Podcast #64 – Förändrande gener genom mental träning

2002 ledde en läkare som heter Bruce Moseley en studie där man kollade på effekterna av att operera artros i knät med artoskopi – en operationsmetod där man sköljer rent och städar knät från löst brosk.

Många upplever att deras artros blir bättre av artoskopi men det är inte helt klarlagt varför.

I Moseleys studie ingick 180 patienter, varav 165 slutförde den. Bland patienterna fanns en grupp som istället för att bli opererade bara blev "fejkopererade". Läkarna snittade där det skulle snittas, höll på lika länge som en normal artoskopi-operation skulle ha gjort och sedan sydde de ihop snittet. För patienten var det omöjligt att veta om hon hade blivit opererad på riktigt eller bara fått ett snitt vid knäet som sedan sytts igen.

I 24 månader följde sedan Moseley sina patienter. De fick rapportera upplevd smärta och rörlighet och det gjordes tester på hur de gick och klarade trappor.

Inte under någon tidpunkt och inte på någon av de faktorerna som mättes kunde man uppmäta någon statistiskt signifikant skillnad mellan de som hade blivit opererade på riktigt och de som hade blivit fejkopererade.

Det finns olika sätt att se på detta. Ett sätt är att säga att eftersom bara ett meningslöst snitt – som man inte gjorde någonting med utan bara sydde ihop igen – hade samma effekt på patientens upplevda och mätbara situation som en operation hade, så är operationen verkningslös.

Men så enkelt är det inte. Det hade varit det om det inte uppmätts någon skillnad mellan de som vet att de blir opererade och de som vet att de inte blir opererade.

Men de som blir opererade upplever att knäna blir bättre än vad de var innan operationen. Så operationen hjälper. Men det finns ingen skillnad mellan de som blir opererade och de som bara tror att de blir opererade.

Därför kan man säga att här finns det någonting – någonting som vi inte förstår fullt ut – som hjälper mot en knäskada lika bra som operation.

Det är värt att notera att detta resultat och andra senare studier har inneburit att man nu har hittat andra behandlingsformer för artros – träning och rehab bland annat. Man opererar inte längre i samma utsträckning som förr. Och detta är inte ett fenomen som bara uppmätts en gång. Moseleys studie är inte unik – det finns andra studier som visat på samma mönster: att fejkbehandling ger samma effekt som riktig behandling när riktig behandling faktiskt ger effekt.

Om man köper detta resonemang verkar det finnas ett starkt samband mellan kropp och sinne. Det finns en möjlighet att sinnet påverkar kroppen på en djupare nivå än att vi bara känner oss lugna, peppade eller optimistiska.

Om sinnet ställs in rätt – på att läkning ska ske eller har skett – kan det, åtminstone i vissa fall, läka och stärka kroppen.

Finns det då något sätt att komma åt dessa egenskaper utan att en läkare behöver lura oss? Ja. Det handlar om mental och muskulär avslappning och visualisering. Det finns faktiskt mycket forskning som talar för detta.

2008 gjordes en studie av Herbert Benson, som är professor på Harvard Medical School. Hans grupp använde en metod där de kunde isolera och studera varje enskild gen hos försökspersonerna – sammanlagt 54000 gener hos varje person.

De undersökte två grupper: vanliga människor som levde sina liv som de flesta andra, och personer som under lång tid utövat något som Benson kallar för "the relaxation response". Det kan vara många olika saker – bön, meditation, yoga eller djup avslappning. En aktivitet där vi medvetet och regelbundet låter sinnet och kroppen slappna av.

När de tittade på generna uppmärktes något viktigt: ungefär 2200 gener skiljde sig åt mellan de två grupperna. Samma gener, men de var inställda på olika sätt. De gener som i meditationsgruppen såg annorlunda ut än hos "normalgruppen" var gener som påverkade stress, immunsystem, förtida åldrande och mycket annat.

Sedan satte man normalgruppen på att träna avslappning – på mycket samma sätt som man gör när man lyssnar på mentala träningsövningar. Efter åtta veckor kollade man igen.

Då hade ungefär 1500 gener förändrats sedan innan träningen. Och av dessa 1500 var nästan en tredjedel gener som fungerade särskilt gynnsamt hos meditationsgruppen – gener relaterade till stress, immunsystem, åldrande och så vidare.

Benson är väldigt tydlig med att det inte behövs någon speciell metod för att dra nytta av detta. I hans studie använde han muskulär och mental avslappning på samma sätt som man gör inom mental träning. Men han nämner också meditation, yoga, bön. Så länge man uppnår mental avslappning spelar det ingen roll hur man kommer dit.

Det är viktigt att komma ihåg att bara att läsa om detta eller höra om det räcker inte. Det enda som betyder någonting för att få resultat är att ta sig från stadiet att vilja testa till att verkligen göra det.