Podcast #120 – Varför din arbetsgivare inte kan lösa dina mentalhälsoproblem

Vi ser på världen genom filter. Vi väljer medvetet eller omedvetet vilken del av verkligheten vi vill se och hur vi tolkar den. Ett återkommande filter är att problem ska lösas genom att gå till källan. Den som orsakar problemet är också den som ska lösa det.

Det sättet att tänka fungerar i 95 fall av hundra. Men när det inte funkar fastnar vi lätt där ändå. Vi försöker samma sak gång på gång utan framgång och kommer inte loss. Trots att kanske alla inblandade vill lösa problemet.

Detta filter har historiskt fungerat väl för arbetsmiljön. Problemen som har uppkommit för arbetstagarna har lösts av lagstiftaren eller arbetsgivaren. Det infördes färre arbetsdagar, från sex eller sju i veckan till fem. Det infördes lagstadgad semester, medbestämmande och anställningsskydd. När människor blev skadade på sina jobb lades ansvaret självklart på arbetsgivaren att se till att arbetsplatsen blev så säker som möjligt.

Men vad gäller arbetssituation idag och vår mentala hälsa funkar inte längre det här filtret. Inte för att arbetsgivaren inte vill lösa det eller försöker lösa det. Alla vill lösa det. Men så länge vi är fast i det här filtret går utvecklingen åt fel håll.

Det finns vissa saker som arbetsgivaren inte kan påverka men som påverkar ditt och mitt mentala välmående. En sak är tempot. I teorin kanske arbetsgivaren har makt över hur mycket som behöver göras på en arbetsplats, men generellt sett ser samhället ut så idag att tempot ökar. Färre människor behöver göra mer.

Det är samma med förändring. Förändring är numera ett normaltillstånd på väldigt många arbetsplatser. Om du längtar efter lugnet som du hoppas finns runt nästa hörn är risken stor att du kommer att bli besviken.

Dessa självklara lösningar – att tempot minskar eller att förändring slutar – finns inte ens på bordet i förhandlingen om din mentala hälsa. Det är inte konstruktivt att vänta på att det som samhällsutvecklingen har lett till ska ändras och dras tillbaka, för det kommer inte att hända.

Det är självklart för oss att stärka oss fysiskt om de fysiska kraven på oss ökar. Men det är inte lika självklart att tänka på samma sätt med det mentala. De mentala kraven har ökat under lång tid. Generellt sett har vi inte gjort någonting för att stärka oss mentalt. Och precis som för en muskel eller kondition blir vi inte starkare av bara påfrestning. För att öka i styrka krävs också återhämtning. Ju mer påfrestning desto mer återhämtning krävs.

Samhället eller din arbetsgivare kan inte ge dig den träning och den återhämtning du behöver. Den enda som kan göra det är du. Andra kan givetvis ge dig förutsättningarna och resurserna som krävs, men ingen annan kan vara i ditt huvud.

Även om ansvaret formellt ligger på arbetsgivaren och skulden för att många mår dåligt kanske ligger på samhällsutvecklingen behöver lösningen komma från oss som individer. En fotbollsproffs är inte bara proffs mellan sju och fyra. Han eller hon ser till att få den återhämtning som krävs och lever sitt helt liv på det sätt som gynnar karriären mest.

Om vi vill må bra, eller så bra som möjligt åtminstone, kan det vara så att vi dels behöver träna systematiskt och kontinuerligt på det mentala – oavsett om det är meditation, mental träning, yoga, skogspromenader eller något annat – och att vi dessutom behöver identifiera sådant som kanske är belönande i stunden men som på sikt inte får oss att må bra, och sluta med det eller dra ner på det.

Det är möjligt att vi inom tio eller tjugo år kommer att titta tillbaka på denna tid och undra hur vi kunde fritera våra hjärnor såsom vi gör nu med all mobiltid. Mobiltid är enkelt och roligt, men vad gör det med oss? Det finns svåra frågor här som jag inte har svar på.

Jag har personligen många tankar om det här och jag tror att om man bara öppnar upp sig för det, om man gör sig av med filtret som hindrar lösningar, börjar man se alternativ även i frågor som verkar vara fakta – frågor om ständig förändring och alltid ökande tempo.

Ansvar är inte samma sak som skuld. Jag vet att de här frågorna är mycket mer komplexa än som helst kan lösas i ett poddavsnitt. Men ibland testar jag tankar som inte är helt färdigtänkta och jag hoppas att det är okej.