En bok jag återkommer till då och då är "Makt: de 48 lagarna" av Robert Greene.
Varje gång jag läser den tycker jag att den blir mer och mer användbar och relevant. Jag ska snart berätta varför men först lite sammanhang.
Bokens titel beskriver bra vad den handlar om: 48 lagar att följa för den som vill skaffa sig makt. Man kan debattera hur korrekt varje enskild lag är, men en av de saker som är intressant med boken är att den lämnar etiken åt sidan.
Författaren beskriver de här "lagarna" som enligt honom leder till makt och sedan lämnar han upp till läsaren att bedöma och döma informationen.
Första gången jag läste boken blev jag provocerad. Den är mörk. Handlar mycket om manipulation och den spelar på våra psykologiska svagheter. "Dölj dina sanna avsikter", "Övergläns aldrig din överordnade" och "Använd ärlighet och generositet selektivt för att avväpna din motståndare".
Mitt problem är att jag är självhjälpsboks-skadad. När jag läser något så finns frågan "hur kan jag införa det här i mitt eget liv?" i bakgrunden.
Och med det perspektivet så är det lätt att tolka "Makt: de 48 lagarna" som att författaren vill förvandla läsaren till en egoistisk skitstövel och att han förordar en värld där man ska ta sig framåt och uppåt till varje pris.
Men Robert Greene förordar ingenting. Han delar med sig av sina observationer, utan att lägga någon värdering i dem.
Bokens titel är inte "Framgång: de 48 lagarna", "Lycka: de 48 lagarna" eller "Ledarskap: de 48 lagarna".
Makt är någonting annat och när jag insåg det så började jag att läsa boken med andra ögon.
Plötsligt så ser man spår av de här lagarna överallt. Exempelvis i världspolitiken eller här hemma, där vi är mitt uppe i en valrörelse.
Politik handlar ju om många saker, men just valrörelser handlar enbart om att skaffa sig makt.
Ingen av lagarna handlar om att man måste tala sanning eller om vikten av att hålla sina löften. Men både sanning och löften behandlas. Bägge används som verktyg att använda när det gynnar ens egen sak. Håll dig till sanningen när du tjänar på det, undanhåll den annars, och använd löften som lockbeten för att få folk att följa dig.
Och att spela på känslor och folks egenintresse är mer effektivt än att förlita sig på logiska resonemang.
Det betyder så klart inte att alla politiker är oärliga manipulatörer, men om vissa metoder och strategier anses fungera bättre än andra är det inte så svårt att förstå varför de används. För om inte min sida gör det så kommer motståndaren att göra det och då kan vi inte vinna, trots att vår politik är den bästa.
Om du är intresserad av sådana här saker så rekommenderar jag boken. Den är full av exempel som illustrerar varje lag. Personligen tycker jag mig förstå verkligheten bättre efter att ha läst den, även om jag inte alltid gillar det jag ser.
Det är värt att notera att både boken och författaren är kontroversiella. Dels för den etiska och moraliska aspekten som jag tog upp tidigare - att den kan läsas som en manual - men också för att det handlar om en slags pseudovetenskap som inte alltid har stöd i forskningen utan bygger mer på anekdotisk bevisföring än systematisk evidens. Många håller inte heller med om min tolkning att Robert Greene är en neutral förmedlare. De anser att tonen i boken tydligt förordar de här metoderna. Jag kan se varför man tycker det.
Tack för att du har läst. Ta hand om dig.
/Daniel