Podcast #127 – Tame och Wicked – två typer av problem som kräver helt olika lösningar

Du har gjort allt rätt. Du har planer, du vet vart du vill, du vet vilka steg som behöver tas. Och ändå blir det inte gjort. Gång på gång. Du rör dig inte ens åt rätt håll efter ett tag.

Det vanliga då vi råkar ut för sådana här problem är att vi tittar på var vi vill, utvärderar vad som gick fel förra gången, tar reda på vad som behöver göras den här gången och försöker komma på bästa möjliga metod för att få handlingspunkterna gjorda.

Två professorer på University of California publicerade 1973 en rapport som heter "Dilemmas in a General Theory of Planning". De delade upp problem i två kategorier.

Den ena kategorin kallade de för Tame. Det betyder inte att problemen är små eller enkla. Det betyder att de går att lösa med normalt linjärt, logiskt tänkande. Om en grupp kunniga människor fick ett A4 som beskrev detta problem skulle alla, även om de jobbade enskilt, komma fram till liknande lösningar. En matematisk ekvation är en ytterlighet av ett tame problem. Det kan vara otroligt svårt men det går att lösa och lösningen ser ut på ett visst sätt.

Den andra kategorin kallade de för Wicked. Wicked-problem är svåra att definiera. Svaret på ett sådant här problem är inte självklart. De kunniga människorna skulle inte försöka lösa ett wicked-problem på samma sätt för det finns ofta ingen uppenbar lösning.

Hur löser man äktenskapsproblem? Vilken strategi ska bolaget anta? Hur slutar man att prokrastinera?

Om du har ett problem som är wicked men letar efter tame lösningar kommer problemet inte att lösas, även om lösningen verkar logisk. Om du tror att en ny app, ett nytt projektledningsprogram eller ett annat planeringsverktyg ska lösa ett wicked-problem är risken stor att du blir besviken och kör huvudet i samma vägg gång på gång.

Inom mental träning stöter man ofta på detta. Men när sådana här problem uppstår handlar det nästan alltid om mindset. Med mindset menar jag dels inställning men kanske framför allt något djupare eller större. Vilka sanningar lever du med angående dig själv? Vad finns det i din syn på dig själv, ditt liv och din verklighet som du inte ens ifrågasätter?

Vi har alla våra egna sanningar. Att vi ser dem som sanningar behöver inte betyda, och betyder ofta inte, att andra håller med. Din granne, din fru eller din chef kan se precis samma fysiska verklighet men tolka den på ett helt annat sätt.

Så när jag slår huvudet i samma vägg gång på gång är problemet inte tamt. Det är wicked. För att lösa det kan jag inte vara kvar i den sanning jag hittills befunnit mig i.

Och det var det jag menade när jag sa att du inte duger för att lösa uppgiften. För att komma dit du vill, för att genomföra förändringen eller nå målet, behöver du på sätt och vis bli någon annan. Den du är nu duger inte. Du befinner dig på fel nivå.

Vem ska du då bli? Du tar reda på vem du är när du är där du vill vara. Hur klär jag mig då? Vilka umgås jag med? Hur mycket tränar jag? Vad tränar jag? Var tränar jag? Hur mycket jobbar jag? Vad jobbar jag med? Vad är min självbild? Vilka rutiner och vanor har jag? Hur uppträder jag bland andra människor?

Definiera det här så noga du bara kan utifrån din bästa bedömning. Vilka saker gör jag då som jag inte gör nu? Vilka saker gör jag nu som jag inte gör då?

En romanförfattare som bygger en karaktär kan ägna mycket tid åt att bara för sig själv, innan bokskrivandet börjar, bestämma hur huvudkaraktärens barndom var, hur hennes förhållande såg ut till sin pappa, om hon hade många vänner i skolan. Inget av det kommer med i boken. Men när hon har gjort det här, när hon har definierat personens karaktär så noga hon kan är det enklare att förstå hur karaktären reagerar på vad som händer på ett trovärdigt sätt.

Du kan göra precis samma sak för att ta dig an problems på denna andra nivå. Var vill jag vara? Definiera så tydligt som möjligt. Vem behöver jag vara för att komma dit? Och sedan, bli den personen.

Det handlar inte om att låtsas vara någon annan utan att medvetet bli någon annan, eller en annan version av dig själv. Det som tilltalar mig med detta sätt att jobba är att det spelar ingen roll vem jag är nu eller vem jag har varit. Allt det där har lett mig dit jag är nu. Men för att komma vidare måste jag fokusera på vem jag håller på att bli.

Det är inte något du bara sätter dig ner och tänker ut och sedan är klar med. Det är ett arbete som tar tid och som troligen utvecklas över tid. Den här karaktären du utvecklar behöver du påminna dig själv om hela tiden. Reflektera över. Hur skulle han hantera den här situationen? Hur skulle han tänka här? Eller hur skulle han reagera på denna motgång?

Skillnaden blir att den gamla du reagerade på motgång automatiskt, utifrån den sanning du hade då. Nu funderar du istället: Hur reagerar den här karaktären jag har skapat på denna motgång? Den reaktionen är troligen mer produktiv så du väljer att från och med nu reagera så. Och sakta men säkert blir du den nya karaktären.

Det är inte lätt. Det är inte en rak linje. Det går inte över en natt och det går inte av sig självt. Det är möjligt. Och för mig betyder det att jag vill lägga mindre energi på att fundera på vem jag är och har varit, och mer energi på att jobba på den jag håller på att bli.