Podcast #60 – Tre typer av lycka

Som du kanske vet så finns det ett forskningsområde som heter positiv psykologi. Vissa kallar det lite nedvärderande för lyckoforskning.

Grunden till positiv psykologi lades av bland andra Martin Seligman, det är i alla fall han som till mångt och mycket har fått vara ansiktet utåt. Seligman var ordförande för det amerikanska psykologförbundet och i slutet av 1990-talet så grundade Seligman den gren inom psykologin som kallas för positiv psykologi. Seligman berättar att psykologin traditionellt fokuserat nästan helt och hållet på det som han kallar för "the disease model" – sjukdomsmodellen.

Det innebär att man tar någon som är sjuk, som har en diagnos, eller som mår dåligt helt enkelt och försöker bota den personen. Det är ju självklart väldigt lovvärt men Seligman, och flera andra, började fundera på om man inte även skulle kunna använda psykologin till att kolla på människor som var exceptionellt lyckliga, som mådde och fungerade mycket bra, se vad dom gjorde och hur dom tänkte och sedan använda den kunskapen till att få normallyckliga människor att bli mer lyckliga.

Så om den traditionella psykologin hade sysslat med att jobba med människor som befann sig på minus, mentalt, långt nere på minus till och med, och arbetat fram metoder för att hjälpa dessa tillbaka till noll eller helst högre, så skulle det här nya fältet – det som kom att kallas för positiv psykologi – arbeta med att undersöka hur man som individ skulle kunna göra för att flytta människor längre ut på plusskalan.

Enligt en artikel publicerades det år 2000 50 stycken böcker som handlade om lycka. 2008 var den siffran 4000 och utvecklingen har inte avtagit sedan dess.

Lycka säljer uppenbarligen och de som säger att de vet vad du ska göra för att bli lycklig blir bara fler. Ändå ökar inte den upplevda lyckan hos oss som individer. Trenden där går snarare åt andra hållet.

Vad det här beror på är ju förstås omöjligt att säga. En del är säkert den föränderliga värld som vi lever i just nu. Med mycket osäkerhet, både i det stora – världsläget – men också i det lilla. Vår arbetssituation förändras just nu i en väldigt snabb takt och för många innebär det att dom mår dåligt.

Det kan också, tror jag, åtminstone till viss del, handla om alla möjligheter vi har idag och den press som vi sätter på oss själva. Vi tycker att vi har det så förspänt ekonomiskt och materiellt så att vi tycker att vi borde kunna klara av att också vara lyckliga. För varför kämpar vi annars så hårt? Vi har tagit oss så högt i Maslows behovstrappa att vi har möjlighet att tänka på dessa frågor mycket mer än tidigare generationer.

Seligmans forskning utmynnade i att lycka kan kategoriseras i tre olika typer eller faser:

Den första nivån – det ljuva livet – kan nog sägas vara den som många av oss intuitivt strävar efter. Seligman kallar den för "The Pleasant Life" och lite förenklat handlar den om att frambringa positiva känslor och att lära sig att hålla kvar vid de känslorna. Vi kan göra det här på många olika sätt: konsumtion, relationer, festa, resa, och så vidare. När man tänker på vad man skulle vilja göra om man vann en massa pengar på lotto så handlar det troligen om att du och jag skulle börja med denna typ av lycka.

Det finns flera problem med denna typ av lycka. Ett av dem, som du säkert känner till eller känner på dig, är att den är relativt flyktig. Den funkar ju så länge du har den här positiva känslan eller så länge du kan erinra dig den positiva känslan men den kräver nya kickar och dessa kickar behöver i regel öka i intensitet, eller åtminstone varieras. En upplevelse som känns helt fantastisk första gången du gör den tappar i regel ganska snabbt i effekt. Det krävs någonting mer eller någonting annorlunda för att frambringa samma positiva känslor igen.

