En fälla många av oss faller i när vi vill utvecklas är att vi mäter oss mot fel sak.

Vi fokuserar på resultatet snarare än beteendet. Och när vi inte ser något resultat, så ger vi upp beteendet, trots att det vi gör kanske är helt rätt.

Problemet är att resultat sällan visar sig direkt. Det vi gör i dag kanske vi inte ser resultatet av förrän om en månad, ett kvartal eller ett halvår.

Mycket av det här är psykologiskt. Det är jobbigt att anstränga sig, och det blir extra jobbigt om vi inte ser något resultat av ansträngningen.

Så i vårt sinne, även om vi vet bättre intellektuellt, letar vi efter omedelbara bevis för att det vi gör fungerar. Och om vi inte hittar dem så skapas en liten mental nödutgång – en ursäkt för att ge upp eller börja om från noll på måndag.

Men det mesta som är värdefullt kräver kontinuerlig ansträngning över tid, utan att resultaten nödvändigtvis visar sig.

Så börja att mäta det du kan styra. Resultatet kan du inte styra, åtminstone inte direkt, och inte idag. Det kommer när det kommer. Beteendet kan du styra fullständigt. Du bestämmer själv om du dyker upp eller inte.

Tänk på den som drar sitt gymkort fem gånger i veckan. Han har ingen garanti för att komma i form. Men ingen av oss skulle satsa emot honom. Vi vet att den som tar sig dit nästan alltid gör jobbet, och att jobbet, gjort tillräckligt många gånger, ger resultat.

Beteendet är så tätt knutet till resultatet att han nästan kan sluta tänka på resultatet. Han behöver bara hålla reda på en sak: drog jag kortet eller inte?

Eller hon som vill bygga ett nätverk och börjar skicka ett mejl i veckan till någon hon haft kontakt med tidigare, utan att vilja något särskilt. Och sedan ser till att hålla kontakten två, tre gånger per år.

Varje enskilt mejl betyder nästan ingenting – det går knappt att mäta. Men den som gör det vecka efter vecka, år efter år, vaknar en dag upp med ett nätverk som de flesta skulle avundas.

Och kanske kan du se hur absurt det vore för henne att, efter tre obesvarade mejl, tänka "det här fungerar inte, jag lägger av med det". Resultatet går inte att se i den enskilda handlingen. Bara i summan av dem.

En sak jag har märkt ute i verkligheten är att det är väldigt effektivt att jobba med tidsgränser. Att införa ett nytt beteende "för all framtid" kan kännas för stort och döda motivationen. Då ger vi lätt upp.

Men vi kan tänka att vi gör det som ett experiment. Vi bestämmer ett beteende som vi tror över tid tar oss dit vi vill. Vi definierar det tydligt och sedan bestämmer vi att vi under 60 eller 90 dagar ska utföra det, oavsett hur det går.

Då gör vi det enklare för vårt framtida jag. Vi fattar beslutet när vi kan tänka klart, inte när vår hjärna desperat letar efter ursäkter att sluta.

I slutet av varje vecka utvärderar vi om vi dök upp eller ej. Det är ju det enda vi kan kontrollera. Resultatet kommer då ofta av sig själv. Det är genom att dyka upp vi vinner.

/Daniel