Podcast #163 – Tre principer för digital minimalism

För snart 50 år sedan arbetade en psykolog som heter Michael Zeiler med duvor i sitt labb. Han undersökte hur belöningar påverkade beteenden.

I ett enkelt experiment satte Dr Zeiler upp en matanordning för duvorna som krävde att de tryckte på en liten knapp för att få mat. Under en del av experimentet funkade anordningen just så – tryck på knappen så får du mat. Men efter ett tag ändrade Zeiler reglerna. Nu var plötsligt belöningen inte längre förutsägbar. Ibland kom det mat när duvorna pickade på knappen och ibland hände ingenting.

Duvornas beteende förändrades kraftigt. Från att ha pickat på knappen mest för nytta, alltså när de behövde mat, hände någonting i deras hjärnor när resultatet av knapptrycket inte längre gick att förutse. Hjärnan släppte nu ut mycket mer dopamin. Duvorna såg nu knappen som någonting annat än tidigare och pickade på knappen mycket mer än vad de gjorde när belöningen var förutsägbar. De hade fått smak på att klicka på knappen – inte för att få mat, utan för att gambla, för att få en kick dopamin.

2012 hade Facebook redan 200 miljoner användare. Då bestämde de sig för att testa en ny funktion. En funktion som tog Dr Zeilers forskning om dopaminkickar, oförutsägbara belöningar och förändrade beteendemönster till en helt ny nivå.

Like-knappen var född och internet var för alltid förändrat.

Cal Newport visar i sin bok "Digital minimalism" att vårt förhållande till teknologi åtminstone är mer komplicerat än vad många av oss inser.

I boken citerar han Bill Maher som är komiker och programledare, och som har sagt att vi tenderar att tro att de här apparna, tjänsterna och snygga produkterna är gåvor från nördgudarna skapade för att bygga en bättre värld – när det i själva verket bara är så att de lägger enarmade banditer i våra fickor.

I boken finns det flera exempel på hur appar är designade av människor med djup kunskap om beteende, psykologi och beroendeproblematik, och att man använt den kunskapen för att få oss att inte kunna lägga ifrån oss mobilen eller stänga ner appen.

Men det här är bara en liten del av boken. Huvudsyftet behandlar hur vi kan ta kontrollen över våra digitala liv – hur vi kan använda allt det fantastiska som är teknologi på ett sätt som gynnar oss, som gör våra liv bättre och som linjerar med våra värderingar om vad som är viktigt och hur vi vill ha det.

Cal Newport föreslår någonting som innebär en ganska radikal förändring för de flesta av oss. Han säger att det inte är nog att hålla sig till små knep – som att stänga av notifieringar. Vi behöver ha en filosofi för hur vi ser på våra digitala liv, för den här frågan är så viktig. Och om vi inte har det riskerar teknologin att bli våra liv.

Vi pickar på den här knappen, vi drar i spaken till våra enarmade banditer, men den snabba tillfredsställelse som vi i någon mening blir beroende av kan skapa en otillfredsställelse och tomhet i det lite större perspektivet.

Den digitala minimalismens första princip är att brus är kostsamt. På engelska är den "clutter is costly".

Vad Newport menar är att vi tenderar att ofta bara se på någonting i termer av vad vi kan få om vi köper det eller inför det. Vi ser fördelarna. Men vi ser inte nackdelarna. Om vi inför en massa saker som var och en ska förbättra en liten del av våra liv är risken stor att summan blir negativ.

Istället bör vi börja med vad vårt slutmål är och se vad vi egentligen behöver för att kunna få det så.

I boken pratar Newport om Henry David Thoreau som skrev en bok som heter "Walden". Den handlar om Thoreau som 1845 flyttade ut i en liten stuga vid en sjö som hette Walden och där levde ensam i flera år. Sättet som Thoreau resonerar om resurser har blivit benämnt som "Thoreau's New Economics" och det betyder egentligen att man först tar reda på hur man vill ha det och sedan tar reda på vilka resurser som krävs för det.

