Podcast #162 – Diltsmodellen: Fem nivåer som måste synkronisera för att förändring ska hålla

Diltsmodellen är en modell för förändring skapad av Robert Dilts, en av de mest inflytelserika personerna inom NLP (Neurolingvistisk Programmering). Oavsett vad man tycker om NLP kan den här modellen vara användbar för att skapa klarhet i var man är och vad man behöver.

Tänk dig en pyramid som står med toppen uppåt och som är delad i fem olika lager.

Lagret längst ner heter Miljö och omgivning. Det är basen i pyramiden.

Lagret ovanför heter Beteenden.

Det tredje lagret från botten heter Förmågor – alltså kunskap och färdigheter.

Fjärde lagret heter Värderingar och sanningar (eller värderingar och föreställningar).

Och det översta lagret, toppen av pyramiden, heter Identitet.

Vad Dilts säger är att om hållbar förändring ska kunna ske behöver alla fem delarna synkronisera – de behöver stötta varandra.

Miljön vi befinner oss i behöver stötta de beteenden vi vill införa. Vi behöver ha den nödvändiga kunskapen och de nödvändiga färdigheterna. Och våra värderingar och sanningar behöver vara i synk med den förändring vi vill genomföra.

Värderingar kan definieras som det som är viktigt för dig. Om det är viktigt för dig att känna dig fri, så bör det du gör stötta det – eller åtminstone inte gå tvärt emot det. Är rättvisa en stark värdering så är det bra att förändringen skapar mer rättvisa i ditt liv, på det sätt förstås som du definierar rättvisa.

Sanningar eller föreställningar tangerar detta – det är på sätt och vis hur du ser på världen. Rättvisa kan betyda olika saker för olika människor. Ett rättvist samhälle för en person som röstar åt vänster politiskt kan vara ett samhälle där vi aktivt strävar efter att fördela resurserna så lika som möjligt. Medan ett rättvist samhälle för en person som är mer åt höger politiskt kan vara ett samhälle där alla ges samma möjligheter till att börja med och där det sedan är upp till individen att ta tillvara de här möjligheterna.

Så min sanning om vad rättvisa är kan vara annorlunda än din sanning.

Vi bär alla med oss massor sådana här sanningar. Om min sanning är att gymträning är en pina och en uppoffring, kommer ett sådant beteende vara svårt att sätta. Då behöver jag börja jobba på den sanningen, om jag nu av någon anledning behöver börja träna på gym.

Och ovanför ligger min identitet som består av en massa sanningar och värderingar av olika slag. Vem är jag? Om jag skulle beskriva mig själv för någon – vem är jag då?

Låt oss låtsas att vi har två personer som vill förändra sitt förhållande till alkohol. De tycker att de dricker för mycket eller de tror åtminstone att deras liv skulle bli bättre om de drack mindre.

En av personerna beskriver sitt förhållande till alkohol så här: "Egentligen är det inga problem, men jag har märkt att när jag går ut med jobbet eller med kompisarna tenderar jag att dricka ett eller två glas för mycket, och det gör att dagen efter blir helt förstörd. Det händer ganska ofta att jag inte får gjort det jag har planerat för helgen eftersom jag är bakfull. Men under en vanlig arbetsvecka är det inga problem, och om jag inte blir bjuden på fest eller går på after work är det inte heller några problem. Ibland kan det gå veckor utan att jag dricker en droppe, och då saknar jag det inte."

En annan person har på ytan ungefär samma beteende men beskriver sitt förhållande till alkohol så här: "När jag var liten hände det ofta att min pappa tog en öl eller två efter jobbet. Han blev aldrig berusad, men för honom var alkohol ett sätt att koppla av och en belöning för en bra utförd arbetsdag. Den dagen jag fyllde 18 hällde han upp ett glas av sin finaste whiskey till mig och sa att jag från och med nu är en man."

Här handlar det troligen om någonting annat än bara miljö och beteende. Här handlar det kanske om identitet eller om sanningar och värderingar. Personen har lärt sig att förknippa alkohol med manlighet, eller med att vara vuxen.

Att bara fokusera på beteende eller miljö kan bli svårt eftersom sanningen eller bilden av hur det är säger att läsk dricker man bara på barnbordet. Och den enda som dricker vatten på fredagen är han eller hon som har oturen att behöva köra. Och ingen skulle göra det frivilligt.

Var medveten om var i den här modellen du befinner dig när du pratar om det du vill förändra. Om du jobbar med andra blir det här förstås jättebra ledtrådar för hur du behöver jobba för att stötta någon i förändringen.

Ett sätt att använda Diltsmodellen är att antingen jobba med en kompis som ställer frågorna, eller med papper och penna och ställa frågorna till dig själv. Sedan börjar du undersöka pyramiden nerifrån och upp.

Starta med ett mål eller en önskning om vad du vill ha eller hur du vill ha det. Utgå från att det redan är så. "Nu har jag uppnått det här jag vill uppnå" eller "nu är jag hälsosam" eller "jag är effektiv i mitt arbete" – eller vad som helst.

Sedan börjar du med att så noga som möjligt beskriva den miljö du då befinner dig i. Det kan förstås vara exakt samma miljö som du befinner dig i just nu. Men troligen är det ändå någon skillnad. Kanske är det mer välstädat, eller så finns det mer växter, eller så är skåpet med bokföring mer i ordning. Ju mer detaljerad bild du kan måla upp, desto bättre.

Samma sak gäller för beteende. Vilka beteenden har du nu? Om det handlar om hälsa kanske du rör dig annorlunda – du tar trappan istället för hissen, du reser dig upp ur soffan utan att det gör ont. Om det handlar om balans eller stress eller att vara mer närvarande kanske ditt mobilbeteende är annorlunda. Beskriv hur det ser ut. Ju mer detaljerat, desto bättre.

Sedan rör du dig uppåt i pyramiden. Vilka kunskaper och färdigheter behöver du för att kunna bete dig så här? För att kunna ha den här effektiva och produktiva arbetsdagen där du känner att du har mer kontroll, behöver du troligen bli bättre på att planera. Och när du kommer på det kanske du behöver gå tillbaka till beteendelagret och lägga till planering som ett beteende.

Vad behöver vara sant för dig för att de här färdigheterna ska få en chans att utvecklas? En sanning som ofta hindrar oss är "det här är utanför min påverkan" eller "jag har försökt att förändra min hälsa så många gånger och misslyckats, så det går inte, det är sådan här jag är." Eller: "för att min arbetssituation ska kunna bli bättre behöver ledningen göra radikala förändringar."

Så länge dina sanningar ser ut så här – att lösningen finns hos någon annan, utanför dig – kommer det bli svårt att hitta den energi och den tid som behövs för att kunna genomföra förändringen.