Podcast #191 - Det inre scorekortet: Varför principer är viktigare än resultat

Låt oss låtsas att du jobbar med någonting som är lätt att mäta, som till exempel aktiehandel. Tänk dig nu att ingen annan än du skulle kunna se, eller få reda på, ditt resultat.

Skulle du då vilja bli sedd som världens bästa aktiehandlare, trots att dina resultat – som ju bara du ser – skulle visa att du i själva verket var riktigt usel? Eller skulle du vilja bli sedd som en usel aktiehandlare, trots att dina resultat – som återigen bara du ser – visar att du i själva verket är världens bästa?

Vad den här frågan belyser är huruvida du strävar efter extern bekräftelse, det vill säga att andra tycker att du är bra, eller om det viktigaste för dig är intern bekräftelse, det vill säga att du själv vet att du är bra, oavsett vad andra tror och tycker.

Den här frågeställningen kommer, tror jag, från Warren Buffett, som är en framgångsrik investerare och en av världens rikaste personer. Buffett pratar om någonting som han kallar för ens inre och yttre scorekort – "inner and outer scorecard". Och han har sagt att det faktum att han har ett tydligt inre scorekort är en av de största anledningarna till hans framgång.

Ett scorekort är ju en lapp eller ett dokument där man anger vad man mäter och sedan skriver ner resultatet. På minigolfbanan skriver du ner antal slag per bana på ett scorekort.

Den som guidas mest av sitt yttre scorekort räknar framgång på det mer traditionella viset: pengar, status, titlar, kanske berömmelse. Sådant som åtminstone på ytan kan sägas handla om bekräftelse från omvärlden.

Det inre scorekortet innehåller sådant som principer och värderingar. Lever jag i enlighet med vad jag tycker är rätt och prioriterar jag sådant som på riktigt är viktigt för mig? Ligger mina handlingar i linje med min egen etik och moral? Är det jag eller någon annan som har definierat vad framgång betyder för mig?

Det är inte så att det yttre scorekortet är oviktigt. Men en förutsättning, tror jag, för att kunna njuta av den typen av framgång är att du har koll på ditt inre scorekort. Annars är det lätt att tappa bort sig själv.

Du kanske kämpar och kämpar för att åstadkomma något, men när du väl är där känns det bara tomt. Eller så är du så fokuserad på målet att du tar genvägar och gör sådant som du innerst inne inte kan stå för. Eller så spelar det ingen roll hur bra det går för dig, hur duktig du är eller hur mycket beröm du får av andra. Du mår ändå inte bra, du känner dig ändå inte tillräcklig. Du kan inte glädjas åt berömmet men tar åt dig av allt som kan tolkas som kritik.

Om du bara guidas av ditt yttre scorekort och är väldigt resultatinriktad så styrs dina handlingar i stor mån av de mål du jobbar mot. Du gör vad som krävs för att vinna.

Om du också guidas av ditt inre scorekort så kommer din karaktär också in i bilden. Då finns det vissa saker du inte gör, eller säger nej till, trots att de kanske skulle ha tagit dig närmare målet. Det finns saker som du gör, även när ingen ser på.

Det här kan till exempel handla om sådant som att du sätter din personal före maximerad vinst. Eller att du inte kompromissar med din hälsa. Att helger är heliga för då är du med din familj. Att du säger nej till en försäljning när du anar att du inte kan leverera det kunden vill ha. Att du inte äter godsaker eller dricker alkohol på vardagarna. Att du aldrig accepterar ett möte om det inte finns en tydlig agenda och ett tydligt mål med mötet.

Det finns inget rätt och fel här, men det handlar om vem du är – eller kanske snarare vem du vill vara – och att du definierar det.

Vad är dina värderingar? Vad står du för? Vad är viktigt för dig? Har du några principer? I så fall vilka?

