Podcast #125 – Hur jag riggar min miljö för mental träning

Generellt sett är jag ganska bra på att skapa strukturer för mig själv som hjälper mig att fungera bäst. Jag har tänkt väldigt mycket på dessa saker under många år. Under min tid som pokerspelare hade jag ett arbete där både mitt resultat och kvaliteten på mina beslut var mätbara. Jag såg i databaser vad som funkade och vad som inte funkade, när jag funkade och inte funkade.

Jag behövde inte förlita mig på vad som kändes intuitivt rätt eller vad som jag logiskt tyckte borde funka. Så jag tror att jag åtminstone i teorin har bättre koll på mig själv än vad gemene man har.

För mig finns inga tvivel om att jag är bättre, vassare och får ut mer av min potential när jag tar hand om mig själv.

Fysisk träning har aldrig varit ett problem för mig. Det är det i mitt liv som jag känner mig stensäker och supertrygg med. Om jag mår bra vill jag träna, om jag mår dåligt vill jag träna. Jag rör mig ganska mycket och även om det går i perioder – ibland tränar jag inte så mycket – kommer jag alltid tillbaka.

Dessa mer låg intensiva perioder är nog en förutsättning för att jag har kunnat hålla i min träning hela mitt liv. Så fysisk träning är oproblematiskt. Jag skapar tid för det automatiskt.

Det mentala är en helt annan femma. Det är inte så att jag mår dåligt mentalt men jag märker att när det är tufft tenderar jag att göra mer av sådant som inte är bra för mig och slarva med det jag borde göra – som är bra men som är lite krävande i stunden.

Det har varit tufft ett tag. Mina barn har båda börjat i nya skolor i en ny stad där de inte kände någon. Det har varit en rejäl omställning. Det har inte gått så bra som det hade kunnat, och en stor del av min energi har gått åt att försöka lösa det – inte bara att faktiskt lösa problemet utan också att tänka på det, älta det, och distrahera mig själv för att slippa tänka på det.

Jag vet ju hur viktigt det är att ta hand om mig själv för att vara den jag vill vara. Jag tränar mentalt varje dag och jag mediterar varje dag. Jag lägger ungefär en halvtimma per dag på den här biten. Det är väldigt tydligt hur mycket bättre mitt liv blir på alla sätt när jag gör det. Jag blir starkare, gladare, piggare, tänker bättre och klarar mycket mer mental belastning.

Den senaste tiden har mycket av det här inte gjorts på rätt sätt. Jag gör det fortfarande varje dag men jag jobbar på det sätt som jag beskriver i poddar: sätt en vana, fokusera på att göra den varje dag och sätt ett superlågt mål för att komma igång. En minuts meditation räcker för att det ska räknas. Då kommer jag igång, och oftast sitter jag mycket mer än en minut.

Men den senaste tiden har det blivit en minut alldeles för ofta. Jag har inte haft ro att sitta längre och jag har inte orkat eller velat stå emot.

Så nu i oktober är det inte längre en minut som räcker. För mig. Det är den förbestämda tiden som gäller. Det här är en prioritet för mig. Så för att få det gjort och för att förenkla för mig själv så mycket som möjligt har jag bestämt mig för vissa saker.

Först har jag schemalagt exakt när det ska ske. Jag kliver upp 05:30 varje morgon och det första jag gör är att jag sätter mig och mediterar. Finns inget att skylla på. Det är lugnt och tyst. Jag har inga andra åtaganden. Direkt på morgonen mediterrandar jag. Inga ursäkter.

Och för att göra det ännu enklare kör jag nu en guidad meditation där jag bara lyssnar på en röst som ger mig instruktioner. Normalt behöver jag inte det här men just nu gör jag det enkelt för mig själv. Oktober ut, åtminstone, mediterar jag på det här sättet.

Min mentala träning schemalägger jag inte till ett exakt klockslag utan i anslutning till något. Innan jag börjar jobba igen efter min lunch ska jag träna mentalt. Det har jag bestämt. Om jag jobbar hemma lägger jag mig, om jag är på kontoret sitter jag. Om jag är någon annanstans gör jag det första bästa tillfälle då jag kan.

För att öka mina chanser ytterligare till att få det här gjort har jag satt ytterligare regler för mig själv.

I oktober tar jag bort yttre intryck så gott jag kan. Det innebär inga nyheter, ingen YouTube, ingen Flashback, inget Reddit. Inget någonting egentligen. Jag har märkt hur jag den senaste tiden blivit sittande med mobilen. Först inför valet, sedan efter valet, och sen den här processen med rättsfall och politiska utvecklingar.

Jag har svårt med måtta när det gäller sådant här. Alla poddar, allt som står på DN, allt på Flashback. Jag har redan slutat med Twitter för länge sedan och läser inte kvällstidningar och vi har inte ens kopplat in antennen till TV:n. Men jag fuskar och hittar de där källorna någon annanstans.

Inget av det här gör mitt liv bättre. Tvärtom gör det mitt liv sämre. Dels för allt gnäll och all negativitet, men också för att jag som en besserwisser inte kan låta bli att irritera mig på all irrationell tanke när jag konsumerar för mycket sådant här. Det är som ett gift som jag frivilligt utsätter min hjärna för.

Jag ska vara helt ärl för mig själv. Det jag sysslar med när jag sitter så här med mobilen är en slags flykt från verkligheten. Jag gör det för att slippa tänka på eller ta tag i sådant som är svårt eller jobbigt eller lite skrämmande.

Men kommer det här jag tar in ha någon positiv påverkan på mitt liv om en månad? Troligen inte. Men vad som är säkert är att jag aldrig får tillbaka timmarna jag slösade bort. Och mina problem finns kvar. Det som behövde göras behöver fortfarande göras.

Så jag tar bort det. Helt och hållet under en period. Det kräver uppoffringar men jag har bestämt att det är värt det.

För att underlätta har jag plockat bort nästan alla appar på min mobil. Ingen webblässare, inga podlappar, inga ljudböcker, inga sociala medier, ingen mailapp. Inte ens text-TV-appen lät jag vara kvar.

Jag strävade inte efter att ta bort allt i mitt liv som är roligt. Jag inser att det kan låta så. Jag vill skapa mer mening. Jag fokuserar på sådant som är bra för mig. Jag väljer att prioritera det, lägger resurser på att få den biten bra och jag plockar bort sådant som jag personligen inte vill ha så mycket av i mitt liv.

Men som är svårt att motstå, särskilt när min motstånaskraft är låg, för det är lätt och bekvämt att konsumera. Det kräver ingen ansträngning och det triggar både mitt ego och mitt belöningssystem.

Skälet till det är delvis välmående men också välbefinnande och produktivitet. Jag vill ge mig själv förutsättningar att göra det bästa jobbet jag kan. Jag vill ägna den tid jag har under ett dygn åt det som ger mig mest värde – både pengar och tid för familjen, tid för böcker, tid för det som skapar mening.