I byn där jag bodde fanns ett ställe som hette Torgcaféet. Det låg i en av de där lokalerna som alltid verkade byta ägare. De senaste var ett par med asiatiska rötter och från och med nu var Torgcaféet, trots sitt namn, en sushirestaurang.

För oss som älskar sushi var det perfekt att slippa åka in till stan. Äntligen ett alternativ till pizza och kebabtallrik.

Efter ett halvår började de också sälja mackor och fikabröd. All interiör fanns kvar, så varför inte? Snart fanns också husmanskost.

Makirulle, köttbullemacka, prinsesstårta eller raggmunk? Vad är du sugen på? Det finns någonting för alla.

Torgcaféet blev tyvärr inte långvarigt. Numera är lokalerna kontor för en städfirma.

I samma lilla samhälle, bara 50 meter bort, ligger Camarda – en butik som säljer italienska delikatesser. De går snart in på sitt tolfte år.

Utifrån – och med facit i hand – är lektionen uppenbar.

Inifrån såg det sannolikt annorlunda ut.

Jag vet förstås inte hur ägarna av Torgcaféet resonerade. Varje beslut var nog logiskt där och då. Men tillsammans gjorde de någonting med helheten.

På Camarda hittar du focaccia, tiramisu och långjäst napoletansk pizzadeg.

Det du inte ser är alla mackor, luncher och kanelbullar de under åren har tackat nej till. Allt de valt att inte ha på hyllorna. Jag undrar om inte en del av förklaringen till deras framgång finns just där.

Tack för att du har läst.

/Daniel