Podcast #17 – Varför lyckan finns i att sträva efter mindre

Vi har alla växt upp i en verklighet där den etablerade sanningen säger att du ska sträva efter mer för att bli lycklig. Att det du vill ha finns där framme. Bara du får det där jobbet, kan köpa den där bilen, eller det där huset. När du blir befordrad. Om du bara kan få lite mer än det du har nu. Då, äntligen kommer du att bli både lycklig och lugn och harmonisk. Att mer, inte mindre, är den rätta vägen.

Det här kallas för lyckohorisont. Att vi tror oss se någonting långt där framme. I horisonten. Någonting som kommer att fixa allt bara vi når dit. Men när vi rör oss framåt så flyttas ju horisonten. Vi når den aldrig.

Och jag tror att många av oss känner igen oss i det här. Vi vill ha någonting, en pryl av något slag kanske, och vi skapar en bild i vår hjärna av att bara jag får den här nya telefonen så kommer jag att bli mer produktiv och mer organiserad, då kommer den att ordna allt åt mig.

Och hos barn är det ju ännu tydligare, eller så är det lättare att se eftersom man observerar från sidan. Den bästa stunden för ett barn när det gäller konsumtion är ju när de sitter i bilen, på väg hem från affären, och leksaken är köpt men inte upppackad. Då äger man den där saken som man önskade sig så innerligt och löftet om att den är så fantastisk som man har drömt om lever fortfarande.

Men när du har använt telefonen några dagar eller när barnet har rivit upp paketet och testat den här leksaken så inser man att det inte riktigt var så bra som man föreställde sig. Att ens liv ser precis likadant ut som det gjorde innan. Så man letar vidare. Börjar drömma om nästa pryl, eller ett ännu bättre jobb, en ännu snyggare bil. Men horisonten flyttar sig och varje gång du når fram till det du trodde var horisonten så blir du besviken. Var det här allt? Jag är ju inte lyckligare nu än vad jag var igår.

Och själva grejen är inte att sluta att sträva efter mål och upplevelser. Personligen så tror jag att kontinuerlig utveckling är mycket viktigt för att vi ska känna tillfredsställelse i livet.

Men för mig blev mitt liv bättre när jag började se alla prylar och alla åtaganden jag hade på ett annat sätt.

Förut betedde jag mig som att vardagen gick ut på att ha så mycket som möjligt och vara så upptagen som möjligt.

Men det visade sig, när jag började titta noga, att de flesta prylar och de flesta åtaganden jag hade inte förbättrade mitt liv. I stället var de distraktioner som hindrade mig från att leva det liv som jag ville leva. Som hindrade mig från att nå de mål som jag innerst inne ville nå.

Så i stället för att försöka nå lyckan i horisonten så kunde jag hitta lyckan i vardagen, att det var just den här stunden som var den stora grejen, inte målet i sig. Och det är kanske en klyscha: "Det är vägen som gör mödan värd" sa ju Karin Boye men i det här fallet, i alla fall för mig, så är det så.

När min fru och jag började förenkla vårt liv, först och främst genom att göra oss av med en massa prylar och en massa måsten så hände någonting.

Det skapades utrymme. Inte bara fysiskt utrymme när vi fick färre grejer utan framför allt mentalt utrymme.

När jag ska försöka förklara fördelarna med att rensa i sitt liv brukar jag dra en parallell med en luftkonditioneringsfläkt. Om fläkten står på hela tiden så märker du den inte till slut. Du märker den inte förrän den stängs av. Då känner du plötsligt hur otroligt skön tystnaden är. Och så var det för oss med prylar.

Jag tror att allt vi har i våra liv, både fysiska och mentala saker, tar upp lite energi i vår hjärna. En del grejer tar förstås upp mer energi än andra. Men när du gör dig av med något så frigörs den energin. Den här luftkonditioneringsfläkten blir lite tystare. Ju fler saker du gör dig av med desto tystare blir det och efter ett tag så kommer du att se på varje pryl eller varje punkt i din kalender och fråga dig själv om just den saken är värd det brus den skapar.

För oss var svaret nej på nästan allt och ju mer vi gjorde oss av med desto bättre blev våra liv. När vi gjorde det här blev det väldigt tydligt hur lite vi egentligen behövde och hur mycket av det som fanns i vårt liv som var en kostnad vad gäller livskvalitet snarare än ett värde.

Och det är just det som är grunden i minimalism. Du vill fylla ditt liv med sådant som ger dig värde. Och du rensar inte för att kunna sitta i ditt hus i ett tomt rum i skräddarställning och stirra in i väggen. Nej, du rensar ju för att kunna göra mer av det du verkligen vill göra. Du rensar för att kunna skapa tid, utrymme och energi att göra det du egentligen vill. Du slutar att köpa en massa skräp för att du ska kunna lägga mer pengar på det som skapar livskvalitet.

Du har färre saker, men sakerna du har betyder något. De ger dig någonting värdefullt. Och på samma sätt hanterar du din tid.

Jag känner att jag behöver lägga till en liten parentes här. Även om vi i familjen Sjöstedt försöker rensa och leva minimalistiskt så är det här någonting som går i vågor. Ibland så rensar vi och lever det här att sträva efter mindre-livet och ibland så kommer vardagen i vägen och vi sveps med och samlar på oss en massa skit. Och då märker vi förhoppningsvis det och gör en ny rensning och minimaliserar. Och så där håller det på. Man gör så gott man kan helt enkelt.