Podcast #133 – Från noll till skicklighet på tjugo timmar

Innan jag börjar vill jag betona att vi kan lära oss nya saker. Och vi kan bli bättre på det vi redan kan. Många vuxna har gått på talesättet att man inte kan lära gamla hundar sitta och tar det som bevis eller ursäkt för att det är försent att lära sig något nytt. Men så är det inte. Förmågan att lära oss nya saker finns kvar så länge vi lever, generellt sett.

Det som mer påverkar huruvida vi lär oss nya saker eller inte är vårt mindset. Om vi utgår från att det är möjligt att bli bättre på något är det mycket större chans att det ska bli så.

Det finns en bok som heter "The First 20 Hours" med undertiteln "How to Learn Anything Fast" skriven av Josh Kaufman.

Boken är uppbyggd så att i de första kapitlen läggs teorierna för lärande fram. Sedan visar författaren hur han lär sig olika färdigheter utifrån dessa teorier och principer.

Det som är särskilt intressant är att han tar sig till en nivå – inom varje område – som är relativt högt och han gör detta på väldigt kort tid. Precis som titeln antyder gör han det på runt 20 timmars träning.

Denna metod skulle kunna passa perfekt inte bara för att lära sig nya saker, utan framför allt – för de flesta av oss tror jag – för att bli lite bättre på sådan vi redan kan men som vi inte kan så bra som vi tycker att vi borde kunna. Och som kanske skulle underlätta våra liv varje dag, hela tiden, om vi blev bättre på det.

Jag tar två exempel ur mitt eget liv. Under några korta perioder har jag jobbat med tidning och på tidning i flera olika roller. Jag har varit redaktör, skrivande reporter och redigerare. En redigerare är den som layoutar varje sida – ser till så att sidan ser bra ut och är trevlig att läsa.

På nyhetssidorna är väldigt mycket mallat i förväg, ännu mer nu än när jag jobbade, men ganska stor del av min redaktörskarriär var med feature-sidor. Det är sidor som är lite friare – sådant som man till exempel kan hitta i fredagsbilagorna. Där är ansatsen att det ska vara lite lekfullare. Då jobbar man en hel del med att till exempel frilägga bilder – skära ut vissa saker i bilder så att foton inte bara är fyrkantiga block – och man blandar text och bild på ett sätt som man vanligtvis inte gör på de sidor som är lite hårdare mallade.

Så om man ska jobba som redigerare, särskilt med feature, är Photoshop en nödvändig kompetens att ha. Åtminstone grundläggande Photoshop.

Jag har alltid känt att jag saknade den kompetensen. Trots att jag frilade bilder varje dag i stort sett lärde jag mig aldrig det bästa sättet att frilägga. Jag gjorde någon hemmasnickrad variant som inte blev lika bra och verkligen inte gick lika snabbt som det borde.

Och jag tog aldrig tag i att lära mig det här, trots att jag tänkte att jag borde väldigt ofta. Men till slut, när man har gjort någonting tillräckligt länge känns det som att det är försent att fråga någon eller berätta: "Det här borde jag ju verkligen kunna."

Om jag hade ägt några timmar på min fritid, kanske kollat några YouTube-videor och sedan tränat på att använda Photoshop på det rätta sättet, hade jag varit mycket mer effektiv i mitt arbete. Jag hade gjort livet lättare för mig själv.

Men ändå gjorde jag det aldrig.

En annan sak som jag tänker ofta på – och som jag påmintes om igen när jag läste om The First 20 Hours – är hur jag skriver på datorn.

I boken står det att om du har ett jobb där du sitter mycket framför datorn – vilket jag har – så är en av de viktigaste kompetenserna du kan ha att kunna skriva snabbt och rätt utan att hela tiden titta på tangentbordet.

Touch typing kallas det på engelska. Det betyder egentligen att du har fingrarna på rätt sätt på tangentbordet och att du skriver vissa bokstäver med vissa fingrar och gör det på ett sätt som är tekniskt korrekt. Om du hade maskinskrivning i skolan kanske du kommer ihåg.

Den som kan skriva så här skriver snabbare och mer rätt än den som inte har rätt teknik utan låter händerna och fingrarna vandra över hela tangentbordet.

I The First 20 Hours står det att 60 ord per minut är en solid hastighet, och om man kan hålla den kommer inte farten vara det som håller en tillbaka. Om man skriver mycket i sitt jobb borde man kunna skriva 60 ord per minut.

Jag gjorde precis ett test och jag skriver – när jag verkligen försöker att skriva fort – mellan 25 och 30 ord per minut. Och jag tittar hela tiden ner i tangentbordet.

I mitt jobb skriver jag ungefär 5000 ord i veckan.

Hur är det möjligt att jag inte har sett till att lära mig någonting som skulle dubbla min produktivitet när det gäller en syssla som jag spenderar en stor del av min tid – varenda dag – till att göra?

I boken "The First 20 Hours" jobbar Josh Kaufman med flera olika kompetenser på runt 20 timmar vardera:

• Yoga

• Programmering

• Touch typing

• Go (ett kinesiskt brädspel)

• Att spela ukulele

• Att windsurfa

I alla dessa ämnen startar han mer eller mindre från noll och lyckas nå en ganska högt nivå på bara 20 timmar.

I delen som handlar om touch typing börjar han från noll. Han byter till en ny tangentbordslayout som ska vara mer ergonomisk – Colemak istället för qwerty. Tangentbordet bör med bokstäverna qwfpg istället för qwerty. Tanken med Colemak är att de bokstäver och kombinationer av bokstäver som används mycket är lättare att skriva. De sitter på sätt som är lättare för fingrarna att nå.

