Därför ska du dra ner på din digitala konsumtion

Att vår mobiltid ökar är ingen slump. Världens mest värdefulla företag tjänar stora pengar på att du är fast i flödet. Men vad gör det med våra liv? Och varför är det så svårt att motstå?

Prenumerera på nyhetsbrevet om du vill ha gratisresurser för att komma igång med mental träning: www.monkeymindset.se

Det här är en nyinspelning av ett tidigare avsnitt av Monkey mindset.

Utskrift av avsnittet

I det här avsnittet ska jag prata om någonting som på engelska heter FOMO.

 FOMO, F O M O, står för "Fear of Missing Out", alltså rädslan över att missa något.

 Jag kommer prata om vad det är, varför jag tror att det här fenomenet kan hindra oss i våra liv och så ska jag ge förslag på hur du kan göra för att komma över rädslan att missa något.

 I grunden handlar FOMO, i alla fall nu för tiden, framför allt om digital konsumtion.

Det är en typ av digital stress där du medvetet eller omedvetet känner att du behöver hänga med, att du behöver vara uppdaterad.

 I dag kan du ha koll på allt hela tiden. Du kan ha koll på vad som händer i världen, du kan ha koll på dina vänner och bekanta. Du kan till och med ha koll på vad människor tycker om sådant som händer världen och hur vissa vänner reagerar på vad andra vänner skriver eller visar eller delar.

Allt det här sker i realtid och den information du har tillgång till är oändlig.

Det fanns en tid när den media man tog del av, lite överdrivet, kom från morgontidningen, lunchekot och kvällsnyheterna på TV.

Ville man veta något om en kompis fick man ringa den kompisen, eller någon annan bekant som var villig att skvallra.

Det låter som forntiden men det var faktiskt inte så länge sedan. Internet har visserligen funnits hos allmänheten sedan 90-talet men den första iphonen, det som på allvar satte igång den här mobila revolutionen som vi tar för given idag, släpptes inte förrän 2007.

Facebook öppnades upp för alla 2006.

Den oerhörda flodvåg av information som har blivit tillgängliga för alla, hela tiden, har alltså bara varit verklighet några årtionden.

Vi är alltså omogna, just nu. Ingen vet riktigt hur den här verkligheten.

När man ger sig in i den här världen, och vi är många som är där just nu, så börjar sådant som för tio år sedan kändes trivialt och ytligt plötsligt kännas viktigt. 

Har man börjat hålla realtidskoll på nyheterna eller loggar in på Facebook eller Twitter eller Instagram eller TikTok så vill man inte sluta, det blir ett begär och det man ser känns viktigt trots att 99 procent av det jag brydde mig så mycket om idag är bortglömt i morgon och 99 procent av det jag bryr mig så mycket om i morgon är glömt i övermorgon.

Varför blir det så då? Jo, för det första är det lätt.

Det är lätt att konsumera information, speciellt om den informationen är kort och handlar om någonting som intresserar dig. Det kräver ingenting av dig. De här kickarna som vår hjärna letar efter, vårt belöningssystem, sätter igång när du reagerar på plinget i mobilen eller när du scrollar till nästa inlägg.

För det andra, och det här är viktigt, din uppmärksamhet, är en vara som de här företagen, sociala medier, nyhetsmedier, etc tjänar pengar på.

De handlar med din uppmärksamhet, de säljer den vidare, så alltså vill de ha kvar den så länge som möjligt och när de tappar den vill de ta tillbaka den så fort som möjligt och dom som jobbar i den här branschen är de bästa i världen på att fånga, hålla kvar och ta tillbaka din uppmärksamhet.

De vet precis hur de ska göra, vet exakt vilka psykologiska strängar de ska spela på.

Sajterna och apparna är uppbyggda för det här ändamålet.

De är experter på att få dig att känna en tomhet när du inte är uppdaterad.

De tjänar pengar, stora pengar på att du ska fortsätta att vara rädd för att missa något.

FOMO är en del av deras affärside.

De har all data om dig, de har data om människor som liknar dig så de kan testa och utvärdera, mer eller mindre i realtid, hur de här algoritmerna behöver bete sig för att minska risken för att du ska sluta scrolla och göra någonting annat.

I början av 60-talet utfördes ett experiment där små barn fick en marshmallow. Du har säkert hört talas om det, det kallas för marshmallow-testet. Experimentet gick ut på att barnen fick veta att om de ville fick de äta godisbiten nu men om de lyckades vänta en kvart så skulle de i stället få två marshmallows.

Man testade alltså barnens förmåga att skjuta upp det omedelbara begäret för att kunna få en större belöning i framtiden.

När man återtog kontakten med de här barnen ett femtontal år efter testet hade utförts visade det sig att de som hade kunnat stå emot begäret och fått två marshmallows, nu var framgångsrikare än de som hade gett upp och ätit godiset direkt.

Att motstå det omedelbara begäret, att kunna ta lite tillfälligt obehag just nu för att tjäna på det i framtiden, var alltså egenskaper som var värdefulla för framgång. 

Många av oss i dag, om vi tittar på hur vi beter oss digitalt, vi äter den här marshmallowen en tiondel efter att den har ställts fram. Vi faller alltid till föga för det som pockar på vår uppmärksamhet här och nu.

Vi klarar inte av att komma ur det här flödet som aldrig tar slut, som aldrig saktar ner.

För så fort vi stänger ner, så riskerar vi ju att missa något.