Själva kärnan i minimalism är att vi behöver mycket mindre än vi tror för att bli lyckliga. Thoreau kom fram till att det enkla liv vid sjön Walden som han ville leva krävde cirka en dags arbete per vecka. Samtidigt såg han personer runt omkring sig som ville tjäna mer pengar genom att jobba mer och hur de levde liv fyllda av stress och bördor. Till vilken nytta, frågade sig Thoreau – "vad de här bönderna tjänar på allt arbete och alla uppoffringar är att de har råd att köpa lite finare saker."

Så ekonomi enligt Thoreau är att samla på dig så lite brus eller virrvarr som möjligt så att du så mycket som möjligt kan ägna dig åt de saker som gör ditt liv värt att leva.

Två talesätt som har fastnat hos mig vad gäller minimalism: det finns mer tillfredsställelse och lycka i att sträva efter mindre än vad det finns i att sträva efter mer. Och: ju fler prylar du äger, desto mer äger de prylarna dig. Det kan nog också sägas gälla för våra digitala liv.

Det räcker inte, enligt Newport, att bara använda ett visst verktyg för att det ger dig nytta. Du behöver fundera på hur du kan använda det här verktyget på bästa sätt för att det ska ge dig det du är ute efter. Och det här är sannolikt en process som är ständigt pågående.

Inom ekonomi talar man om lagen om minskad avkastning. Det betyder lite förenklat att om du har en fabrik som tillverkar någonting kan du tillföra resurser och därmed tillverka mer. Men det kommer en punkt när mer resurser inte ger mer tillverkade enheter. Till slut går det inte att få in fler arbetare i fabriken.

Om jag bestämmer att jag behöver Facebook för att det är bra för mitt företag, så är det troligt att den här lagen gäller. Ett inlägg på Facebook per vecka är troligen mycket bättre än noll inlägg, och två inlägg är troligen bättre än ett. Men är 18 inlägg bättre än 17 inlägg? Var går gränsen?

Att säga "jag kan inte lämna Facebook för jag behöver det för mitt bolag" är inte nog för någon som kallar sig digital minimalist. Då behöver du ta reda på mer. Vad är det bästa sättet att använda Facebook med tanke på vad jag vill uppnå? Och kanske framför allt: vad ska jag inte göra på Facebook? För i ordet minimalism ingår att begränsa sig.

När vi tar reda på vad vi vill ha ut av vårt liv och vår dag och kanske just den här stunden, så är det tillfredsställande. Då lever vi med intention.

Att låta livet bara hända är inte lika tillfredsställande för en digital minimalist. Då är det lätt att fastna framför skärmen i flera timmar av ingen annan anledning än att skärmen fanns där och den är svår att hålla sig borta från. Och när jag väl är där försvinner tiden.

Cal Newport förespråkar att man lever med intention så mycket man bara kan och att det är en av nycklarna till det goda livet. Och det gäller då även ens digitala liv. Att man är brutal med vilka appar man släpper in på sin telefon, till exempel.

Newport säger att "intention trumps convenience" – intention står över bekvämlighet. Och intentionen ligger i linje med våra värderingar som berättar för oss hur vi egentligen vill leva. Om vi hela tiden faller till föga för att någonting är bekvämt kommer vi att få det svårt om vi vill leva mer minimalistiskt.

Om jag till exempel bestämmer mig för att ta bort min mailapp från telefonen och bara kolla mail när jag sitter vid datorn, så är det väldigt enkelt att argumentera för att det kan vara nödvändigt att någon gång kunna komma åt mailen via telefonen. Det kan ju komma tillfällen när det är viktigt.

Men att det är bekvämt att ha den appen där utifall någonting viktigt uppkommer är inte ett argument som linjerar med digital minimalism, om jag har kommit fram till att livet jag vill leva är ett liv med mindre mobiltid.

Kostnaden för att ha mailappen på min telefon är kanske hundra timmar extra mobiltid under ett år, plus ökad stress eftersom jag inte kan undgå att tänka på vad som står i de där mailen, eller att jag är mindre närvarande med de jag umgås med fysiskt.

Vinsten är att jag inte missar de där viktiga mailen som behöver omedelbar uppmärksamhet från mig.

Är hundra timmar mobiltid och andra negativa konsekvenser värt de där tre gångerna jag behövde ha minutkoll på min inbox? Eller finns det kanske något annat sätt att lösa den frågan?