Podcast #38 – Därför funkar inte "skärp dig"

Det finns ett enkelt uttryck som när man hör det är helt självklart men som många av oss inte förstår, åtminstone verkar det inte så när man tittar på hur vi agerar. Och det här gäller verkligen inte bara personer, det kan appliceras precis lika bra på organisationer. Uttrycket är följande: "Om du gör som du alltid har gjort så kommer du att få samma resultat som du alltid har fått".

När jag kollar på nätet så finns det olika bud om vem som har myntat det och egentligen spelar det förstås ingen roll. Huvudsaken är budskapet. Det finns ett annat talesätt som ligger nära det här, det talesättet är att "galenskap kan definieras som att göra samma sak gång på gång men förvänta sig annorlunda resultat".

Bägge de här uttrycken, eller visdomsorden, eller vad man nu vill kalla dem säger egentligen samma sak och det är att om du vill få till stånd förändring så behöver du sannolikt göra saker och ting annorlunda mot vad du hittills har gjort.

Speciellt sant är det här om vi om och om igen försökt att förändra något eller lösa ett problem som vi upplever att vi har, men inte fått det att fungera. Att fortsätta försöka med samma lösning och hoppas att det just den här gången ska fungera är inte realistiskt.

Jag kan se det här beteendet precis överallt och skulle du få inblick i mitt liv under några dagar så skulle du sannolikt också hitta en massa exempel på hur jag faller i den här fällan, bara att det ligger så nära mig att jag inte själv ser det.

Bäst att tillägga här att jag inte menar att du ska ge upp bara för att du inte får omedelbara resultat.

För att ge ett exempel som jag tror att många känner igen sig i. Du kommer hem efter jobbet och är så trött att du helt enkelt inte orkar tänka på middag, det är så mycket annat som behöver göras, så du kanske, oftare än du egentligen vill, äter skräpmat.

Eller så har du massor av vardagssysslor som väntar när helgen kommer. Egentligen vill du bara ta det lugnt, men under veckorna, åtminstone under den här veckan, så har sysslorna lagt sig på hög och nu upplever du att du inte har något annat val än att lägga lördagen och halva söndagen på det som kom efter från förra veckan och som behöver planeras inför nästa vecka. Så har helgen gått.

Och trots att du intalar dig själv att den här veckan har varit extra jobbig med de här speciella grejerna som har hänt på jobbet så är det alltid något. Om det inte är jobbet så är det barnen eller vinterkräksjukan eller den där släktträffen du inte har hjärta att skippa. Alla veckor kanske inte är exakt lika men det som är lika är att de alltid är tuffa, alltid kör slut på dig, alltid får dig att skjuta upp vissa saker till helgen.

Om du hoppas på att det i framtiden ska lugna ner sig eller om du kalkylerar att allt kommer att lösa sig om du eller någon annan skärper till sig så har du nog fallit i den här fällan att göra samma sak gång på gång men förvänta dig olika resultat.

Det kommer inte att lugna ner sig om inte du på något sätt lugnar ner det, ser till att det lugnar ner sig.

Och vad du gör när du kalkylerar med att du nästa vecka äntligen ska skärpa till dig är att du förutsätter att ditt framtida jag kommer att vara en bättre version av dig än vad ditt nuvarande jag är. Du lägger det här problemet i knät på ditt framtida jag och hoppas att han eller hon ska ha energin eller viljestyrkan att lösa det.

Men om ingenting förändras så kommer ju ditt framtida jag vara precis lika trött och precis lika stressad som du är nu.

Vi är många som har en tendens att se på det vi vill ha, det vi strävar efter eller längtar till som någonting fast. Som en händelse av något slag. Det spelar ingen roll om det handlar om att bli lycklig, få bättre hälsa, bättre ekonomi, bättre relationer, bättre självkänsla eller vad som helst.

Vi ser på det här som att det en vacker dag har hänt, att vi har nått fram. Nästan som att vi vaknar en morgon och så är vi där.

Det finns ett begrepp som heter lyckohorisont, det är när man hela tiden tänker att lyckan kommer att komma till mig bara jag får det där nya jobbet eller bara jag har x antal kronor på banken eller bara jag gifter mig eller blir förälder eller tar examen. Till exempel. Men när man når fram dit har målsnöret flyttats. Då krävs det plötsligt en befordran till, lite mer pengar eller att barnen blir lite äldre och sover på nätterna. Lyckan finns alltid där framme i horisonten men när jag når dit har ju horisonten flyttat sig. Jag är aldrig här och nu, längtar alltid bort.

Och lycka är ett svårt begrepp, ett dumt ord att använda här möjligen, alldeles för laddat, för det kanske bara är så att jag vill att normaltillståndet för en vanlig torsdagskväll är att jag är pigg och glad. Och att jag vill kunna känna mig ledig och fri på helgerna. Att det skulle göra en enorm skillnad i min livskvalitet.

Och förändring eller utveckling sker ju inte heller i regel i de här stora stegen som jag pratade om nyss, att vi plötsligt en dag märker att vi nått fram, utan snarare kommer det gradvis. Vi har inte dålig självkänsla på måndagen och bra på tisdagen utan det kommer smygande. Och det som skapar de här förändringarna är ju våra tankar och våra handlingar. Våra dagliga tankar och handlingar.

Och om du lyckas att skapa en vardag där du mår bra och känner dig tillfreds så betyder ju det att ditt liv är bra. För det är det som är livet. Alla dessa dagar som bara kom och gick, inte visste jag att det var livet, som poeten Stig Johansson sa.

Men om vi gång på gång slår huvudet in i samma stenmur i väntan på att det någonstans där i framtiden finns en lösning eller ska lösa sig av sig självt, så kommer ju det att vara livet.

Du bestämmer. Du har rätten att bestämma. Och om det inte funkar som det är nu kan du bestämma att försöka något annat. Det kommer kanske inte heller att funka. Men då vet du i alla fall det. Då kan du stryka det från listan och pröva nästa sak.