Podcast #137 – Tre mindset-knep för kontroll

De som känner att de har kontroll över sitt liv säger nej mer än de som inte har det. Detta är inte någon svart-eller-vit-grej utan handlar om omfattning.

Tid är den enda resurs du inte kan få mer av, oavsett hur många pengar eller andra resurser du har. Du har en viss mängd tid den här veckan, det här året, i ditt liv. Det är ditt ansvar att använda den så väl som möjligt.

Här är logiken: när du säger ja till något som någon annan föreslår säger du per definition samtidigt nej till något annat. Du säger ja till deras agenda, vilket betyder att du automatiskt säger nej till något du själv bestämt är värt din tid. Tid är en ändlig resurs och den tiden du lägger på något andra har bestämt kan du inte lägga på det du själv identifierat som viktigt.

Det kan kännas som att du missar något när du säger nej. Men möjligheten att kunna värna om det du själv prioriterat är värd att vara impopulär ibland.

Vågor betyder att du är fullt på när du är på, och fullt av när du är av. Du pendlar mellan ytterligheterna istället för att befinna dig i någon medelmåttig mitt-nivå hela tiden.

Idrottare är det bästa exemplet. När de tränar eller tävlar gör de det så optimalt som möjligt. Den övriga tiden återhämtar de sig så optimalt de kan. Pendlingen mellan intensitet är kraftig – helt upp eller helt ner.

Från eget liv som pokerspelare kan jag säga att när jag sitter vid datorn vill jag vara helt fokuserad, helt mentalt alert. Sedan, speciellt mellan spelen, vill jag vara helt av. Jag vill låta hjärnan vila så mycket som möjligt för att vara helt på igen när nästa spel börjar.

Om jag istället spelar ett pass där jag är väldigt fokuserad, sedan när passet är slut vill vila men sitter kvar vid datorn och surfar lite – då blir botten på min nästa våg högre än optimal. Jag vilar inte ordentligt. Så blir toppen på nästa våg också lägre. Fortsätter jag så här kommer jag snart knappt ha några vågor alls – bara ett konstant mellantillstånd.

Det här är läget för de flesta idag. Vi har få riktigt höga vågor där vi är fullt fokuserade, och få riktigt djupa dalar där vi är helt av. Vi befinner oss hela tiden i ett krus med små vågor uppåt och små vågor neråt, på en nivå av intensitet som är ungefär densamma hela tiden.

Detta innebär att vi hela tiden känner oss efter. Vi tror att vi behöver mer tid att jobba, när verkligheten är att vi behöver högre vågor när vi jobbar och mer återhämtning när vi vilar.

I idrottsvärden prioriteras djupa vågor och återhämtning precis lika högt som höga vågtoppar. Du kan också se detta i industrin – när maskiner ska gå på max behöver de underhållas ordentligt. En maskin som går dygnet runt utan underhål börjar efter kort tid producera mindre och mindre, och tillslut går den sönder. Långsiktigt är det mycket mer lönsamt att låta maskinerna gå på max men samtidigt sköta underhållet perfekt.

Större vågor ger bättre prestation och desto mer kontroll.

Det finns ett glapp mellan det som händer och hur du reagerar på det. De flesta av oss fungerar utan att reflektera över detta glapp. Vi blir trötta, vi vilar. Vi blir hungriga, vi äter. Vi blir irriterade och vi reagerar på det sättet.

Men där finns ett tomrum mellan stimulus och respons, och det är möjligt att kliva in i det här gapet och själv bestämma vilken reaktion du vill ha.

Viktor Frankl, en österrikisk neurolog och psykiatriker som överlevde nazisternas koncentrationsläger, sa det här:

"Between stimulus and response there is a space. In that space is our power to choose our response. In our response lies our growth and our freedom."

Det är inte det som händer som definierar dig. Det är hur du reagerar på det som händer. Och din reaktion går att välja.

Ju mer du kan kliva in i detta glapp och välja din reaktion, desto mer kontroll tar du över ditt eget liv. Meditation tränar detta – man blir lugn och medveten, vilket skapar utrymme att tänka före man reagerar.

En ultralopare jag kände, Christian, deltog i ett 100-mils lopp. Under loppet blev det naturligtvis smärta i benen. Det är en helt normal reaktion.

Den vanliga reaktionen skulle vara att känna efter hur ont det gör nu, sedan tänka på hur mycket mer det kommer göra för varje mil, sedan inse att man inte kan klara den smärtan, och därför ge upp redan nu.

Men Christian kunde kliva in i gapet mellan stimulus och respons. Han ställde sig själv en enkel fråga: Kan jag springa?

Han definierade ordet "kan" i dess renaste form – är det fysiskt möjligt? Det faktum att det gör ont är inte ett svar på den frågan. Det gör ont, ja, men är det fysiskt möjligt att fortsätta?

Genom att kliva in i gapet mellan tanken på smärta och reaktionen på den, genom att bara fråga "Kan jag springa nu?" istället för att förutspå framtida smärta, lyckades han prestera på sin fulla potential.

Hans målid var att klara loppet på under 16 timmar. Han gick i mål på 15 timmar och 53 minuter – och kom på andra plats.

Det var hans sätt att utnyttja gapet mellan stimulus och respons.

Dessa tre saker ger dig mer kontroll:

Börja fatta annorlunda beslut. Bli medveten om vad du säger ja och nej till. Inse att tid är begränsad – när du säger ja till något säger du nej till något annat, även om du inte ser det i stunden.

Skapa högre vågor. Jobba hårdare och mer intensivt när du jobbar. Vila hårdare och mer intensivt när du vilar. Befinn dig inte mellan ytterligheterna hela tiden. Större vågor ger både mer gjort och gör arbetet och livet mer lustfyllt.

Inse att det finns ett glapp mellan stimulus och respons. Det är möjligt att kliva in där och välja din reaktion. Meditation och mental träning tränar detta – de sänker din grundspänning så du blir lugn och då skapas det utrymme att tänka före du reagerar.