Podcast #165 - Reversal of Desire: Verktyget som gör dig fri

I boken "The Tools" skriver Barry Michels ungefär så här:

"Att undvika smärta eller rädsla hade inte varit någon stor sak om vi bara gjorde det någon gång ibland, ett par gånger per år eller så. Men för de flesta av oss är det här en djupt rotad vana. Vi barrikaderar oss bakom en osynlig mur och ger oss aldrig eller sällan ut bortom den eftersom muren består av rädsla och smärta. Istället stannar vi kvar där vi är, i vår komfortzon.

För vissa är den här muren fysisk. De har blivit så rädda för världen utanför att de inte vill gå ut. Men för de flesta av oss finns den här muren bara i vårt sinne. Att vara kvar i komfortzonen blir vårt sätt att leva, ett liv som undviker allt som kan vara skrämmande eller smärtsamt."

När Michels pratar om smärta menar han framför allt psykologisk smärta, varav rädsla är en av de starkaste.

När Barry Michels presenterar verktyget berättar han om en komiker som heter Vinnie som kom till hans psykologmottagning. Vinnie hade stor talang, men hans problem verkade vara att han saboterade för sig själv.

Så fort han fick chansen att träffa någon som kunde hjälpa honom i karriären, eller om han fick uppträda på en större scen än normalt, började Vinnie misskota sig. Han struntade i möten eller såg till att de där extra viktiga uppträdandena blev floppar.

När Michels frågade Vinnie vad det berodde på tyckte han först inte alls att det stämde att han saboterade för sig själv. Vinnie tyckte bara att han uppträdde som man gjorde om man inte var en "sell-out". Han ville minsann inte fjäska för chefer på produktionsbolag och han ville inte dra en massa töntiga och rumsrena skämt bara för att göra karriär och bli framgångsrik.

Det visade sig efter ett tag att en sak Vinnie var rädd för var framgång. Under många år hade han befunnit sig i sin komfortzon – uppträtt på små klubbar där han visste att skämten skulle gå hem, umgåtts med andra komiker i samma situation, haft flickvänner som varit imponerade av vad han gjorde. Han hade varit en kung i sin egen bubbla. Men de som brydde sig om honom såg att han hade mer i sig och var ämnad för någonting större.

För att lyckas på riktigt skulle Vinnie behöva spela ett större spel. Han skulle behöva börja konkurrera med en annan klass komiker, provspela inför klubbägare som inte var lika snälla som de Vinnie var van att träffa. Men det här innebär att man utsätter sig för risken att misslyckas. Att gå på en massa provspelningar men inte få jobbet. Att publiken som är vana vid en viss kvalitet på scenen inte skrattar åt hans skämt.

Så istället för att ge det chansen och riskera att misslyckas, förstörde Vinnie de chanser han fick för att slippa gå utanför sin komfortzon.

Det behöver förstås inte vara så tydligt som i Vinnies fall, men jag tror att det här gäller i en eller annan utsträckning för alla av oss.

I "The Tools" beskrivs det så här: Vi befinner oss nästan alla i vår komfortzon under en stor del av vår tid. Komfortzonen har tydliga gränser och så länge vi är här inne är det som är utanför inte tillgängligt för oss.

Utanför komfortzonen finns det som Michels och Stutz kallar "obegränsade möjligheter". När inte vårt mindset håller oss tillbaka finns det väldigt mycket vi kan göra som vi inte riktigt kan se just nu.

Mellan komfortzonen och de obegränsade möjligheterna står en mur. Muren består av smärta och rädsla. För att komma till de obegränsade möjligheterna behöver vi ta oss igenom muren.

I varje enskild stund när den här muren visar sig är det lätt att vända om och gå tillbaka in i komfortzonen. "Bara för den här gången", "bara tills jag är lite mer förberedd" eller "bara till det känns lite bättre". Det är lätt att hitta ett legitimt skäl, en ursäkt som är rimlig till varför du just nu inte ska gå igenom väggen.

Och det behöver inte handla om att du ska på möte med en direktör som kan ge dig en komediserie på HBO. Det kan handla om att ta ett svårt samtal med en kollega, söka ett jobb eller uppdrag som du inte är hundra på att du har kompetensen för, eller gå in på gymmet trots att du inte har varit på ett gym på 20 år och är rädd att folk ska undra vad du gör där.