Dessutom är denna typ av lycka – eller vår förmåga att känna positiva känslor – ärftlig. Vi föds med en viss förmåga och den del som kan tränas upp är ganska liten. Så när man säger att vissa är positiva till sitt sinne och andra är negativa kan det vara denna typ av lycka vi pratar om.

Nästa nivå kallar Seligman för "The Good Life" och en mycket viktig del här är Flow – alltså att man hittar någonting i sitt liv, en aktivitet, som man kan gå upp i helt och hållet. När man gör det kopplar man bort allting som händer utanför en. Tid och rum upphör att existera.

Flow kan komma från många olika saker beroende på vem du är och vad du har för intresse. Vissa får flow när de arbetar i grönsakslandet, andra upplever det när de löser korsord, skriver kod eller spelar schack. Det kan men behöver alltså inte vara någonting som är produktivt i den mening att det skapar ett ekonomiskt värde för samhället.

Den tredje nivån av lycka kallar Seligman för "the meaningful life" – det meningsfulla livet. De som passade in i denna kategori upplevde sig allra mest lyckliga och det var dem som lyckades använda sina personliga styrkor – alltså det dom var bra på – och använda den kompetensen till någonting som var större än dem själva. Man gjorde någonting som inte bara hjälpte mig själv och gjorde mitt liv bättre, utan också någonting som hjälpte andra eller förbättrade för andra.

När man undersökte dessa tre nivåer märkte forskarna, bland annat två som heter Chris Petersen och Veronica Huta, att det fanns ett väldigt tydligt samband mellan hur tillfreds försökspersonerna var med sina liv och hur mycket av de två senare kategorierna – det goda livet och det meningsfulla livet – som man hade. Ju mer flow och ju mer mening, desto mer tillfreds med livet.

Den första kategorin – det ljuva livet, där man strävar efter positiva känslor – där fanns det inget samband med hur mycket positiva känslor man hade i sitt liv och hur tillfreds man kände sig med sitt liv.

Det är värt att skifta begrepp här från lycka till tillfredsställelse. Som alltid så är det svårt att definiera och lätt att haka upp sig på vad man egentligen menar men många ser nog lycka som det man ser i coca cola-reklamen – glada människor som ler mot varandra och skrattar. Men tillfredsställelse kan vara någonting annat. Det behöver inte inbegripa sådana direkta positiva känslor.

Om jag får välja skulle jag vilja att du tar med dig två saker från detta:

För det första kan du fråga dig själv hur du skulle kunna använda detta i ditt liv. Om inte annat för att öka din förståelse om dig själv och för andra. Varför, om du nu känner så, känns det som att någonting saknas? Varför känner du inte tillfredsställelse i din vardag, trots att du på ytan har allt du kan önska dig?

Kolla vidare på detta. Fundera. Finns det tillfällen där du upplever flow? Kan du på något sätt få in mer sådant i ditt liv? I vilka aktiviteter känner du mening? Kan du få in mer sådant? Du behöver ju inte binda upp dig varenda kväll eller flera år framåt. Utan testa i en månad. Se vad som händer.

För det andra är det oerhört viktigt att komma ihåg att det finns en oändlig mängd teorier och modeller inom detta område. Ibland är det ju svårt för en utomstående att se skillnad på vad som är forskning och vad som är tyckande eller teorier eller sådant som någon säger bara för att profilera sig och skilja sig från mängden.

Om man hade letat så hade man antagligen kunnat göra ett avsnitt där man förespråkade att du skulle sträva efter att tjäna mer pengar och köpa dig en större bil och att det, enligt någon studie, skulle göra dig lyckligare. Men faktiskt så är dessa rönen – dessa tre typer av lycka – robusta. De har utvecklats lite sedan de först presenterades men de är robusta.

Men vi är ju alla olika. Vi befinner oss i olika faser av livet. Ibland vill vi ha vin, kvinnor och sång, och ibland vill vi gå i skogen och känna lugnet. Så se det inte som facit, se det som ett förslag.