En vana är ett beteende som görs med någon typ av automatisering. Det betyder att just det här beteendet är enklare att utföra än vad det hade varit om det inte vore en vana.
Ett bra exempel är bilkörning. När du precis börjar lära dig att köra bil kan det kännas som att du har hundra saker att tänka på. Du behöver hålla koll på trafiken framför dig, du behöver hålla koll på backspeglarna och du behöver växla. Om du ska svänga eller byta fil behöver du kolla i backspeglarna i en viss ordning och sedan sätta på blinkersen. De första gångerna man övningskör, särskilt om man kör där det finns lite annan trafik, kan vara ganska jobbigt. Det mesta av det du gör, gör du med ditt medvetna sinne. Du behöver tänka "blinka" när du ska blinka och du behöver tänka "hur växlar jag till tvåan" när du ska växla.
Efter ett tag går allt det här automatiskt. Du behöver inte tänka på att sätta på blinkersen när du ska svänga, du behöver inte tänka på att kolla i speglarna, det går automatiskt, och du behöver inte snegla ner på växelspaken varje gång du ska växla.
Precis i början behövde du lägga hela din uppmärksamhet på att bara föra bilen framåt någorlunda säkert. Om någon pratade med dig eller någonting oväntat hände var det väldigt jobbigt, eftersom det inte finns så mycket mer hjärnkapacitet att ta av i arbetsminnet. Men när körningen är en vana kostar det väldigt lite energi. Så många av momenten är automatiserade att du kan prata med andra, tänka på annat, lyssna på musik, hinna läsa på skyltarna och upptäcka rådjur ute på åkrarna.
Vanor sparar energi
På det här sättet fungerar vi med väldigt mycket i vårt liv. Att sätta på kaffebryggaren har blivit en vana för många, så när de kliver upp på morgonen gör de det automatiskt. Det kostar noll fysisk och mental energi att göra, och det kanske till och med går på en så hög grad av automatik att du behöver tänka efter när du har gått tillbaka till sovrummet för att klä på dig: "satte jag på kaffebryggaren?"
En vana skapas av repetition. Ju enklare vana, desto färre repetitioner krävs för att skapa vanan. Det har gjorts forskning på detta och det går inte att säga att en vana skapas efter 30 dagar eller liknande – det beror helt på. Det kan ta upp till nästan ett år.
Men ju mer likt ditt beteende är varje gång vanan utförs, desto enklare att skapa vanan. Med bilkörning sitter du på exakt samma sätt, befinner dig i exakt samma miljö, och exakt samma sak – en tanke om att du ska svänga – sätter igång beteendet varje gång. Så då tar det inte så lång tid innan det sker automatiskt.
När vanan sitter
De beteenden som du har gjort till vanor kostar mindre energi att utföra. Och när vanan sitter riktigt ordentligt kan det vara svårt att inte utföra beteendet.
Om någon skulle säga till dig att köra genom stan men att inte blinka med blinkersen när du skulle svänga – om vi tänker bort säkerhetsaspekten, det här är bara ett tankeexempel – så skulle du behöva hålla medveten koll på dig själv hela tiden för att du inte automatiskt skulle sätta på blinkersen så fort tanken om att svänga kommer. Om någon börjar prata med dig när du kör är risken stor att du glömmer bort att inte blinka i nästa sväng, så du gör det automatiskt.
Medan motsatsen gäller för den som precis börjat lära sig köra bil. Om någon pratar och tar hans uppmärksamhet när han ska svänga är risken stor att han glömmer blinkersen.
Begränsad energi
Under en dag har vi en viss mängd energi att göra av med. Ju mer vi förbrukar desto mindre har vi kvar. Så ju fler beteenden vi kan göra till vanor, desto mer energi sparar vi.
Och eftersom vanor enklast skapas när vi gör någonting på samma sätt varje gång, kan du fundera på vilka saker i ditt liv som är återkommande. Vad är det som du gör varje dag, eller kanske flera gånger per dag?
