Jag har funderat på en sak.

Om du frågade dina medarbetare vad de väntar på för att komma vidare med sitt arbete – hur många skulle svara att de väntar på något från dig?

Inte för att de tycker att du är långsam, de vet ju hur mycket du har. Det handlar inte heller om att du mikrostyr, för det gör du (väl?) inte.

Men tänk dig att två av dem inte är överens om en prioritering. Bägge har bra skäl till varför just deras leverans är viktig, men de behöver samma person för att få den klar.

Så de bokar en stund med dig för att reda ut det. På torsdag finns en lucka.

Ni pratar i tjugoåtta minuter och löser det. Skönt, vidare till nästa sak.

Fast för dem började frågan redan i måndags. Det är lätt att missa den delen. Du ser bara den bokade halvtimmen i din kalender. För de andra har det gått flera dagar sedan problemet uppstod.

Under tiden har ett projekt stått still. Eller så har en kund fått vänta lite längre än nödvändigt.

Jag tror att när det kommer till att lämna över ansvar är det här en stor del av värdet finns. Att arbetet kan gå vidare utan att det först behöver finnas en lucka hos dig.

Det betyder förstås inte att de två medarbetarna bara borde ha bestämt sig och kört. De kanske saknade en gemensam prioritering att utgå från. Eller så har du tidigare velat vara med och avgöra just sådana frågor. Då är det ganska rimligt att de väntar.

Men det är värt att undersöka vad som skulle behöva förändras för att nästa liknande situation skulle kunna lösas utan din inblandning.

Det är en ganska lockande tanke, eller hur? Att viktiga saker rör sig framåt, utan att du behöver hålla fart i varenda en.

Du skulle fortfarande behövas. Men du kanske skulle hinna tänka färdigt på den där strategiska frågan som du har flyttat framför dig sedan i våras. Eller lägga ordentligt med tid på att kartlägga det framtida kompetensbehovet, innan något blir akut.

Jag menar alltså inte att du ska försvinna från verksamheten. Utan att du ska sträva efter att kunna ägna mer tid och tankekraft åt de områden där du gör störst skillnad.

Det här låter väl bara som vanlig delegering, tänker många nu, men om det vore så enkelt hade det förstås redan varit gjort.

Du har säkert redan försökt att lämna över en hel del. Ändå kommer vissa frågor tillbaka. Och det måste finnas ett skäl till det.

Vad är det som gör att de fortfarande behöver dig?

Är mandatet oklart? Finns det information som bara du har? Eller tas det för givet att du vill vara med för att det är så det alltid har varit?

Varför är det din tillgänglighet som styr hur snabbt andra kan komma framåt?

Nästa gång någon väntar på ditt besked, ta några minuter extra och undersök det tillsammans.

Vad behöver personen från dig just nu? Och vad skulle behöva vara annorlunda för att han eller hon ska kunna lösa nästa liknande situation själv?

I vissa fall kanske frågan ska ligga hos dig. Ok, då vet ni det. Men ni kanske också hittar något att ändra och prova.

Det behöver inte börja större än så. En återkommande fråga som ni hittar ett bättre sätt att hantera.

Sedan en fråga till. Och en till.

Plötsligt har du både en mer självgående grupp och tid till det du vet är viktigt men aldrig riktigt hinner med. Win-win.

Tack för att du tog dig tid att läsa. Kom du att tänka på någon situation hos er när du läste det här? Svara gärna och berätta. Jag är mycket nyfiken.

/ Daniel