslag, inte order

Vi behöver ofta förlita oss på det vi redan vet för att fungera. Vi generaliserar från tidigare erfarenheter. Men många av oss låter oss styras av tankar och känslor som om de vore order. Vi ser omedvetet en tanke eller en känsla som poppar in som något vi måste följa.

Om jag känner mig trött eller hungrig tar jag det som en signal att äta eller vila. Om jag tänker att något är svårt eller trångt tar jag det som sanningen och slutar med det jag gör. Vi bearbetar input i form av en känsla eller en tanke med hjälp av våra värderingar och vår verklighetsbild. Den bearbetningen leder sedan till en handling.

Det som du tror är sanningen eller dina värderingar styr hur du handlar. Det är ganska svårt att styra känslor och tankar direkt, men vi kan vara medvetna om hur vi hanterar dem och hur vår syn på sanningen ser ut.

Hunger är ett bra exempel. Jag tror inte jag är ensam om att tidigare ha varit livrädda för att bli hungrig. När man blir hungrig bör man få i sig något snabbt. Det verkar inte möjligt att uträtta meningsfullt arbete i ett tillstånd av hunger eller fysisk aktivitet.

De senaste åren har fasta blivit populärt. De vanligaste fasterna är 5:2, där man äter normalt fem dagar och drar ner rejält på kalorierna två dagar, eller 16:8, där du har ett ätfönster på åtta timmar varje dag medan du inte äter något under de övriga 16 timmarna.

Genom att fasta själv descobrar man att hunger inte alls är något farligt. Det går att fungera helt normalt trots att man är hungrig. Hungern går till och med över ganska ofta. Jag tränar nästan alltid i slutet av mina fasterimmar. Det är inga problem att träna hårt efter 15, 16 eller ännu fler timmars fasta.

Det är inte heller några problem att träna hårt och inte fylla på med näring direkt. Men bara för några år sedan trodde jag inte att det här var möjligt. Jag "visste" att man behövde äta en viss tid före träning och omedelbar efter. Om det är min sanning betyder det något i mitt förhållande till träning och mat. Om jag tror att när det blir obehagligt behöver jag göra något annat kommer jag att ge upp nästan per automatik varje gång en sådan känsla kommer.

Hur skulle det vara om du istället för att se tankar och känslor som order, såg dem som förslag från din kropp och ditt sinne – förslag som du kan välja att följa eller välja att strunta i?

Kroppen säger att nu är det trångt, du svarar tack för förslaget, men jag väljer att jobba vidare. Hjärnan säger att det här är skrämmande, inte kan väl jag hålla på med det här? Du svarar tack för förslaget, men jag vill se denna rädslan som ett tecken på att jag är något värdefullt på spåren och väljer att ta steget.

Istället för att tolka en känsla av obehag som ett tecken på att du ska sluta kan du börja tolka det som ett tecken på att du ska fortsätta. Du kan till och med tacka din kropp för känslan och se det som ett tillfälle för dig att gå in i ditt mentala gym och bygga din viljestyrka. För varje gång du lyckas hålla emot och göra det ändå blir det lite lättare nästa gång.

Det går att testa denna teori på sig själv både i det man jobbar med men också i små vardagliga saker. Fasta är ett sätt att förändra sin syn på något. Att tvinga sig att vara vid tangentbordet eller framför matteboken trots att du har jättesvårt att fokusera och tycker det är supertrångt är ett annat sätt att träna. Meditation eller mental träning är väldigt bra för att träna upp förmågan att skilja på dina tankar från vem du är.

Du är inte dina tankar. Du är inte dina känslor. Du kan se dem som förslag du kan följa om de är bra för dig eller ignorera om de inte leder dig dit du vill.

Det här är inte lätt. Det kommer inte att bli perfekt eller hundraprocentigt, men det kommer nog att göra det lite bättre än vad det är nu och det kan räcka väldigt långt.