Problemet är inte kunskap

Hej,

Den som vill utvecklas och bli bättre, men inte får till det, misslyckas nästan aldrig för att han eller hon inte vet vad som behöver göras.

Det gäller lika mycket en hel organisation som en enskild person. Kunskapsbrist är sällan problemet.

Där det fallerar är i implementationen. Vi vet vad vi ska göra. Vi gör det bara inte — åtminstone inte så konsekvent och så länge som krävs för att förändringen ska sätta sig.

Det logiska vore då att fråga sig hur vi skapar bättre förutsättningar för att det vi redan vet faktiskt blir gjort.

Vad behöver tas bort, trots att det känns viktigt, för att ge plats åt det nya?

Vilka svåra beslut har vi skjutit upp, vilka samtal har vi undvikit?

Istället för att göra det obekväma medan det fortfarande är obekvämt tar vi ett steg bakåt och börjar leta efter mer kunskap.

En annan bok. En ny kurs. Som om det finns en hemlighet där ute som löser problemet utan skav och bakslag, bara vi hittar den.

På kort sikt känns det bra. Vi gör ju något. Och vi kan skylla den uteblivna effekten på att vi precis börjat, eller att vi är mitt i en omorganisation.

Men hela problemformuleringen är fel. Kunskapstankandet — eller att hela tiden försöka något annat — är en flykt. Och så länge vi byter ut arbete mot känslan av arbete förändras ingenting. Åtminstone inte så mycket som vi har kapacitet till.

Implementation kräver tre saker ingen bok och ingen kurs kan ge oss.

Det jag ser, efter mer än tio år av ledarutveckling, är det här:

Det går inte bäst för dem som lär sig mest. Det går bäst för dem som inte går vidare förrän det de vet att de borde implementera sitter.

Det betyder att de som suger i sig mest — flest böcker, flest kurser, fullast anteckningsbok — ofta är de som förändras minst.

Inte trots att de lär sig mycket, utan för att de aldrig stannar kvar vid en enda sak länge nog för att den regelbundet ska kunna göra skillnad i deras arbetsdag.

Varje ny insikt skjuter undan den förra innan den hann landa.

Sluta fundera på vad du behöver lära dig härnäst. Fråga dig istället vilken enda sak du fortfarande håller på att omsätta till praktisk handling. Och har du gett dig själv lov att inte lära dig något nytt förrän den sitter?

Det är där det fastnar för de flesta. Inte i kunskapen. Utan i modet att stå stilla vid en enda sak medan både omvärlden och den egna rastlösheten drar en mot nästa. Att uthärda känslan av att inte komma framåt, just i det läge då man faktiskt gör det.

Hoppas du har en bra sommar så här långt.

/Daniel