Podcast #56 – Identitetsbaserad förändring: Din självbild styr allt

Identitet handlar om hur du ser på dig själv i den meningen att när något händer eller du gör något förklarar du det för dig själv med att det är ju sådan du är.

Du är sen till ett möte. Ingen är förvånad, inte ens du själv. För det är ju sådan som du är.

Eller du har satt upp ett mål. Efter några veckor tröttnar du. Du ger upp. Du är lite arg och besviken men någonstans inom dig visste du att det skulle gå så här. För att påbörja något men inte slutföra det, det är ju sådan som du är.

Det finns många sådana här identiteter vi kan ta. Inom alla livets delar. Och eftersom de flesta av oss inte är endimensionella är vår identitet ofta komplex.

Jag hävdar – och jag är nog inte ensam om det – att vår identitet, den identitet vi ger oss själva, driver våra handlingar. Och detta är viktigt att förstå när vi pratar om, och vill skapa, förändring.

Låt säga att du på grund av olyckliga omständigheter har haft väldigt mycket att göra. Du är stressad på ett sätt som du fruktar inte är hållbart. Den senaste månaden har du gjort förändringar. Du prioriterar annorlunda. Och hittills går det bra. Du är glad. Du är på rätt väg.

Och så händer någonting. Något på jobbet eller hemma gör att planen rubbas lite. Och du orkar inte längre vara den där personen som du har varit i en månad och du faller tillbaka i ditt gamla beteende. Trots att du vet att det inte är bra för dig.

Men en del av dig tycker att det är skönt. Det är på någon nivå tryggt. Du är dig själv igen. Den här masken du tog på dig under fyra veckor har rämnat.

Din identitet – den du ser dig själv som – är någon som har mycket att göra, som är stressad, som kanske sover dåligt och brusar upp och gapar åt bilar som tränger sig in i rondeller. Och när det är din identitet och du i din kalender har att välja mellan en redan bokad yogatid och ett nyinsatt möte, väljer du mötet. Din identitet styr dina handlingar.

För att kunna förändra på riktigt behöver du förändra din identitet.

Din nuvarande identitet har du skapat genom dina handlingar fram till nu. Om du förändrar dina handlingar kommer din identitet, med tiden, att förändras.

Om du alltid tillåter att någon annans behov kommer före ditt eget välbefinnande skapar du en identitet för dig själv av någon som inte förtjänar välmående. Och när du har den här identiteten speglar dina handlingar den. Då är det svårt att bryta ett beteende eller skapa nya vanor. För det går ju emot vem du är, vem du ser dig själv som.

Det här är alltså ett annat sätt att se på förändring. Det jag har pratat om tidigare – små regelbundna handlingar som på sikt blir något stort och hållbart – gäller fortfarande. Och det är inte lätt. Det är inte svårt att inte stoppa chips i munnen. Det är svårt att få det gjort.

Och mycket av det tror jag handlar om just identitet. Om du har varit en soffliggare i många år och börjar träna kommer den sanna förändringen, där du själv börjar inse att det här faktiskt inte är något tillfälligt, att ske när du slutar identifiera dig som en soffliggare som tränar och börjar identifiera dig som någon som tränar. Eller en hälsosam människa.

När du identifierar dig som en hälsosam människa behöver du inte längre, åtminstone inte i lika hög utsträckning, hela tiden vara på din vakt. Svaret är ofta självklart. Du agerar helt enkelt som en hälsosam människa agerar.

James Clear, som skriver mycket om vanor, har sagt att nyckeln till att bygga hållbar förändring är att skapa en ny identitet först. Ditt nuvarande beteende reflekterar din nuvarande identitet och dina handlingar speglar den personen som du (medvetet eller omedvetet) anser dig vara.

Clear tror att det är bättre att skapa ett mål som är identitetsbaserat än ett som är prestationsbaserat.

Med ett prestationsbaserat mål säger du: "Jag ska springa en mil om ett år." Du behöver bara öka 200 meter i veckan.

Med ett identitetsbaserat mål säger du: "Jag är en löpare. Om ett år kommer jag att kunna springa en mil." Handlingarna blir samma. Du börjar smått och ökar 200 meter i veckan. Resultatet blir detsamma. Om ett år springer du en mil.

Det som skiljer är din identitet. Du är på sjätte veckan av träning. I morgon ska du springa 1200 meter. Nu står du på en fest och klockan är halv två på natten. Någon bjuder dig på en cigarett.

Med ett prestationsbaserat mål kan du börja förhandla med dig själv. Vad är klockan nu? När ska jag springa imorgon? Hur dåligt kommer jag att må? Kanske beslutar du att fortsätta festa men med vetskapen om att morgondagens 1200 meter blir jobbigt.

Med ett identitetsbaserat mål har du antagligen vatten i glaset. Och frågan om du vill ha en cigarett är en no-brainer. Du är en löpare. Löpare blir inte fulla dagen före träning och löpare röker inte.

Vilken identitet har du själv? Finns det något område där du förklarar bort att det inte går som du vill med att "det är ju sådan jag är"? Vilket eller vilka områden är det? Och när började du anta den här identiteten?

Finns det områden där andra har en bestämd uppfattning om vilken identitet du har och ditt agerande bekräftar det – kanske trots att du innerst inte vill ha den identiteten?