När man befinner sig i en situation där man känner press, utifrån eller inifrån sig själv, är det lätt hänt att man frångår sina principer. Särskilt om det inte är någonting som man tydligt definierat inför sig själv, utan bara är någonting diffust, som kanske gör att det känns fel i magen. "Vad gör det om jag går med på det här bara den här gången?"

Men om du lyfter blicken och tänker lite större, kommer bort från perspektivet här och nu – det som händer här och nu känns ju alltid mycket viktigare än vad det egentligen är – om du gör det, så kommer du att se att det blir alla undantag från dina principer som definierar dig, snarare än vad dina principer säger.

Om du var ledare, hur skulle du se på någon som var principfast med tydliga värderingar och stark karaktär? En person som kanske inte alltid håller med dig, men du vet var du har henne och du vet att du kan lita på att hon håller fast vid sina principer även när det blåser. Om du ber henne göra något som går emot hennes värderingar säger hon nej.

Jämför det med hur du skulle se på någon som istället hade svajiga eller inga principer, och vars karaktär berodde på vad du sade till henne att göra. Hon kanske visar tveksamhet när du säger till henne att göra något som går emot hennes principer, hon vill egentligen inte – men om du tjatar eller höjer rösten så får du din vilja fram.

I stunden eller på kort sikt kan det förstås vara mest bekvämt att ha någon som lyder dig oavsett om det du säger är tveksamt. Och hur du ser på de här personerna beror förstås på din karaktär och dina principer. Men generellt sett tror jag att man kan säga att den som har tydliga principer och en stark karaktär får mer respekt med sig än motsatsen, även om den förstnämnda kan vara lite osmidig ibland och det kan vara frustrerande att få nej.

För det blir en person jag kan lita på, och om jag är ledare är det tryggt att lämna över vissa beslut eller arbetsuppgifter till den här personen eftersom jag känner hennes karaktär.

En person som är beredd att gå emot sina principer och värderingar inför mig är så klart beredd att göra detsamma inför någon annan. Då blir det svårare att delegera viktiga saker till den här personen. Jag känner kanske ett behov att kontrollera så att allt blir rätt.

Det yttre scorekortet är förstås relevant. För de flesta är det viktigt att prestera. Vi mår bra av det. Och att sträva efter någonting och till exempel vilja ha status eller få bekräftelse av sin omvärld är helt naturligt, säkert kodat in i vårt DNA.

Men glöm inte ditt inre scorekort.

Fundera på vad som är viktigt för dig, fundera på vilka principer du vill leva efter. Mitt råd är att använda papper och penna. Verkligen tänka igenom det. Vem vill jag vara?

Försök sedan att hitta situationer från vardagen där det du har skrivit ner i ditt inre scorekort konkret sätts på prov. Skriv upp vilka situationer det handlar om, bestäm hur du vill agera och bedöm dig själv på hur väl du följer det du själv har sagt att du vill.

"Om jag tycker någonting är fel så sitter jag inte tyst utan jag säger till" kan vara en princip som är viktig för mig. Jag skriver ner den, påminner mig själv om den varje morgon. Försöker så gott jag kan att leva efter den under dagen. Och så reflekterar jag när dagen är slut: uppkom det några sådana här situationer idag? Agerade jag som jag ville? Om inte, varför inte? Vad krävs, tror jag, för att jag ska våga eller komma ihåg att säga något nästa gång?

Det här är bara ett exempel. Min princip kan också vara i stort sett precis den motsatta: "Bara för att jag inte håller med om någonting behöver jag inte säga det högt. Jag vet inte alltid bäst. Jag behöver tillåta att saker görs på andra sätt än hur jag skulle ha gjort dem. Det är viktigt för mig att mina medarbetare, eller kanske mina barn, får utrymme att tänka själva och lära av sina misstag. Det kommer att göra dem bättre på lite sikt."

Det kan också vara en princip. Du behöver ta reda på vad som är viktigt för dig, eller vad du vill ska vara viktigt.

Skriv ner. Agera. Utvärdera och reflektera. Om och om igen.