Det kan handla om stort och smått, men gemensamt för de här handlingarna är att det inte känns helt enkelt eller helt naturligt att göra dem. Du behöver kliva ur din komfortzon.

Många vänder nästan alltid om här. Det betyder enligt författarna av "The Tools" att de blir kvar i en liten värld. Eller de beskriver det till och med så att de är fast eller fångna i en liten värld, för de kan aldrig ta sig ur dess gränser.

Nyckeln till att ta sig ut till de oändliga möjligheterna finns i din inställning till rädsla och smärta. Du behöver förändra den.

Det är helt naturligt att vilja undvika smärta och rädsla. Men för att bli den du kan bli finns det viss smärta och vissa rädslor du inte kan undvika. För att ge dig själv chansen att bli den personen behöver du ta dig igenom dem. Ta dig igenom den här muren.

Och det fungerar inte att vänta på att rädslan ska försvinna, för det gör den inte. Då blir du för alltid kvar i komfortzonen.

Verktyget heter "Reversal of Desire". På svenska betyder det ungefär att du vänder på ditt begär. Om du har ett begär för att undvika smärta så vänder du på det så att du får ett begär för smärta.

Du programmerar i någon mening om dig till att vilja ha smärta – åtminstone sådan typ av smärta som kommer att ta dig ur din komfortzon. Eller till att vilja känna rädslan och att göra någonting åt den, istället för att undvika den.

Skälet är att du behöver ta dig igenom den här muren som består av smärta och rädsla för att kunna komma till de oändliga möjligheterna. Om du väntar på att rädslan ska gå över kommer du att få vänta resten av ditt liv. Och det är ju det som händer för många.

Undvikandet skapar till slut en hjälplös saknad över det liv som kunde ha varit.

Så när du konfronterar din rädsla, och när du inte flyr från smärtan, kommer muren som håller dig kvar i din komfortzon att raseras. Du blir fri. Och ju fler rädslor du konfronterar, ju mer smärta du utstår, desto friare blir du.

Övningen går till så här. Du gör den i ditt eget huvud.

Jag kommer att använda ordet rädsla eller smärta för enkelhetens skull, men jag menar allt som skapar motståndet – oavsett om det är smärta, rädsla eller någon annan typ av obehag.

Varje gång du känner den här rädslan för att göra någonting, stanna då upp ett litet tag. Det kan också bara vara en tanke på att göra det, så du kan göra den här övningen utan att du ska utföra någonting skrämmande precis just nu.

Försök verkligen att hitta rädslan och att känna den. Gör den så stark som möjligt. Låt värsta möjliga scenario utspela sig i just den här situationen.

När du är i känslan, ta då bort den här saken som gjorde dig rädd eller fick dig att känna motstånd så att bara känslan är kvar. Ta alltså bort situationen.

Försök nu att se rädslan som ett moln framför dig. Ett moln av rädsla. Du kan göra det här med ögonen stängda och visualisera molnet.

Känn nu hur du verkligen vill kliva in i molnet. Du vill känna den här smärtan för att den kommer att göra dig fri. I boken skriver författarna att du tyst för dig själv ska skrika "Bring it on!" – alltså "Kom igen!" eller liknande.

Sedan, när du är i molnet, tänker du eller skriker tyst för dig själv: "Jag älskar smärta."

Och när du kommer ut på andra sidan säger du till dig själv med övertygelse: "Smärta gör mig fri."

Du skapar det här molnet och sedan rör du dig igenom det med fart och energi. Ju mer intensiv smärta du kan skapa och ju mer energi du använder när du går igenom molnet, desto mer positiv energi kommer att komma ut ur övningen.

Författarna skriver att det här inte är någonting du gör bara en gång. Repetera stegen tills du känner att all rädsla har ändrat form till en annan typ av energi, en energi som tar dig framåt.

Hur du upplever smärta påverkas av hur du ser på det. Om du kliver rakt igenom den och vill ha den, så krymper den. Om du undviker den och försöker komma bort från den så blir den större.

Att verkligen vilja ha den, att välkomna smärtan, är en av nycklarna.