Har du någonsin lagt pussel? Pusslet är stort – 1000 bitar. Motivet består av skog, gräs, himmel och husfasader så väldigt många bitar ser nästan exakt likadana ut.
Här är en strategi: Du bestämmer vilken bit du letar efter och vad det är som utmärker den biten. Kanske innehåller den hörnet av ett fönster. Sedan scannar du alla bitarna med blicken tills du hittar biten du letar efter.
Men då inser du att du också behöver en bit som innehåller en gul blomrabatt. Så när du scannar igenom alla bitarna kan du lika gärna scanna för både ett hörn av ett fönster och en gul blomrabatt. Det tar knappt tio sekunder innan du inser att denna strategi inte funkar.
Trots att det bara är två bitar klarar din hjärna inte att scanna effektivt eftersom de är så olika varandra. Varje gång ditt öga landar på en pusselbit behöver hjärnan fråga: Gul blomrabatt eller hörn av fönster? Det är supertydligt här att multitasking inte gör pusselbyggandet varken snabbare eller roligare. Denna analogi fungerar lika bra på Lego.
Hjärnan hoppar, inte multitaskar
I grunden är det så här: Multitasking, när det gäller sinnet, finns egentligen inte. När du gör flera saker samtidigt hoppar din uppmärksamhet blixtnabbt mellan de olika uppgifterna. Och det kostar att skifta din uppmärksamhet.
Vad gäller ren produktivitet säger forskningen att det kostar ungefär 40 procent att multitaska. Om du har två uppgifter som behöver göras och försöker göra dem samtidigt kommer det att ta 40 procent längre tid än vad det hade tagit om du gjort dem en och en.
Men det är inte bara det. Kvaliteten på det du gör blir också sämre. Om du skriver ett mejl samtidigt som du sitter i ett möte är risken större att du missar något viktigt som borde kommit med i mejlet eller missuppfattar något som frågades. Eller inte hör ordentligt vad som sägs på mötet.
Ju oftare du skiftar din uppmärksamhet desto sämre produktivitet. Och ju mer komplicerade uppgifter du jobbar med desto mer tappar du i kvalitet.
Frontallobens sambandscentral
Det finns en del av hjärnan som fungerar som en sambandscentral. Den sitter i frontalloben långt fram. Med det menar jag att denna delen kan bestämma till viss del var vi ska lägga vår uppmärksamhet.
Om du sitter på ett café och pratar med dina kompisar kan sambandscentralen bestämma att du ska höra det dina vänner säger och ignorera det som sägs på borden runt omkring, trots att volymen är så högt att du i teorin skulle kunna höra det.
Men om du ombads hålla koll på vad som sades på tre bord när du satt där på caféet hinner inte sambandscentralen med. Den hinner inte processa det dina öron hör. Ljuden når dina trummhinnor. Om du koncentrerar dig kan du urskilja ord och meningar. Men frontalloben hinner inte processa de samband som krävs för att skapa förståelse.
Så ett ord går in, du hör det och registrerar det, men om du har mycket att hålla koll på glömmer du genast bort det. Den här förmågan du har – att sätta ihop ord till meningar och utifrån meningar skapa samband – fungerar normalt helt automatiskt och kräver ingen energi. Men nu är den sluten. Du nickar och ler i samtalet vid ditt eget bord, du höra orden, men du tar inte längre in vad som sägs.
I verkliga livet, särskilt när vi är riktigt stressade och har massor av saker i huvudet, missar vi helt något som vi behövde göra eller hade lovat någon annan att göra. Någon ber dig om något, din man ringer när du är i affären och ber dig köpa tandkräm. Du svarar ja, men denna begäran behandlades aldrig i sambandscentralen eftersom den redan var upptagen.
Förändring av hjärnan
Det visat sig att den grå hjärnsubstansen – vilket är det i hjärnan som sköter denna informationsbearbetning, där din intelligens befinner sig – har lägre täthet hos de som multitaskar än hos de som inte gör det.
Multitasking kan alltså förändra hur din hjärna ser ut. I en studie från England 2014 kom man fram till detta. Studien stödjer tidigare forskning som visat samband mellan multitasking och svag förmåga att kontrollera sin uppmärksamhet. Och samma samband finns mellan låg nivå av grå hjärnsubstans i frontalloben och känslomässiga problem som depression, oro och ångest.
Forskarna påpekar dock att studien visar en länk snarare än kausalitet. Det är inte helt klart om multitasking leder till lägre täthet eller om de med lägre täthet från början är mer attraherade av multitasking.
Hur du ökar tätheten
Vad man vet är att vissa saker ger större täthet i den grå hjärnsubstansen. Det handlar om saker där du gör en sak i taget, där du tränar ditt fokus. Enkla exempel är att jonglera, att försöka memorera saker som en karta, eller att ägna sig åt vad Herbert Benson kallar "the relaxation response". Det är ett samlingsnamn för meditation, yoga och djup muskulär och mental avslappning.
Så för att sammanfatta: När vi multitaskar går det vi gör långsammare (cirka 40 procent enligt forskningen) och det tappar i kvalitet. Det finns en länk mellan låg täthet av grå hjärnsubstans och multitaskande. Denna grå hjärnsubstans är central för att vi tänker bättre och fungerar bättre. När den blir mindre tätt ökar risken att vi drabbas av depression, oro och ångest.
Det finns saker du kan göra för att öka tätheten i din grå hjärnsubstans. Det handlar om saker där du använder hjärnan på ett annat sätt än när du multitaskar. Att låta den vila eller att låta den fokusera på en sak.