Podcast #147 - Svänghjulet: Så bygger du momentum

Boken "Good to Great" presenterar en modell med fyra delar. Vi har redan pratat om disciplinerade människor och disciplinerat tänkande. Nu kommer disciplinerade handlingar – den tredje delen.

Disciplinerade handlingar betyder att du genomför det du ska göra gång på gång på gång. Collins är mycket noga med att ordningen är viktig. De företag som undersöktes och som aldrig blev "good to great" försökte ofta att gå direkt på handlingen.

De brydde sig inte om att hitta disciplinerade människor. De tog sig inte tid att skapa disciplinerat, strukturerat tänkande som tog hänsyn till både visionen och den bistra verkligheten. De gick direkt på handlingen.

Collins citerar från sitt eget arbete: "Disciplin i sig leder inte till resultat i mästarklass. Det finns många organisationer med en fantastisk disciplin som med precision och i räta led marscherar rakt in i fördärvet. Det viktiga är att först hitta disciplinerade medarbetare som kan hänge sig åt välstrukturerad tankeverksamhet. De kan SEDAN ta steget till disciplinerad handling."

För dig och mig betyder det:

Först hitta disciplinerade människor – ta reda på hur identiteten ser ut för en sådan person som du vill bli och försöka bli den identiteten.

Sedan disciplinerat tänkande – alltså att inte sväva iväg, att vara här och nu, att hålla sig till det som är bestämt utan att någon hela tiden behöver kontrollera dig.

Och så till slut disciplinerade handlingar – att göra, att hålla distraktioner borta och att förstå syftet med vad du gör och varför du gör det. Det betyder att du kan vara flexibel. Du gör inte saker bara för att någon sagt till dig att göra dem. Du gör saker för att de för dig i rätt riktning.

Och vad det här börjar se ut som är ju ett systemtänk. Collins säger: "GtG-företagen skapade konsekventa system med klara avgränsningar, men de gav också medarbetare frihet och ansvar inom systemets ramar. De anställde disciplinerade medarbetare som inte behövde ledas och istället för att styra personalen styrde de systemen."

Ingen raketforskning men inte heller så lätt i praktiken som i teorin.

Till fjärde delen av modellen: svänghjulet. Ett svänghjul är ett stort och tungt hjul i metall som snurrar runt en axel. Du kan tänka på det som ett gigantiskt och supertungt chokladhjul.

När man börjar försöka snurra på svänghjulet rör det sig bara lite. Man kan knappt rubba det. Det tar rejält lång tid bara för att få det att snurra ett enda varv om man bara använder muskelkraft.

Men till slut skapas lite momentum. Hjulet rör sig av sig själv och ju mer man hjälper till desto fortare snurrar det. Lite lite i taget.

När hjulet snurrar superfort kan man inte säga att det är tack vare ett enskilt snurr. Kraften av alla snurr sitter nu i hjulet. Och när det snurrar här och är så stort och tungt är det nästan omöjligt att stoppa.

Man kan se sin verksamhet eller sitt liv så här: du bygger upp momentum genom enskilda handlingar. Varje liten handling knappt rubbar hjulet ensamt men handlingarna ackumulerat – tillsammans och över tid – skapar en fart och en kraft som är svår att få stopp på. Hjulet snurrar bara fortare och fortare.

Och det här gäller såklart också destruktiva handlingar. Då kallar Collins det för dödsspiralen.

Amazon används ofta som exempel på en affärsmodell som följer svänghjulets principer. Man kan förklara det förenklat så här:

Ju större utbud Amazon har desto fler kunder får man. Och ju fler kunder desto fler återförsäljare som vill vara där. Ju fler kunder och återförsäljare desto lägre pris kan Amazon ha. Med lägre pris och stort utbud kommer kunderna. Och så vidare. Varje enskild del ger detta svänghjul fart och det snurrar bara fortare och fortare tills det till slut är omöjligt att stoppa. Det slukar allt annat i dess väg.

Facebook fungerar på liknande sätt.

Svenska dagstidningar hade ju länge ett svänghjul som fungerade ypperligt. Med nyheter, nöje och sport nådde man befolkningen i en viss stad. Och eftersom man nådde befolkningen behövde företag som ville nå befolkningen annonsera i dessa tidningar, vilket gav tidningarna resurser för att kunna skapa bra innehål. Detta gjorde att ännu fler ville ha tidningen, vilket gjorde annonsörerna ännu mer beroende av lokaltidningen. Och så vidare.

Tidningarna var som ett nav kring vilket en kommun snurrade – både ekonomiskt och vad gällde vad man pratade om.

Vad som hände med mediamarknaden var att två delar av svänghjulet kollapsade när internet kom. Dels tappade tidningarna sitt monopol på att distribuera information och dels tappade de sitt monopol på att kunna sälja tillgång till en målgrupp för annonsörerna.

Internet gjorde båda dessa delar mycket bättre. Människor slutade i stor utsträckning att dela in sig själva efter geografi och började istället att interagera utifrån intresse.

Jag kan ta mig själv som exempel. Så som jag har jobbat, främst som ledarskapscoach, kan mitt svänghjul beskrivas ungefär så här: eftersom jag läser mycket och försöker vara i framkant inom vissa ämnen och försöker visa det i dessa poddar – alltså marknadsför mig själv – får jag klienter som delar mina värderingar och tycker att det jag är bra på är viktigt.

Ju mer jag läser och ju bättre jag blir på att visa vad jag kan desto fler klienter kan jag få. Så långt allt väl.

Men ju fler klienter jag får desto mindre tid har jag plötsligt över till att läsa och lära mig och hålla mig i framkant. Och när jag slutar att hålla mig i framkant tappar jag mina klienter.

Så svänghjulet för en coach kan bara snurra i en viss fart innan det kollapsar. Och den farten är inte särskilt hög.

Medan företag som Amazon, Facebook, Klarna och Netflix till exempel kan växa exponentiellt – från 10 till 100 till 1000 till 10 000 användare relativt enkelt. För en coach eller en konsultbyrå kan den typen av tillväxt vara livsfarlig. Det som gjorde att man blev framgångsrik – ens kompetens till exempel eller ens personliga relation med kunderna – kan bli det man tappar först när man växer.

Samma tänk kan vi alltså använda på oss själva. Ett supersimpelt personligt svänghjul skulle kunna se ut så här:

Om jag sover bra ökar chansen att jag äter en nyttig lunch. För jag är piggare på lunchen och suget efter skräpmat är mindre.

Om jag äter en bra lunch är det större chans att jag är pigg efter jobbet och kommer iväg och tränar.

Om jag tränar bra är chansen större att jag kommer i säng i tid och då sover jag bra.

Och om jag sover bra äter jag bättre nästa dag och så vidare. Varje handling stöder svänghjulet.

Om man tittar på sina beteenden så här, och har med sig den övriga modellen, kan man se vad som är viktigt. Vad som får fart på hjulet. Vad som gör att farten hålls uppe eller accelererar. Och vad det är som bromsar det.

Kanske är det alltid samma sak som gör att det bromsar eller kollapsar. Om du bara kan klara den delen börjar det snurra fortare.

Och man kan experimentera genom att lista vad som stöder mig i den jag vill vara och vad som inte stöder mig. Sedan fundera på vad som leder till vad. Hur ser mitt system ut egentligen?

Kan jag till exempel skapa en att-inte-göra-lista? Med sådan som bromsar hjulet?

Det finns mycket information om det här på internet. Boken "Good to Great" rekommenderas varmt. Om du vill veta mer kan du söka på begreppet "Good To Great + Flywheel" – svänghjul på engelska heter "Flywheel".