Så Kaufman behöver lära om var varje tangent sitter. Även om alla tangenter inte sitter på andra ställen jämfört med ett normalt tangentbord.

På ett qwerty tangentbord kan han skriva 60 ord per minut och hans mål är att på 20 timmar nå samma hastighet med ett Colemak-tangentbord.

Kaufman börjar experimentet genom att träna på motoriken – att få hjärnan att koppla om så att när en viss bokstav ska skrivas vet fingrarna var den tangenten finns automatiskt.

Det finns många gratissprogram på nätet där man kan träna på just detta. Kaufman tränade i sammanlagt sju timmar och tränade i snitt 45 minuter per dag.

Nu kunde han skriva cirka 20 ord per minut men gillade inte att han tenderade att titta ner på tangentbordet. Så han skaffade ett tangentbord som var helt blankt – helt utan bokstäver och siffror utmärkta – så att han inte skulle kunna fuska.

Som du hör är det här hardcore och det är en aning annorlunda mot hur jag skulle ha gjort och hur jag tror att många av er skulle ha gjort.

Kaufmans mål är att skriva 60 ord per minut efter 20 timmar och för att kunna nå dit tvingas han utstå obehag under dessa 20 timmarna. Att inte kunna titta på tangenterna är ju väldigt jobbigt för de flesta av oss, även dem som skriver bra. Det ligger långt utanför vår komfortzon och att befinna sig där under längre tid är mentalt väldigt jobbigt.

Med ett tangentbord där bokstäverna inte är markerade fortsätter han träna 45 minuter per dag. Nu tränar han inte bara på fingerisättning utan framför allt på ord och meningar.

Efter totalt 14 timmars träning är Josh Kaufman uppe i 40 ord per minut med den här helt nya tangentbordslayouten. Alltså rejält mycket snabbare än vad jag skriver – efter mer än 25 års skrivande.

Nu tar han det till nästa nivå. Språk är uppbyggt så att ett relativt få ord används oproportionerligt mycket. I engelskan utgör 135 ord 50% av alla ord som används i normalt språk. Bara orden "the" och "of" utgör själva 11 procent.

Dessutom finns det vissa bokstavskombinationer som är väldigt vanliga: "th", "ing", "an", "nce" i engelskan till exempel. Så Josh Kaufman tränar på de vanligaste orden och de vanligaste kombinationerna av två och tre bokstäver.

Varje kväll i 45 minuter. Han gör detta i totalt åtta timmar och sedan, när han testar, skriver han drygt 60 ord per minut och hans grad av korrekthet är 98 procent. Alltså 98 av 100 tecken blir rätt i snitt.

Processen såg i korthet ut såhär:

Först lär han om motoriken så att han inte medvetet skulle behöva tänka var varje tangent satt utan att det skulle gå automatiskt. Han gjorde detta bland annat genom att tvinga sig själv att lära sig var varje tangent satt genom att ta bort märkningarna på tangentbordet.

Sedan tränar han på ord och meningar tills han kommer upp på en acceptabel nivå – för honom 40 ord per minut.

Och de sista 20 orden per minut hittar han genom att analysera vilka ord och vilka bokstavskombinationer som är vanligast och så tränar han extra mycket på dem.

Totalt tränar han i 22 timmar.

Det finns två saker till som jag tycker är extra intressant med det här experimentet.

För det första tränar Kaufman alltid på kvällen. Skälet till det är att hjärnan fortsätter att träna när man sover. Den stärker de här sambanden mellan att ögat ser en bokstav eller ett ord och att fingret sedan rör sig till rätt tangent, utan att man aktivt tänker varje bokstav.

Så att träna nära läggdags ger bättre effekt än att träna till exempel på morgonen. Och det märks ofta väldigt tydligt att man är bättre när man börjar träna dagen efter än vad man var när man slutade kvällen innan. Man har blivit bättre trots att man inte har tränat.

Det andra är väldigt instruktivt. När Kaufman kommit upp i fyrtiotal ord per minut – den där perioden då han bytte ut sitt tangentbord mot ett blankt, alltså när han hade tränat i sammanlagt 14 timmar – ville han kolla hur mycket han skulle förbättra sig genom att bara använda datorn på det normala sättet.

Så han slutade att träna under 30 dagar och levde då precis som vanligt. Han använde sitt blanka tangentbord och han använde Colemak. Och Josh Kaufman är ju författare så det var inte så att han slutade skriva under dessa 30 dagar – han tränade inte bara medvetet på samma sätt som han gjort hittills.

När han testade sin snabbhet efter 30 dagars normal användning hade han stått helt still. Han hade inte förbättrat sig någonting. Han var kvar på 40 ord per minut.

Sedan gick han in i de här sista åtta timmarna med medveten träning varje kväll, och då lyckades han få upp farten ytterligare 50 procent.

Så att tänka – såsom jag gör och säkert du också i vissa fall – att det där behöver jag inte träna på, jag gör det ju hela dagarna ändå så träningen kommer naturligt, det håller inte.

Vårt vardagliga liv ger inte träning på det sättet, i alla fall inte i närheten så effektivt som om vi tränar medvetet med en tydlig strategi.

Men om vi är medvetna, om vi tänker till lite och använder en bra strategi, så går det att lyfta vår kompetens avsevärdt under ganska kort tid.

Den insikten är värd att bära med sig nästa gång du märker att du önskar att du var bättre på något som du gör ofta.