Kan du ta lite tid att bestämma hur du ska göra de sakerna framöver, så att de görs på samma sätt varje gång och blir till vanor? Och när du ändå bestämmer hur de ska göras kan du lika gärna ta reda på, eller börja undersöka, hur de kan göras på bästa sätt. Så att de här vanorna som du inför i ditt liv dels efter ett tag mer eller mindre går automatiskt, men också görs på ett sätt som är väldigt nära optimalt.
Ett praktiskt exempel
Låt oss säga att du vill börja få in en vana av mental träning i ditt liv. Vad du vill göra då är att skapa ett beteende som är så identiskt som möjligt från gång till gång. Helst vill du vara på samma plats och helst vill du att samma sak sätter igång vanan varje gång.
Så du bestämmer till exempel att du varje dag, tjugo minuter innan lunchrasten är slut, går in i vilorummet och kör mental träning. Och du har en timer på din mobil som säger till när det är dags. Då har du gett dig själv en bra chans att börja skapa en sådan vana.
Och om du bestämmer att allt du behöver göra när alarmet ringer är att gå in i vilorummet, lägga dig ner och stänga ögonen i tio sekunder, har du ökat dina chanser ännu mer. Då är beteendet så litet att det inte finns någon ursäkt för att inte göra det varje dag. Om du ändå märker att du inte gör det behöver du göra beteendet ännu mindre, eller förenkla för dig själv på andra sätt, så att du varje gång alarmet ringer gör det du har satt upp som minimibeteende.
För när du har skapat en sådan vana – att kliva ut ur lunchrummet tjugo i ett, gå till vilorummet och lägga dig ner – så kommer resten också att komma. Då är det svåraste gjort. Att göra det så här är otroligt mycket mer effektivt än att säga att du från och med nu ska försöka få in mental träning varje dag, helst på lunchen, och om inte det blir av så hemma.
Att sätta så vaga regler kommer nog inte att göra det här önskade beteendet till en vana, och det kommer ta mycket längre tid än nödvändigt för att mental träning ska sluta kosta energi.
Priset för struktur
I en perfekt värld, eller åtminstone i min perfekta värld, har jag skapat sådana här rutiner för så många saker som möjligt i mitt liv. Så att de beteenden som jag vill ska göras, som tar mig framåt och som får mig att må bra, sker så automatiskt som möjligt och är så optimerade som möjligt.
Så att mindre tid och energi behöver läggas på hur jobbet ska göras och hur återkommande uppgifter ska göras, och mer tid och energi kan läggas på sådant som är svårt, sådant som är viktigt och sådant som gör mitt liv bättre.
Det jag betalar för detta, alltså priset det kommer med, är i någon mening att i stunden hela tiden kunna göra det jag känner för. Spontanitet.
"Jag har tänkt köra mental träning för klockan är tjugo i ett, men jag känner inte för det just nu så jag sitter kvar med jobbarkompisarna, eller jag tar en promenad, eller jag kollar mina sociala medier."
Det här är en riktig kostnad. Det är en uppoffring att bestämma hur man vill leva, att leva med intention, och sedan hålla sig till planen eller systemet. Och när jag pratar om den här konflikten mellan att göra det man vill göra och har planerat att göra, och att göra det som man i stunden känner för, har jag en tendens att nedvärdera den spontana tiden. Jag säger ofta att valet står mellan att optimera ditt liv och meditera på lunchen, eller att sitta kvar och surfa på Facebook.
I verkligheten är det inte riktigt så enkelt. Det är inte så att en sak är bra och en sak inte är bra, utan det kan handla om helt andra och mer tydliga uppoffringar.
Bortsett från kort sikt kan jag dock inte se så många nackdelar med att leva sitt liv på det sätt som man i förväg har bestämt, trots att jag inte alltid känner för det just precis i denna stund. För när vi följer planen gör vi livet lite bättre och lite lättare för vårt framtida jag, för Daniel imorgon eller om ett år. Och kostnaden är att det ibland är lite jobbigt just nu.