Om du lider av FOMO är du reaktiv på det som händer.

Du låter det som händer utanför dig, styra vad du gör med ditt liv.

Att fastna i FOMO är att fastna i snabba kickar.

Kickar som i det långa loppet, nämligen när det gäller vilken typ av liv du ska leva, eller hur din självkänsla ska vara, är meningslösa och i vissa fall destruktiva.

Hur kan du då komma bort från FOMO? Komma bort från rädslan att missa något?

För det första behöver du stänga av alla notifieringar på mobilen. Teknik är en fantastisk tjänare men en hemsk herre och om du låter mobilens pling bestämma vad du lägger din uppmärksamhet på är tekniken din herre och du är dess slav.

Att skapa medvetenhet handlar om att vara uppriktigt mot sig själv.

Hur mycket tid lägger du på det här.

Vågar du kolla din mobil hur mycket tid du ger den varje dag? Det går ju att få den siffran svart på vitt. Det är inbyggt i telefonen idag.

Att bli bättre på att hantera FOMO handlar också om inställning. Som så många gånger förr. Att du, och jag för den delen, jag är inte bättre än någon annan, ska bli medveten om vad vi håller på med och fråga oss om det är ett beteende vi vill ha.

Det finns så mycket rolig, intressant och underhållande information tillgänglig, så att vad vi än gör, även om vi scrollar 16 timmar per dygn, så kan vi inte tillgodogöra oss allt.

Det betyder att vi bara ser en del. Det har gjorts ett urval.

 Någon har prioriterat. Någon har bestämt vad du ska se, vilken information som du ska konsumera.

Vem är det? Är det du? Har du gjort ett medvetet val? Om inte så är det ju någon annan. Eller något annat.

Oftast är det ju flödet som har bestämt det. Och de algoritmer som styr ditt flöde.

Algoritmer som är skapade för att hålla dig kvar i appen, som är skapade – om vi ska tala klarspråk – för att göra dig beroende av appen, så att de kan sälja mer av din uppmärksamhet till fler annonsörer.

Och vilken typ av info är det som enklast gör oss beroende och som får oss att vilja bara kolla en post till?

Det är ju inte sådant som kräver att du tänker till, att du reflekterar, att du lutar dig tillbaka och funderar på vad du har lärt dig och vad det betyder.

För det är ju kognitivt jobbigt. Att tänka, reflektera. Se nyanser och komplexitet.

Det blir du inte beroende av.

Utan vad de vill åt är ju känslorna. Att du klickar eller scrollar och sedan, på en millisekund känner någonting, som är svårt att känna i vardagen.

Det kan förstås vara glädje och lycka men det kan lika gärna vara ilska eller upprördhet eller nyfikenhet eller skadeglädje.

Och de här känslorna skapas ju enklast genom stora gester. Drama. Konflikt. Högt tonläge. Svart eller vitt. 

Tomma digitala kalorier. Som mättar för stunden men som garanterar att du blir hungrig igen om bara några sekunder.

För att få kontroll på det här behöver du börja att bestämma. Du behöver se till så att det är du som gör prioriteringarna.

Och du behöver, tror jag, göra det med ett långsiktigt perspektiv, du behöver ha en strategi.

Du ska inte behöva ställa frågan till dig själv varje gång du känner begäret.

Låt säga att du skär ner på din digitala konsumtion, eller att du kanske som ett test försöker sluta helt.

Vad du kommer märka är sannolikt att det här som du såg som ett verkligt behov i själv verket vara ett skapat begär (i vissa fall kanske till och med ett beroende) och när du lyckas ta dig ur det här begäret eller beroendet så frigörs tid och energi och resurser att i stället bli den person du innerst inne är.

Det här är ju stora frågor men vem vill du vara om tio år? Hjälper ditt digitala beteende till att bli den personen?

Om du tittar tillbaka på ditt liv om tio år, kommer du då vara nöjd med det du har åstadkommit om du fortsätter som nu?

Jag säger inte att du behöver sluta med alla sociala medier utan vad jag föreslår är att du ska se till så att din konsumtion av det här väldigt beroendeframkallande fenomenet sker på dina egna villkor.

Och det är viktigt att komma ihåg att det är svårt att skära ner eller sluta.

Speciellt om det är ett beroende. Beroenden är svåra att bryta och när du försöker, kommer det nästan alltid innebära att du får ett par bakslag, att du går på ett par minor. Men då är det bara att fortsätta, att försöka igen. Och igen och igen. Eller ta hjälp av någon.

Gör ett aktivt val. Hur vill du spendera dina resurser. Dina resurser är framför allt din energi, din uppmärksamhet, dina pengar och din tid.

Spenderar du resurserna så som du vill idag? Om inte så är tiden perfekt för att göra en förändring.

Personligen så är jag både glad och tacksam över att få leva i en tid med en sådan snabb teknikutveckling.

Den nya tekniken har gett oss så otroligt många möjligheter.

Frågan vi behöver ställa oss nu är hur vi kan använda den till att göra våra liv bättre än förut, inte bara annorlunda

Det var mina tankar om FOMO och hur vi kan förhålla oss till det digitala.

 Om du vill ha mer sådana här instick, fast via mail, så kan du prenumerera på mitt nyhetsbrev. Det gör du genom att gå in på monkeymindset.se. Då får du också tillgång till alla mina gratisresurser.

Tack för att du har lyssnat. Ta hand om dig så hörs vi.